Hittills har Sofia provat 8 hästar.
På det första stället som var hos en privat försäljare, fanns det två hästar till salu. Det goda med dem var att det var uppfödaren själv som sålde dom. Den första Sofia provade var en 7-årig söt liten fux, men alltför trög. Den hade blivit såld till en pojke som haft den i ett år, men nu tröttnat och ville sälja den. Men den verkade ytterst ointresserad av att jobba och efter att Sofia kämpat med den och blivit röd i ansiktet för att få den att galoppera och den vägrat ett lite högre hinder ett par gånger så gav hon upp och sa att det nog inte var någonting för henne.
Sedan provade hon ägarens tävlingshäst, som var just den rätta hästen för Sofia. 12-årig, pigg, lekfull, snabb, mycket erfarenhet på tävlingsbanorna och goda resultat till 135 cm. Ägaren sa att hon säljer den eftersom hon behöver en häst med ännu mera kapacitet och hon sålde den relativt billigt för att den hade ett litet problem med benen som den dock kunde leva med bra och den hade tävlat med henne nyligen i 130 cm klassen, så den tycktes inte lida på något sätt. Men tyvärr framgick det i veterinärkontrollen att problemet var lite värre, så det var alltför osäkert hur länge den kunde fortsätta att användas som hopphäst.
På stallet där vi rider fanns två hästar till salu. Den ena var en 7-årig skimmel från Polen. Ingen aning om vad den hade tävlat i för klasser och med hurdana resultat. Helt trevlig, men mycket stora steg och en lite underlig hoppstil, så Sofia blev inte så förtjust i den.
Sedan fanns där en svart 13-årig häst som min ridlärares dotter rider. Min ridlärare är också hästförsäljare och dottern är van vid att hon inte kan bli fäst vid någon ponny eller häst, för kommer det någon som vill köpa dom så säljs de. Dottern är bara 10-år gammal, men har redan tävlat med den här stora hästen i 110 cm klassen och tävlingarna har gått bra. Vi tyckte i alla fall lite synd om henne och tänkte att blir det här inte Sofias absoluta favorit, så vill vi inte ta ifrån henne hästen. Också den här hästen är en läromästare och har tävlat i högre klasser med goda resultat. Eftersom den såldes ganska billigt finns förstås misstanken att den kan ha något problem. Sofia tyckte nog att hästen kändes mycket trevlig och den andra gången som hon hoppade med den kändes den också ganska lätt att hoppa med, så det är kanske en häst att ta i beaktande.
Sedan förde vår ridlärare oss till en hästförsäljare här i närheten som hade tre 5-åringar att visa oss. Den första var en svart valack som var mycket trevlig och hoppade allt som sattes framför den utan problem. Lite saknades kanske framåtvilja, vilket kunde förklaras med att den nyligen kommit från Holland och klimatet här säkert kändes ganska varmt för den när det fortfarande blir 20 grader på dagen.
Sedan provade hon en jätte vacker brun häst som dansade framåt med härliga steg. Men i hoppning var den ännu alltför grön för Sofia. Det första lilla krysset hoppade den så högt att Sofia, som inte väntade sig ett sådant hopp, inte hölls kvar i sadeln. Hon föll framåt och hängde kvar tills hon föll ner på fötterna. När det sattes en grind under bommen så vägrade den och hoppade åt sidan så att Sofia slog sitt huvud mot dess nacke.
Den tredje hästen var en stor fux med mer erfarenhet trots sin unga ålder. Den hade tävlats i ett år här i Italien av en professionell ryttare. Den var lätt att hoppa med sa Sofia, men kändes för stor och tung för henne.
Försäljaren erbjöd Sofia möjligheten att tävla en provtävling med den svarta hästen redan följande veckoslut för att se hur den bär sig åt på tävlingsbanan. Hon hoppade 100 cm och det blev två nedslag, men det berodde på att Sofia ännu inte ser avstånden så bra med stor häst och närmandet till hindret blev lite vingligt. Hästen själv har ju ännu mycket att lära sig. Men den bar sig åt helt fantasktiskt bra och var inte rädd för något.
Samma veckoslut provade hon också en brun liten 6-årig häst på ett annat stall, men den kändes inte bra. Den var jätte ovillig att gå framåt och var dessutom en aning oregelbunden baktill. Den hoppade nog bra.
I alla fall har Sofia nu fått en lite snabbkurs i att rida stora hästar och märkt att det inte är så lätt att hoppa med dem när man är van vid ponnyer.
Vi får alltså se om någon av dessa blir vårt val eller om vi fortsätter provridningarna.
Sono tempi interessanti per noi adesso. Finalmente mio marito ha accettato (molto malvolentieri) il fatto di comprare un cavallo ed ha capito che se Sofia non vuole fermarsi al livello dove sta adesso, è arrivata l'ora di fare questo passo.
Per ora Sofia ha provato 8 cavalli.
Nel primo posto dove siamo andate c'erano due cavalli da provare. La cosa positiva era che i cavalli erano nati là, allevati dalla proprietaria. Il primo era un sauretto di 7 anni, carino, ma con poca voglia di lavorare. Per mandarlo al galoppo Sofia ha dovuto lavorare tantissimo e per saltare non avanzava. Alla fine quando gli ostacoli erano un pò più alti, ha cominciato a rifiutare, perché probabilmente è arrivava troppo sotto cadenza.
A quel punto Sofia ha rinunciato dicendo che non era il cavallo per lei.
Poi ha provato il cavallo di gare della proprietaria. Il cavallo perfetto per Sofia, 12 anni, con tanta esperienza e tanti bei risultati fino alla 135, sveglio, veloce e giocherellone. Veniva venduto ad un prezzo più basso perché aveva, a detta della proprietaria, un problemino di artrite, ma gestibile e mai infiltrato. Purtroppo la visita veterinaria ha trovato altri problemi, quindi abbiamo dovuto rinunciarci.
Al nostro maneggio c'erano due cavalli in vendita. Uno era un grigio polacco 7 anni. Non so quali categorie avesse fatto e con quali risultati. Era bravo, ma con uno stile di salto un pó particolare e con dei movimenti molto grandi. Sofia non ne era tanto entusiasta.
Poi un morello di 13 anni, molto bravo, buoni risultati in 130. Dopo la seconda prova Sofia ha trovato abbastanza facile saltare con lui. Il mio istruttore, che è un commerciante ha preso il cavallo per farlo montare alla figlia di 10 anni, ma tutti i cavalli che lui prende per la figlia sono comunque in vendita. A noi dispiaceva un pó toglierle il cavallo con il quale ha già iniziato a fare le gare, anche bene e il dubbio c'era anche che il cavallo avesse qualche problema, vista l'età e tanti anni di gare dietro, quindi abbiamo deciso di prenderlo in considerazione, ma continuare comunque a provarne altri. Purtroppo con il nostro budget le cose sono due, o un cavallo con esperienza ma qualche acciacco fisico, oppure uno giovane con il quale Sofia deve avere più pazienza e naturalmente l'aiuto di un bravo istruttore.
L'istruttore di Sofia ha poi portato Sofia a provare dei cavalli giovani da un commerciante qui nelle vicinanze. Lui aveva 3 cavalli di 5 anni da farle provare. Il primo era un morello molto bravo. Ha saltato tutto senza problemi e sembra molto equilibrato. L'unico problema era che Sofia l'ha sentito un pò lento. È arrivato da poco dall'Olanda e potrebbe essere che risenta dal cambiamento di clima. Qui ancora ci sono 20 gradi durante il giorno.
Poi ha provato un bellissimo baio di statura piccola con dei movimenti stupendi. Ma al salto era ancora troppo verde. Alla prima crocetta ha fatto un saltone per aria che Sofia non si aspettava e lei è volata dalla sella, si è aggrappata ed è caduta in piedi. Poi quande gli ha messo un cancelletto, il cavallo ha rifiutato ed ha fatto un saltino laterale sbattendo la nuca contro la testa di Sofia.
L'ultimo era un saurone con già un anno di gare con un cavaliere professionista alle spalle, quindi con più esperienza. Infatti Sofia ha trovato facile saltare con lui, ma era troppo grosso e pesante per lei.
Siamo andate ad un altro maneggio nelle vicinanze a provare un olandese 6-anni baio di uno privato. Il cavallo non avanzava al galoppo ed era anche un pò irregolare dietro. Saltava bene, ma ad un salto un pò più alto è arrivato troppo sotto cadenza, ha saltato comunque e Sofia è caduta.
Per il momento i più interessanti sono quindi i due morelli. Il commerciante si è reso disponibile a far provare il cavallo in gara per vedere come si comportava. Sofia ci ha fatto una 100 con due barriere, ma dipendevano dal fatto che Sofia ancora non vede bene le distanze con il cavallo e la mancanza di direzione. Il cavallo si è comunque comportato veramente bene e non ha guardato niente.
Durante queste prove Sofia ha avuto anche momenti di sconforto, dicendo di non essere più capace di montare, ma il passaggio da pony a cavallo non è facilissimo. Ci sarebbe stata anche la possibilità di prendere un altro pony in affitto, uno che salta bene, ma non vogliamo più spendere soldi in affitti, adesso è ora di prenderne uno tutto nostro e sperare che ci duri il più a lungo possibile.
Vediamo quindi se la scelta sarà uno di questi, oppure se ne vedremo ancora altri.
