domenica 17 luglio 2016

Tankar om stallet - Riflessioni sul maneggio

Nu är jag i Finland och kan på avstånd kanske bättre fundera på vad vi ska göra i framtiden med stallet. Nu har vi varit i vårt nuvarande stall i ett halvt år ungefär.
Jag är inte säker på om det är det rätta stallet för oss, utan det känns lite som en tillfällig lösning som hjälp för att Sofia ska komma igång med Icoon. Sofia har nog fått hjälp med Icoon, men samtidigt tycker vi att hennes träning inte är på sådan nivå som vi skulle önska. Stallägaren är ofta borta. Han tjänar ju huvudsakligen på att sälja hästar och lektionerna är bara en bisyssla. Då åker han ofta till Holland för att köpa nya hästar och de veckoslut som han inte är där är han ofta på tävlingar för att visa upp dem. På dessa tävlingar tar han gärna med också Sofia och de andra som han håller lektioner till, men av någon anledning vill han bara åka på sådana tävlingar som är utanför Rom och det blir mycket dyrt för oss.

Mina lektioner kan man inte just tala om, jag får oftast rida själv. Jag har ridit massor med olika hästar och många har varit trevliga, men jag hinner knappt lära känna dom eller veta vad dom heter när han redan har sålt dom. Visst kan det vara svårt att få något riktigt samarbete också med ridskolehästar som många olika människor rider, men i alla fall hinner man lära känna dom lite bättre. Han brukar hålla lektion till mig när jag ska hoppa, men det blir inte så mycket hoppande när man aldrig hinner blir riktigt van vid hästen man rider och då vågar i varje fall jag inte hoppa några höga hinder.


Carlotta är väl den enda som är riktigt nöjd för tillfället. Det är stallägarens dotter som håller lektioner till henne och det blir privatlektioner då där inte finns någon egentlig ridskoleverksamhet, utan hon har bara två elever och en ponny som de får dela på. Såklart försöker stallägaren sälja häst/ponny till mig så fort det hittas någon som kunde vara lämplig för mig eller Carlotta, men det blir nog för dyrt för oss att betala underhåll för två hästar, så det går inte hur mycket jag än skulle vilja det. Nu är problemet att ponnyn hon ridit har gjort sig illa i benet och knappast kommer att kunna hoppa mera. De senaste gångerna har Carlotta ridit en annan ponny som hon blev helt kär i, men den är en försäljningsponny och tyvärr kan vi nog inte köpa den.

Adesso sono in Finlandia e a distanza è più facile analizzare la nostra situazione nel nostro attuale maneggio dove siamo da circa 6 mesi. Il motivo per andare là era di avere aiuto nella gestione di Icoon che è un cavallo giovane. Le difficoltà ci sono state e ci saranno sicuramente ancora e la volontà di aiutarci c'è stata. Ora però sembra che sia arrivato il momento di cercare un istruttore più adatto a Sofia. Il nostro non ha molto tempo da dedicarci. Principalmente lui fa il commerciante di cavalli e non l'istruttore, oltre ad avere anche un altro lavoro. Infatti spesso sta in Olanda per cercare nuovi cavalli oppure in gara per far vedere i cavalli da vendere. In gara porterebbe volentieri anche Sofia e le altre, ma dato che vuole andare sempre fuori Roma in gara, per noi diventa molto costoso e non possiamo andarci tanto spesso. Inoltre Sofia ha bisogno di lavorare bene in casa anche in piano e non solo sui salti e da sola non può farcela.

Le mie lezioni ultimamente non sono molto interessanti e spesso monto da sola. Visto che monto i cavalli che sono in vendita, non ho il tempo di conoscerli bene e neanche sapere come si chiamano che già sono venduti. L'istruttore mi fa lezione solo quando devo saltare, ma dato che cambio cavallo tutto il tempo, faccio solo piccoli saltini e comincio a non vedere tanto lo scopo o l'obiettivo delle mie lezioni. È vero che è difficile creare il binomio anche con i cavalli della scuola che vengono montati da tante persone, ma almeno c'è tempo di conoscerli un pò meglio. Ho montato tanti bravissimi cavalli e sicuramente dei cavalli che sono più piacevoli da montare che non quelli della scuola, ma come mi trovo bene con un cavallo, già la prossima volta non c'è più.

Carlotta è molto contenta con le sue lezioni. Come istruttrice ha la figlia del proprietario che si dedica molto a lei. Visto che la scuola vera e propria non c'è, lei ha solo due allieve che dividono un pony e le lezioni sono sempre private. Il problema è che adesso il pony che Carlotta montava si è fatto male e sicuramente non potrà più saltare. Le ultime volte Carlotta ha montato un altro bravissimo pony, ma è da commercio e io non posso purtroppo comprare e mantenere un altro cavallo.