Carlottas ridlektioner

Lilla Carlotta har nu också börjat gå på ridlektioner. Hon går en halv timme åt gången och rider en liten och jätte snäll ponny som heter Pepsi. Tyvärr gick det lite tokigt på hennes första ridlektion. Hon skulle öva sig att stiga upp på stigbyglarna med händerna bakom ryggen och plötsligt sprang ponnyn iväg. Ridläraren hade blivit stungen av en geting och fastän hon inte skrek till eller något, så blev tydligen ponnyn lite skrämd. Ridläraren höll inte ponnyn i lina, så hon hade ingen chans att stoppa honom och så klart föll Carlotta av. Hon slog sig inte, men det hade regnat och hon blev lerig och fram för allt skrämd. Hon var modig och vågade upp igen som tur och har nu gått en gång om veckan, men hon kollar alltid noga att ridläraren inte släpper ponnyn. Hon går inte i vårt stall, för där finns inga små ponnyer. Det är så sött när hon själv leder Pepsi till ridfältet!

Tävling igen - Gara

Den 14.11 var det dags för tävling igen eftersom den ordnades i stallet som ligger hundra meter från vårt stall. Den här gången hann Sofia inte öva alls före tävlingen, så hon var lite nervös över hur det skulle gå. Av en eller annan orsak fick hon aldrig hoppa på lektionerna, antingen var ridfältet för vått eller något annat. Hon deltog igen i 60 cm med Gamberetta och jag i 80, den här gången fick jag Impero. Impero blev förra gången diskad p.g.a vägran med båda flickorna som red honom. Jag hann hoppa några gånger på morgonlektionerna och kände mig ganska lugn med honom, eftersom han är en mycket snäll häst, bara lite trög.
Stackars Sofia föll av vid uppvärmningen och blev otursamt nog fast med foten i stigbygeln. Som tur fick dom fast Gamberetta genast och hon stod stilla medan dom tog loss Sofias fot. Usch, inte roligt, man borde skaffa säkerhetsstigbyglar, om dom nu hjälper något. Hon var förstås lite skrämd, men lyckades rida sin bana i alla fall, inte lika kontrollerat som förra gången, utan Gamberetta galopperade ganska fort genom banan och en bom föll.
Vi hade tur med vädret, efter alla regniga dagar råkade det vara en riktigt fin dag!
Jag lyckades klara banan felfritt och min ridlärare sa att han aldrig sett mig rida en så bra bana. Roligt!

Il 14.11 di nuovo in gara, visto che l'hanno organizzato al maneggio vicino al nostro. Questa volta Sofia non si è allenata per niente prima della gara. Per un motivo o l'altro non era mai possibile saltare, o per le condizioni del campo per via delle piogge, o altro, quindi lei era un pò preoccupata. Ha fatto la 60 con Gamberetta ed io la 80, questa volta con Impero. Impero è un cavallo molto buono, solo un pò pigrotto.
Purtroppo Sofia è caduta in campo prova e le è rimasto il piede nella staffa. Meno male che non ho visto...Per fortuna sono riuscite a prendere Gamberetta e staccare il suo piede. È successo appena prima di entrare in campo, quindi lei era ancora spaventata. Bisognerebbe comprare le staffe di sicurezza che forse in questi casi potrebbero funzionare e liberare il piede...È riuscita a fare il suo percorso, non controllata come l'altra volta, ma comunque bene. Una barriera è caduta. Io e Impero siamo riusciti a finire il percorso senza errori. Bello! Fortunati anche con il tempo, dopo tutte le piogge proprio quel giorno era bello.

Hästveckoslut - Week-end a cavallo

Jag och Sofia hade ett jätte lyckat veckoslut i en bed and breakfast ute på landsbygden. Det var min födelsedagspresent till henne. Vi hade sökt i internet efter ställen på landsbygden där vi kunde rida. Valet föll på agriturismo Bicoca i Viterbo, eftersom det inte var för långt borta från Rom. Där hade vi rum med frukost och bredvid fanns deras ridstall. Ett härligt ställe visade sig det att vara och vi hade det bästa möjliga höstvädret. Vi hade en liten ridtur ute i terrängen på lördagen, for och badade i varma källor och sedan på söndagen tog vi en ridlektion. Vi besökte Viterbo och sedan var det dags att åka hem igen via fina landskap längs med Monti Cimini där det fanns härliga skogar och en sjö. Första dagen red Sofia en ponny som hette Isabella och jag red en trevlig och pigg liten häst som hette Mozart. Jag red Mozart också följande dag, medan Sofia fick ponnyn Leninka som skulle vara lat, men hon stack iväg några gånger med Sofia, antagligen blev hon skrämd för något. Vi hoppade en liten bana på 4 hinder och det var riktigt roligt. Själva ridläraren var förvånad över att Leninka var så pigg med Sofia, för hon brukade vara mycket lat vanligtvis.

Io e Sofia abbiamo passato un bellissimo week-end all'agriturismo Bicoca a Viterbo. Era il mio regalo di compleanno per lei - un week-end a cavallo. Vicino c'erano anche delle terme dove ci siamo rilassate dopo una bella cavalcata nel bosco. Proprio bello. In passeggiata Sofia ha montato un pony che si chiamava Isabella e io un cavallino che si chiamava Mozart. Il giorno dopo abbiamo fatto lezione e Sofia ha montato Lenika ed io di nuovo Mozart. Abbiamo fatto un piccolo percorso con 4 ostacoli ed è stato divertente. Che bel week-end rigenerante in un posto bellissimo! Da rifare sicuramente!

Tävling - gara!

Vi klarade det att delta i hopptävlingen på lördagen trots att vi ännu dagen före tävlingen knappt visste vem som skulle rida vem och om vi alls skulle kunna delta eller om ridlärarens flickvän som är höggravid skulle råka föda just då. Jag och min ridkompis provade dagen före med Hale Bopp, men vi hade visst lite problem med tekniken än, för ridläraren tyckte att det var bäst att lämna honom hemma. Bättre så förstås efter som han just har haft feber. Han är en bra hopphäst, men går något fel med riktningen eller tyngden eller annat så tvärstannar han. Jag lyckades hoppa banan med honom, men har förmågan att få hästen att hoppa av för tidigt, så han fick ta jätte skutt ibland. Kanske man ännu kan lära sig att beräkna avståndet... Till sist blev det alltså jag och min ridkompis med Turbine och Sofia fick välja mellan Kenny och Gamberetta. Ponnyerna kan delta 4 gånger under samma dag i 60 cm, men Kenny hade redan 3 ryttare och Gamberetta bara en som dessutom inte ville rida henne om ingen annan gjorde det, så till sist blev det Sofia med Gamby.
Vi åkte iväg till stallet redan tidigt för att hjälpa att ta hästarna från hagen lasta in dem, för på morgonen skulle några av privathästarna delta i de svårare klasserna. Våra lätta klasser var på eftermiddagen. Där kunde vi alltså ta det lugnt och titta på dom andra och göra i ordning hästarna och sånt. Vädret var fint och stallet där tävlingen hölls, utanför Rom i Ceri, ungefär 1 timme från oss är mycket trevligt, så vi hade en bra utedag idag. Resten av familjen kom dit senare för att se Sofia tävla och Carlotta var mycket nöjd med att ha också sin farmor med sig, så det blev inte tråkigt för henne.

Banan var lätt att komma ihåg (som tur!), men vissa hinder verkade lite högre än då jag senast tävlade. Sofia blev orolig över att hon skulle tävla med Gamberetta och började gråta före tävlingen. Sedan grät hon efteråt av lättnad, eftersom det gick jätte fint. Hon kontrollerade ponnyn jätte bra, mycket bättre än den andra flickan som tävlade med samma ponny. Det var också tur för Sofia att hon startade bland dom första så hon inte såg hur ponnyn blev svår att kontrollera med den andra flickan. Alla stallets ponnyryttare klarade banan felfritt och fick rosett. Sedan lottades det ut tre pokaler, men ingen av dem råkade få en sån.
Jag hade inte ridit Turbine på en evighet. Har börjat tycka synd om hästen som har magrat så och får gå så mycket på lektionerna eftersom han är så snäll, så jag har inte velat rida honom alls efter sommaren. Man märkte ändå att han njöt av tävlingen. Han har tävlat mycket i sitt liv och den här var ju bara 80cm så det var inte så ansträngande för honom. Jag kände att banan gick jätte fint, med jämn fart och utan problem, men sedan hoppade han lite slarvigt över det nästsista hindret så bommen föll tyvärr. Han är ju också en häst som vägrar så fort han märker att det inte sitter en säker ryttare på ryggen, men det gick alltså fint och han hoppade gärna. I vår klass gick det inte riktigt lika fint för alla, två av oss klarade det felfritt, en föll av hästen och en blev diskad p.g.a. två vägran. Jag borde också ha kunnat rädda situationen sa min ridlärare, alltså undvika att bommen föll, men fast jag tittar på filmen ser jag inte att hästen skulle ha hoppat av för tidigt, så jag vet inte var jag gjorde fel, förutom att jag nog slappnade av för mycket när jag såg att det gick så bra och det bara var två hinder kvar.
Det var alltså en mycket spännande dag och på morgonen fick vi också se en flickorna från vårt stall vinna 120 cm klassen. Den enda som klarade banan felfritt och flickan är bara 14 och tävlade mot ridlärare och andra vuxna, så det var fint att se.

Ce l'abbiamo fatta a partecipare alla gara di salto sabato, anche se ancora il giorno prima non sapevamo chi avrebbe montato chi e se avremmo potuto partecipare perché la ragazza del nostro istruttore tra un pò partorirà. Sabato mattina siamo andati al maneggio a prendere i cavalli dal paddock ed aiutare a caricarli e poi tutti verso Ceri perché prima c'erano le categorie alte ed alcuni del maneggio partecipavano.
Alla fine ho montato Turbine alla gara insieme alla ragazza che monta con me la mattina. Sofia poteva scegliere tra Kenny e Gamberetta, ma siccome Kenny faceva già la gara con tre bambine e Gamberetta solo con una, alla fine lei ha montato Gamberetta. Prima della gara le è salita l'ansia e avrebbe voluto cambiare cavallo, aveva paura di non riuscire a tenerla. Invece ha fatto un percorso tranquillo e controllato, proprio bello! Dopo la gara le sono uscite le lacrime per il sollievo. Tutte le ragazze del nostro maneggio che hanno fatto la categoria 60 hanno fatto percorso netto ed hanno preso la coccarda. Bravissime!
Anch'io ero contenta della mia gara, anche se al penultimo ostacolo Turbine ha toccato la barriera e ho avuto 4 penalità, ma per il resto è andato bene e senza esitazioni. L'istruttore dice che avrei potuto evitare l'errore, ma anche guardando il film non capisco bene come, ma forse imparerò ancora! L'unica cosa forse che mi sono rilassata troppo perché stava andando bene ed erano rimasti solo due ostacoli. Non mi sono neanche scordata il percorso che per fortuna era facilissimo! Alcuni degli ostacoli mi sono sembrati un pò più alti rispetto all'altra gara che ho fatto a giugno, ma il percorso era semplice e con girate molto larghe. Bello. Chissà se ancora riuscirò ad imparare a calcolare le distanze...
È stata una giornata bella ed emozionante all'aria aperta con tempo bello. La mattina abbiamo anche visto una delle ragazze del nostro maneggio vincere la 120. Bravissima!

I nostri percorsi

Söndagslektion

Det här veckoslutet var vi ensamma hemma jag och flickorna då pappan och Daniele var på fotbollsläger. Det betydde att jag måste turas om med ridningen med Sofia. Hon fick rida klockan 10 och jag skulle rida klockan 11. Tur att vi hade all tid i världen idag och ingen som väntade på oss hemma, för min lektion började 12 tiden och slutade 2. Sofia var lite skraj för Kenny ville inte hoppa och ridläraren var inte på något värst snällt humör (när är han det?). Som sagt så övar vi hoppning varje gång nu, undrar hur gott det gör för hästarna, fast vi nu inte hoppar värst höga hinder. Sofia skulle inte ha velat hoppa banan, men F. låter sig inte bevekas av lite tårar och till sist tog hon mod till sig och det gick ju fint! Kenny hoppar bra, men behöver en ganska bestämd ryttare, annars vägrar han gärna.

Annat var det med mig. Tyvärr kunde jag inte rida Hale Bopp för han hade feber, stackaren. Fick Nevada i stället så klart. Det gick en aning bättre än senast, jag hade intalat mig själv om att det inte är farligt om han drar ner huvudet, galopperar tungt och tar jätte hopp över hindren, det gäller bara att hållas med. Han hoppar ju gärna så det är inte problemet. Men jag har enorma svårigheter att hålla honom i gång och enligt. F. beror det på mina händer som inte hålls stilla. Och dom hålls väl inte stilla för att jag får skänkla honom så hårt hela tiden. Jag fick låna längre sporrar också och F. visade hur jag skulle ha tårna utåt och trycka hårt med sporrarna och hur jag skulle ge tre ordentliga rapp baktill med spöet - inga mjuka metoder alltså, men dom fungerar väl inte längre med den hästen...Det är också en av orsakerna varför jag verkligen inte rider honom gärna. Jag fick ta om banan flera gången och den sista gången som gick lite bättre var jag så slut och så kruttorr i munnen att jag inte kom ihåg att jag var på väg till sista hindret och därför kom jag inte ihåg vilket det var så vi missade alltså det sista. Men jag var tvungen att säga till F. att jag inte klarade av att ta det en gång till. Jag hade ätit senast på morgonen och klockan var redan två. Sofia har blivit en duktig fotograf också! Roligt att hon var med idag och tog bilder!

Sofia och Gamberetta

Sedan vi kom tillbaka från Finland har Sofia mest ridit Gamberetta, en mycket pigg ponny som har slängt av en och annan liten ryttare genom att småstegra och sedan bocka och därför inte är så populär. Sofia har blivit duktig på att hålla honom i styr fast hon inte heller har kunnat undvika att falla av några gånger när Gamberetta plötsligt bockar. På torsdagen när det igen hoppades bana red Sofia Kenny och en annan flicka Gamberetta, men hon drog iväg med henne i full galopp så till sist fick de byta ponny så Sofia fick rida banan en sista gång ännu med Gamberetta. Det började bra, men det tredje hindret, en oxer hoppade Gamberetta över med ett sånt jätte språng så Sofia hade ingen möjlighet att hållas i sadeln. Efter att dom landat föll hon av. Hindret var ca 70-80 cm och det såg ut som om Gamberetta skulle ha hoppat nästan dubbelt så högt. Efter att ha kollat att Sofia inte gjort sig illa så satte ridläraren F. en av de större flickorna på Gamberettas rygg och lät henne hoppa lite högre hinder och Gamberetta flög över dem utan problem, så F. var mycket nöjd över att han nu upptäckt att han har en ponny som kan hoppa! Gamberettas hov träffade Sofia lite på ryggen, men som tur inget allvarligt. Tyvärr fick jag inte jätte hoppet på bild fast jag var flitigt framme med kameran.

Da quando siamo tornati dalla Finlandia Sofia ha montato quasi sempre Gamberetta, una ponetta vivace che è riuscita più volte a disarcionare le ragazzine impennandosi un pò e poi sgroppando. Sofia ha imparatato a controllarla abbastanza bene, ma anche lei è caduta alcune volte quando Gamberetta ha sgroppato all'improvviso. Giovedì Sofia ha montato Kenny e hanno fatto il percorso. Visto che la ragazza che la montava non la controllava tanto bene, hanno fatto scambio di pony a fine lezione e Sofia ha provato a fare il percorso anche con Gamberetta. Arrivate al terzo ostacolo Gamberetta ha fatto un salto che sembrava quasi il doppio dell'ostacolo che era di 70-80 cm. Un salto enorme e naturalmente Sofia è caduta dopo il salto. Una volta accertatosi che non si fosse fatta male F. ha chiamato una delle ragazze dell'agonistica cha ha saltato con Gamberetta un ostacolo abbastanza alto e Gamby l'ha saltato senza problemi. F. ha poi detto tutto contento che così ha scoperto che ha un pony che salta. Sofia ha ricevuto un colpo alla schiena dallo zoccolo di Gamberetta, ma per fortuna niente di grave. Purtroppo non ho fotografato il saltone anche se ho fatto diverse foto durante la lezione.

En mera lyckad hopplektion med Impero - Un pò meglio con Impero

For till stallet ganska nervös över att jag skulle bli tvungen att rida Nevada igen. Jag hade nog då sagt till min ridkompis att det kunde vara hennes tur att rida Nevada ifall vi måste ta honom igen, vilket hon motvilligt gick med på. När vi kom till stallet syntes ingen till och hästarna hade inte hämtats från hagen. Fältet var ganska vått efter att det regnat föregående dag och på natten och vi tänkte att kanske det inge gick att hoppa eller att ridläraren glömt att vi skulle komma. Groomen som jobbar där sa att ta hästarna och rid själva så länge, kanske det inte blir någon lektion. Vi tog då Hale Bopp och Impero som jag redan hade ridit en gång, men aldrig hoppat med. Impero är också ganska trög, men inte tung som Nevada. Dessutom är han i grund och botten mycket samarbetsvillig och snäll. Till sist kom vår ridlärare och lät oss hoppa samma bana som senast fast det var vått. Impero kändes mycket lätt att rida efter att jag kämpat så med Nevada, han lyfter lätt galopp, är inte någon speciellt pigg häst, men hoppar ändå helt villigt. Det började regna lite medan vi hoppade banan, men den här gången gick det bra för mig redan vid första försöket, hurra! Fick beröm igen, så det måste helt enkelt vara så att jag och Nevada inte passar ihop. Nevada är egentligen privat, men får användas av ridskolan och vanligtvis brukar han bara ridas av sin ägare, en ung flicka som tycker mycket om honom. Jag har inte sett någon annan rida honom på länge, så varför måste då jag! På morgonen är det ju inte så att dom andra hästarna är upptagna heller.

Devo dire che stamattina quando sono andata al maneggio ero un pò in ansia perché non avevo nessuna voglia di montare di nuovo Nevada. So che non bisognerebbe arrendersi di fronte alle difficoltà, ma è anche vero che andare a cavallo secondo me dovrebbe essere soprattutto uno svago e un divertimento. 
Quando io e l'altra ragazza che monta la mattina siamo arrivate non c'era nessuno e non avevano tirato fuori nessun cavallo. Il campo era bagnato perché il giorno prima e la notte aveva piovuto. Il groom che lavora al maneggio ci ha detto che non sapeva niente della nostra lezione ma che forse potevamo prendere i cavalli e montare da sole intanto. Così abbiamo preso Hale Bopp e Impero. Avevo montato Impero una volta, ma non ci avevo mai saltato. Anche lui è un pò pigrotto, ma non è pesante come Nevada. È molto collaborativo e buono e salta anche abbastanza volentieri anche se non ha tanto impulso. Alla fine è arrivato anche l'istruttore che ci ha fatto fare lo stesso percorso dell'altra volta - sotto la pioggia perché nel frattempo ha iniziato a piovere un pò. Questa volta sono riuscita a farlo bene al primo tentativo. Devo quindi dedurre che non riesco proprio più a collaborare con Nevada.

Hopplektion - kunde gå bättre - Lezione di salto - potrebbe andare meglio

När hingsten såldes tänkte jag först att jag ska rida bara två gånger om veckan och inte tre, men sedan tänkte jag att det är bäst att passa på så länge som vädret är fint och det har det ju varit, det bästa möjliga ridvädret egentligen, så jag går tre gånger om veckan åtminstone i oktober. Jag har ridit Hale Bopp flera gånger och varit glatt överraskad över hur trevlig han är att rida nu. Han som tidigare drog iväg i galoppen och var svår att hålla efter hindren var nu mycket lugnare och gladare också, inte ständigt med öronen bakåt som tidigare. Kanske det beror på att han nu rids regelbundet och främst av vuxna ryttare. Jag lyckades till och med hoppa bana med honom och fick komplimanger av ridläraren om hur han aldrig har sett mig rida så bra. Mina föräldrar var här i två veckor och kunde se efter Carlotta så att jag kunde gå på samma ridlektioner som Sofia, vilket ju var praktiskt.
Nu har dom åkt och mina morgonlektioner började igen. Jag fick sällskap av en ung flicka, vilket jag var glad över. Bara att när vi skulle ha vår första lektion så gjordes Hale Bopp och Nevada i ordning och hon meddelade att hon inte vågade rida Nevada, så det var bara för mig att rida honom. Det var inte roligt. Han kändes tyngre än någonsin. Tung och trög har han alltid varit, men efter att jag fått rida hingsten och andra fina hästar i Finland så kändes det ännu värre. Sedan när han fått upp farten efter att ha hoppat så galopperade han med så stora och tunga steg och drog huvudet långt ner så jag hade svårt att hålla in honom och få honom att vända. Vi hoppade bana och det gick dåligt för oss båda. Den andra flickan hade svårt att hålla Hale Bopp och så vägrade han flera gånger eftersom hon inte kom rakt till hindren och jag hade en framtung häst som drog ner huvudet och när jag saktade av så tappade vi galoppen och jag vågade inte hoppa i trav för då tar han såna skutt så jag inte hålls på ryggen. En gång föll jag på halsen på honom och F. gav mig rådet att galoppera i fältsits hela tiden, för då hölls jag bättre med i hoppet. På något sätt klarade jag till sist banan, för F. ger ju inte upp. Jag var så törstig så jag tänkte att snart faller jag av hästen och till sist hämtade F. en flaska vatten till mig och sedan var det bara att fortsätta. Det är meningen att vi ska delta i en hopptävling om en vecka så vi övar bana nu varje gång och jag hoppas att han inte får för sig att jag ska delta med Nevada, för då struntar jag i hela tävlingen. Det viktigaste är ju ändå att Sofia ska få delta, hon har ju aldrig deltagit i någon hopptävling. Jag saknar så den lilla söta vackra hingsten!

Quando è stato venduto lo stallone ho pensato di andare a cavallo solo due volte a settimana e non tre, ma poi ho pensato che è meglio approfittare mentre il tempo è bello. Adesso è il tempo ideale per andare a cavallo, non troppo caldo e neanche freddo. Quindi continuo ad andare tre volte a settimana almeno ad ottobre. Ho montato Hale Bopp alcune volte e sono stata sorpresa dalla sua voglia di collaborare e dal fatto che non sia per niente difficile tenerlo al galoppo. Ho anche fatto un percorso con ostacoli bassi ed è andato bene. Ho persino avuto complimenti dall'istruttore per come lo conducevo. I miei genitori hanno passato due settimane qui da noi e così ho potuto montare insieme a Sofia mentre loro stavano con Carlotta.
Adesso però loro sono partiti ed ho iniziato di nuovo ad andare a lezione la mattina. Con me viene adesso anche un'altra ragazza e  ne sono contenta, solo che la prima volta che abbiamo fatto lezione insieme ci hanno sellato Hale Bopp e Nevada e lei ha detto che non voleva assolutamente Nevada, quindi è toccato a me. Che brutta esperienza. O sono peggiorata io, o è peggiorato lui dall'ultima volta che l´ho montato, fatto sta che l'ho trovato pesantissimo ed ho fatto una grandissima fatica a montarlo. Alla fine sono riuscita a fare il percorso in qualche modo perché F. non si arrende, ma avevo la bocca talmente asciutta che pensavo di cadere da cavallo da un momento all'altro. Quanto mi manca lo stallone!

Drömmen som inte uppfylldes

Den vita hingsten. Jag red honom varje gång när vi kom tillbaka från Finland, 3 gånger om veckan under september månad. Han var ursnäll att sköta och trevlig att rida, lämplig storlek, inte för stor och inte för liten. En dag när jag gick till stallet var han inte längre där. Såld, vet inte vart, fick aldrig ens veta vad han hette på riktigt. Hade redan hunnit leka med tanken att hyra honom eller t.o.m. kunna köpa honom till mig och Sofia. Att rida på det här stallet känns inte alls lika roligt nu, men det går väl om....hoppas jag...

Lo stallone bianco. L´ho montato ad ogni lezione da quando siamo tornati dalla Finlandia, 3 volte a settimana durante il mese di settembre. Carattere buonissimo, piacevole da montare, ancora fresco e non "rovinato" come tanti altri cavalli della scuola, era della misura giusta - non troppo grande, non troppo piccola. Non c'è più al maneggio. Venduto, non so dove e non so neanche come si chiama in realtà, solo "Stallone". Adesso vado al maneggio con meno entusiasmo, non mi diverte più come prima, ma passerà... spero...

27.8 Ovindoli

Vi åkte upp till bergen och hade en skön liten ridtur i Ovindoli. Den här gången fick vi galoppera också och det var roligt, särskilt den sista sträckan som vi fick galoppera lite mer. Jag red ut tillsammans med flickorna. Daniele var med Carlotta under tiden. Carlotta fick också rida lilla ponnyn Celestina. Först tyckte hon att hon skulle trava och galoppera, men när ponnyn tog några travsteg så tyckte hon att det var skrämmande och att det fick räcka.

Il 27.8 siamo andati ad Ovindoli e ho fatto una bella cavalcata in mezzo al verde insieme alle ragazze, Sofia e le sue amiche. Questa volta abbiamo anche galoppato e soprattutto l'ultimo pezzo un pò più lungo era bello. Io ho montato Alì. Anche Carlotta è salita sul pony Celestina. Ha detto che voleva galoppare e trottare, ma dopo due passi di trotto ha cambiato idea.

Våra ridlektioner i Italien har börjat igen

När vi kom tillbaka till Italien började vi snabbt med våra ridlektioner igen. Det hade skett lite ändringar på stallet under sommaren. Tidigare hade en del av stallet på andra sidan om vägen hyrts ut till en annan liten ridskola, men den hade flyttat bort och nu hade vårt stall alltså också den delen. Ridskolans hästar hade flyttats dit och där finns det också ett ridfält till, vilket ju är bra. Nu skulle stallägaren sköta om våra ridlektioner eftersom hans flickvän som tidigare höll lektionerna snart ska få barn. Han har tidigare bara hållit ridlektioner till privata som tränar för tävlingar. Den unga ridläraren som också brukade turas om med att ha våra ridlektioner skulle nu främst hålla lektioner till nybörjare. Det återstår att se om dessa ändringar är bra eller dåliga.
I alla fall var Sofia så spänd inför sin första ridlektion efter sommaren, så stallägaren frågade mig om hon var rädd för honom. Jag sa att onekligen är han respektingivande för en liten flicka. Men sedan märkte hon att han inte var så farlig och barn anpassar sig liksom bättre, så nu är hon mycket nöjd. För mig var det en stor kontrast efter mina ridlektioner i Finland. Han är nämligen en sådan typ som jag inte skulle kunna tänka mig att träffa på i något stall i Finland. Han tycker bara om hoppning och dressyr tycker han är onödigt och tråkigt. När han blir arg svär han och skriker så hårt att det hörs långa vägar. I hans träningsgrupp har det främst varit tonåringar som tävlar med sina egna hästar och vågar någon av dom säga emot eller öppna munnen när han skriker så skickar han dom ut från ridfältet och säger att dom behöver inte komma tillbaka igen. Sedan nästa gång är dom förstås där igen och allt är frid och fröjd tills han exploderar igen. Hästarna är tydligt rädda för honom och han är inte för några mjuka metoder. Man ska rida med sporrar och får man inte hästen att stanna så skaffar han snabbt fram ett hårdare bett. Sedan kan han nog också ha mycket bra lektioner när han är på lugnare humör, tekniskt är han mycket bra i hoppning och han gör defintivt inte det bara för att tjäna pengar. Ridlektionerna kostar inte mycket och lektionen tar alltid mer än en timme, oftast 1,5-2 timmar. Han slutar först när alla har lyckats med övningarna. Han har sina sidor alltså, vi får se hur det går!
Det hade i alla fall kommit tre nya hästar, vilket verkligen behövdes. En stor häst som verkar lugn och trevlig, kanske lite på den lata sidan, en ponny som redan hade kastat av några och sedan en fransk angloarabhingst som är vacker som en dröm. Jag tror att ponnyn och angloaraben är där på prov ännu och ingen på stallet vet vad dom heter på riktigt. Angloaraben kallas bara Hingsten och ponnyn kallas Gamberetta (räkan).
Vi rider nu tre gånger i veckan åtminstone i september när vädret är som bäst för ridning.

Första gången fick jag rida Hingsten och Sofia Kenny. Det gick bra och stallägaren tyckte, som jag också, att Sofia hade gjort stora framsteg. Själv kände jag mig lite otränad att hoppa och med en häst som jag inte känner och allt, så kändes det att det gick lite för fort. Det var bara små hinder, men vi skulle göra en volt och byta riktning efter varje hinder och redan på hindret försöka byta galopp. Jag var lite okoncentrerad och hoppade ibland fel hinder och stallägaren sa att det märks att jag inte har hoppat på länge. Men jag blev helt förtjust i Hingsten! Som tur var Daniele med oss på stallet, så han kunde vara med Carlotta och ta lite foton på oss! Vi var på samma ridlektion som några av eleverna som hör till stallägarens tävlingsgrupp.

Quando siamo tornati in Italia abbiamo presto ricominciato le nostre lezioni al maneggio. C'erano un pò di cambiamenti. Una parte del maneggio che prima era stata affittata ad un'altra scuola si era liberata e adesso i cavalli della scuola stanno là, dall'altra parte della strada. C'è anche un campo là. Siccome la nostra istruttrice, è alla fine della gravidanza, si occuperà il proprietario delle nostre lezioni. Prima lui insegnava solo ai privati del maneggio che fanno parte della squadra agonistica. L'altra istruttrice giovane con cui si alternava la nostra istruttrice, adesso dovrebbe occuparsi della scuola base. Staremo a vedere se tutti questi cambiamenti sono postivi o no.
Alla prima lezione Sofia era tesissima e l'istruttore ha chiesto se lei aveva paura di lui. Ho detto che effettivamente la metteva un pò in soggezione. Lui ha notato che Sofia durante l'estate era migliorata molto e lei ha visto che lui non era così pericoloso, anche se è capace di urlare e bestemmiare come pochi, e così, adesso è molto contenta. I bambini poi si adattano subito. Io ho sentito molto il contrasto tra queste lezioni e quelle in Finlandia, visto che lui ama solo il salto e trova il dressage una cosa inutile e noiosa. Mi sentivo un pò fuori allenamento per il salto e non riuscivo a concentrarmi bene, avendo anche un cavallo che non avevo mai montato prima. Sofia ha montato Kenny e io un nuovo stallone angloarabo francese di cui mi sono subito innamorata. Oltre a lui, che è in prova, c'è anche un altro cavallo nuovo ed un pony. Non si sa il nome dell'angloarabo, viene chiamato solo stallone. Abbiamo saltato piccoli ostacoli. Dopo l'ostacolo dovevamo fare un circolo cambiando direzione e giá sul salto pensare a cambiare galoppo. Abbiamo fatto lezione insieme ad alcune delle ragazze che hanno cavalli propri.

Blog Award

Jag och Sofia fick en bloggutmärkelse en tid sedan från Svensk tjej på vift. Det var en rolig överraskning. Vi har varit på semester och nu hinner jag äntligen svara på den! Man ska skriva 7 saker om mig själv och skicka den vidare till 7 bloggar. Det var jätte svårt att hitta på något, men här kommer nu 7 saker om oss:

1. Jag har bott i Italien nästan halva mitt liv redan (Pia)

2. Jag fick en egen ponny när jag var ungefär 13 år och hade den i 5 år. Till sist hade jag inte tillräckligt tid och lust mera att gå till stallet så ofta och kände mig hemskt skyldig samtidigt som jag var fäst i den och inte ville att den skulle säljas. (Pia)

3. När jag var liten, kanske 4 år, ville jag heta Anne och på alla mina teckningar som jag gjorde på dagis då står det Anne. (Pia)

4. Min älsklingshäst kallas Gamberetta. Den är ny på stallet och ingen vet vad den heter på riktigt så dom har kallat den så. (Sofia)

5. Jag tycker om att göra smycken av pärlor (Sofia)

6. Jag är rädd för att hoppa höga hinder (Pia)

7. Jag tycker om att hoppa hinder också utan häst (Sofia)

Vi skickar den vidare till några av dom många bloggarna som jag tycker om att läsa:
Kohti ratsastamisen taitoa
Tumpelompaa ratsastusta
Palikkaratsastaja
Maybemej
WoopsieDaisy
Il vaso di Pandora

La Dolce Vita - Elämä on suloista

Un pò di tempo io e Sofia abbiamo avuto questo premio da Svensk tjej på vift.. Che bella sorpresa! Siamo stati in vacanza e adesso ho finalmente un pò di tempo per renderlo pubblico. Dobbiamo dire 7 cose su di noi qui sul blog e assegnare il premio a 7 blog che ci piacciono. Che compito difficile! Ecco comunque 7 cose su di noi:

1. Ormai ho vissuto in Italia per quasi metà della mia vita! (Pia)

2. A 13 anni ho avuto un pony tutto mio e l'ho avuto per 5 anni. Alla fine non avevo più abbastanza tempo e voglia di andare al maneggio, ma nello stesso tempo ci ero affezionata e non avrei voluto venderlo. (Pia)

3. Quando avevo più o meno 4 anni volevo essere chiamata Anne invece di Pia e su tutti i disegni che ho fatto all'asilo in quel periodo la maestra ha scritto Anne.

4. La mia pony preferita è Gamberetta. È abbastanza nuova al maneggio e non sanno il suo vero nome, ma ormai tutti la chiamano Gamberetta. (Sofia)

5. Mi piace fare orecchini e bigiotteria di perline (Sofia)
6. Ho paura di saltare ostacoli troppo alti (Pia)
7. Mi piace saltare ostacoli anche senza cavallo (Sofia)

 L'abbiamo assegnato ad alcuni dei tanti blog che mi piace leggere. I link si trovano sopra nel testo in svedese.

Sommarens sista ridlektion i Finland

17.8 var det dags för vår sista ridlektion för den här sommaren på Talli Maxis. Vi fick privatlektion båda två med hästen Aino. Först var det Sofias tur. Aino tycktes vara lite på sin vakt när hon var ensam på fältet för hon stack iväg två gånger med Sofia för att hon blev skrämd för något. Den första gången var det visst ljudet på min kamera hon blev skrämd för, så jag tog inga bilder mer med systemkameran, utan tog bara med den lilla som är mer ljudlös. Men sedan blev hon igen skrämd för något när Sofia skulle lyfta galopp. Sofia hölls kvar på ryggen båda gångerna och lyckades stoppa Aino, men hon blev lite skrämd och ville inte mera galoppera. Då var lektionen i alla fall nästan slut och hon skrittade runt ännu och lugnade ner sig. Hennes sits hade blivit jätte mycket bättre nu. Roligt!
Sedan var det min tur och vi övade trav och galopp på cirkel och jag skulle hålla emot med yttertygeln och arbeta med innerskänkeln och ge efter och leka lite med inre tygeln och så småningom började Aino till sist tidvis arbeta bättre med ryggen. Roligt att märka, för hon brukar annars lätt hålla halsen ganska långt utsträckt. Jag var jätte nöjd med lektionen. Hoppas jag kan utnyttja något av det jag lärt mig också på hästarna i Italien, fast det är en lite annan ridstil där, så får se... 

L'ultima lezione quest'estate a Talli Maxis. Bello! Lezione privata sia per me che per Sofia. Abbiamo montato Aino tutte e due. Prima toccava a Sofia. Così da sola in campo Aino era un pò all'erta ed è partita due volte con Sofia perché si è spaventata di qualcosa. La prima volta era il suono della mia macchina fotografica e così ho fatto le foto solo con la piccola macchina fotografica e non con la reflex che ha un suono più alto. Poi un'altra volta alla partenza al galoppo e la seconda volta Sofia si è spaventata e non ha più voluto galoppare. Comunque è rimasta in sella ed è riuscita a fermarla tutte e due le volte. Ha migliorato il suo assetto tantissimo.
Poi era il mio turno e abbiamo lavorato con circoli in trotto e galoppo e con l'azione della redine esterna e gamba interna, mentre dovevo giocare con la redine interna e tenerla più leggera. Piano piano Aino ha ceduto un pò ed ha cominciato a lavorare, almeno a tratti, bene con la schiena. È stata una bellissima lezione! Adesso spero di riuscire a mettere in atto quello che ho imparato anche in Italia, anche se là il modo di montare è un pò diverso, quindi vedremo....

Ridning med systersdotters ponny

Här syns ett av mina stora fel bra på bild. Jag sänker lätt den inre handen lägre ner än den yttre och håller händerna för långt framme så att jag sitter framåtlutad. Jag fick prova på min systers dotters, Saaras ponny, Sälli. Hade alltså ingen ridlärare som sa något till mig och det var bra att Saara tog några bilder på mig, för där ser jag nu tydligt vilka fel jag gör. Så något konkret om min sits tror jag att jag har lärt mig under den här sommaren i Finland. Först CR-kursen och sedan Mervis timmar har verkligen hjälpt mig att bli medveten om mina fel. Och sedan det hjälper det jätte mycket att se sig själv på foton. Nu borde jag bara lära mig att korrigera dom här felen!
Sälli är en trevlig ponny. Han är stor och ganska kraftig och orkar bra bära en vuxen. Han är mycket pigg och känslig för sitsen. Man behöver bara luta bakåt så stannar han. Jag hoppade ett litet hinder och det tycks han tycka mycket om. Carlotta var med oss på stallet och hon fick också rida några varv så att jag ledde henne och hon var mycket nöjd! Stackars Saara hade så ont i ryggen så hon red inte den här gången, bara så mycket att hon red Sälli till ridbanan.

Ecco uno dei miei errori ben visibile in queste foto. La mano interna più giù rispetto all'altra e le mani troppo in avanti e così anche le spalle vanno troppo in avanti. Il corso di CR e le lezioni di Mervi mi hanno aiutato ad accorgermi di questi errori, ma ancora non riesco a correggerli da sola.
Ho provato il pony di Saara, la figlia di mia sorella. Sälli è un pony grande e robusto e può benissimo esere montato da un adulto. È piacevole da montare e molto avanti ma nello stesso momento sensibile, per fermarlo basta andare un pò indietro con il peso. Ho saltato un piccolo ostacolo e Sälli era molto contento di saltare. Dopo Carlotta ha fatto qualche giro su Sälli. Era felicissima!

Ridlektion på Clydesdale häst

13.8 ridtimme på Talli Maxis. Vi var fyra stycken på lektionen och Mervi funderade på vem som skulle rida vilken häst och till sist kom hon och sa att hon har tänkt att hon låter mig rida Leo. Vem är Leo, undrade jag, jo det var hennes Clydesdale hingst! Mervi är en av de få i Finland som föder upp Clydesdale och Shire hästar och jag skulle alltså kliva upp på 182 cm höga Hillside Lord Lyon! Undrade varför just jag som var den kortaste av oss fyra, men Mervi sa att hon ville låta mig uppleva det innan jag åker tillbaka till Rom! Det var ju nog verkligen en upplevelse. Tur att jag fick foton på det, då både Sofia, Daniele, Carlotta och min mamma var med eftersom vi direkt efter det skulle iväg till våra vänners sommarstuga. Leo har skolats till dressyrhäst på lätt A nivå och var mycket noga med hur man satt på honom. Hade man tyngden fel på något sätt så stannade han. Vi övade öppnor i trav och det var meningen att vi sedan skulle lyfta galopp, men det var så mycket att korrigera då vi alla var mer eller mindre sneda, så vi hann inte så långt. Hon gav mig ändå möjligheten att prova hur det var att galoppera med Leo och det var jag ju glad över. Också med Leo hade jag lite svårt att lyfta galopp och särskilt att hålla den och det berodde igen på min sits och på att jag börjar luta framåt i galoppen och inåt i kurvorna, då tyckte Leo att det kändes fel och han slutade galoppera. Men han kändes inte alls så stor när man satt på honom som från marken och hans gångarter var jätte mjuka.

Lezione a Talli Maxis. Oggi mi è toccato il cavallo della proprietaria del maneggio, Leo, uno stallone di razza Clydesdale! Di solito questa razza è usata come cavallo da tiro, ma Leo viene montato e Mervi l'ha addestrato al dressage! Prima ho pensato e detto, aiuto, sono la più bassa di statura tra le quattro persone adulte che facevano lezione e mi dai un cavallo che pesa 1000 kg ed è 182 al garrese, veramente imponente! Ma Mervi ha detto che voleva farmi avere questa esperienza prima di tornare in Italia ed effettivamente è stata una bella esperienza! Da sopra Leo non sembrava così grande come da terra. Ha i movimenti morbidi ed è molto sensibile. È particolarmente sensibile all'assetto, se sei un pò storto o con il peso troppo in avanti, si ferma. Abbiamo fatto esercizi di spalla in dentro al trotto e poi dovevamo partire al galoppo, ma Mervi aveva un bel pò da correggere nell'assetto, visto che eravamo tutte più o meno storte, quindi non c'era più tempo per galoppare. Sono riuscita a farlo bene un paio di volte cercando stare il più possibile al centro con il peso e non verso il movimento, come tendo ad essere. Mi ha chiesto se volevo provare comunque a galoppare con Leo, visto che non mi capiterà tutti i giorni di montare un cavallo del genere e naturalmente ho detto di sì. Anche le partenze al galoppo non erano facilissime e soprattutto non era facile mantenere il galoppo, perché il mio peso tende ad andare in avanti e così Leo smetteva di galoppare sentendo che non era tutto a posto. Il suo galoppo e trotto erano molto morbidi e piacevoli.
Dopo Sofia ha fatto 30 minuti di lezione di assetto che si fa alla corda per farti concentrare solo sull'assetto. Ha montato Aino. Mi sono piaciute di più le altre lezioni che Sofia ha fatto qui. Questo non era particolarmente efficace, sicuramente anche per il problema della lingua. Io facevo da interprete tra lei e l'istruttrice, ma sicuramente è meglio avere un contatto più diretto e immediato con l'istruttore. Carlotta che era al maneggio con noi oggi ha voluto fare due giri su Aino ed è stata accontentata. Era felicissima e la pazientissima Aino è stata molto coccolata dopo la lezione.

 Sedan hade Sofia en 30 minuters sitslektion i lina. Jag har tyckt bättre om hennes andra lektioner här, men det är förstås inte så lätt när det inte blir en så direkt kontakt mellan henne och ridläraren då hon inte kan finska och jag ska försöka översätta allt som ridläraren säger till henne. Carlotta ville sedan sitta på Aino och det fick hon. Hon fick gå ett par varv och var mycket nöjd.

Koivurinteen talli

Eftersom det var en ganska lång tid till följande ridtimme på talli Maxis, så måste jag ju prova ett till stall i Fredrikshamn dit jag hade en rabattkupong. Det heter Koivurinteen talli och det var också en positiv upplevelse, skulle gärna gå dit flera gånger, men i sommar hinner jag inte. Vi var 5-6 stycken på lektionen, alla vuxna. Jag fick en stor häst som hette Hero. Han var trevlig, inte speciellt pigg, men inte heller motvillig på något sätt, utan när han fattade vad man ville att han skulle göra så gjorde han det gärna. I slutet av timmen började han också gå i riktigt fin form när vi hade galopperat på volt och övat lite öppnor i skritt och trav. Det hjälpte faktiskt att få hästen mer mottaglig för hjälperna och efter det blev han mycket mjukare och jag kände hur han började arbeta med ryggen. Tyvärr fick jag inga bilder på mig själv när jag red honom. Tog en bild på honom när han gick på följande lektion, men där har han huvudet i vädret precis som med mig först.

C'era un pò troppo tempo tra le mie lezioni a Talli Maxis e così ho prenotato una lezione in più provando ancora un altro maneggio a Hamina. Eravamo 5-6 adulti e ho montato un cavallo grande che si chiama Hero. Hero non era particolarmente vivace, ma lavorava comunque volentieri quando capiva cosa volevo da lui. Dopo un pò di galoppo in circolo e lavoro di spalla in dentro al passo e al trotto ho sentito che è diventato più morbido ed ha cominciato a lavorare bene con la schiena ed i posteriori. Un esercizio davvero utile per farlo ascoltare megli gli aiuti. Purtroppo non ho foto della mia lezione. Ho fatto una foto a Hero alla lezione successiva, ma nella foto lui va di nuovo con la testa per aria, come con me all'inizio della lezione. Mi è piaciuta molto la lezione anche in questo maneggio, l'istruttrice era brava ed attenta a correggere l'assetto.

Sofia rider Aino och Pia rider Reino - Talli Maxis

5.8 var jag och Sofia igen på ridtimme i Talli Maxis. Sofia hade timme tillsammans med Renja och det var bara dom två den här gången. Båda ville rida Aino som är en lite mindre häst, men eftersom Renja förra gången fick rida den stora hästen Huu, så tyckte ridläraren Mervi att det var rättvist att Sofia skulle få prova på Huu och Renja Aino. Huu är mycket snäll, men stor och lite trög och styr man inte honom tillräckligt bestämt så försöker han gina och gå lite vart han vill. När han sedan kändes lite lat, så skänklade Sofia honom ordentligt så att han lyfte galopp. Jag försöker översätta Mervis råd till henne bäst jag kan, men det är inte alltid så lätt, så hon började till sist känna sig så osäker så hon brast i gråt när hon inte riktigt visste hur man skulle göra med hästen. Skänklade hon inte tillräckligt så travade han inte och skänklade hon för mycket så galopperade han. Renja gick med på att byta häst, så hon fick rida Aino resten av timmen och det gick mycket bättre.
Här rider hon Huu.

 Och sedan på Aino, som egentligen heter Queen. Hon är lättare att rida, mindre och mycket trevlig. Renja och Sofia fick öva att se skillnaden mellan snabbare och långsammare trav genom att trava en sträcka så hårt de kunde bakom en pall och tillbaka och sedan sakta av. I snabb trav fick de också trava förbi varandra, så det blev en tävling och det var riktigt roligt. Mervi är en mycket bra ridlärare, både för barn och för vuxna.
Här har dom travtävling.

 Il 5.8 abbiamo fatto lezione a Talli Maxis di nuovo. Prima Sofia con la cugina Renja. Erano solo in due a lezione. Siccome Renja l'altra volta aveva montato il cavallo più grande, Huu, questa volta toccava a Sofia. Lei, comunque, l'ha trovata un pò troppo grande e difficile, sicuramente anche un pò per il fatto che la lezione è in una lingua che lei non capisce. Io cerco di tradurre, ma non è tanto facile farle capire quello che le dice l'istruttrice. Huu non trottava e per farlo trottare gli ha dato un pò troppe gambe e così Huu è partito al galoppo. Dopo un pò Sofia è scoppiata a piangere e hanno cambiato cavallo e Sofia ha fatto il resto della lezione con la cavalla più piccola, Aino. Hanno fatto una specie di gara di trotto trottando velocemente dietro lo sgabello e tornare e poi rallentare e fare un giro di trotto di scuola. Un modo divertente di imparare ad aumentare e rallentare il trotto. Mervi è una bravissima istruttrice sia per bambini che per adulti.
Dopo era il mio turno e per fortuna avevo con me Sofia che mi faceva tante foto. Mervi mi ha dato un cavallo che si chiama Reino, un cavallo da dressage con il quale Mervi ha fatto gare a livello nazionale. Bene, mi sono sentita come una principiante. È un cavallo che non perdona gli errori da parte di chi sta sopra, ma appena fai le cose bene, ti premia. Ottimo per imparare. Alla fine ho cominciato a capire i miei errori di assetto ed altro e andava molto meglio. Tranne le partenze al galoppo e mantenere il galoppo andando sopra una barriera a galoppo di scuola. Come mi spostavo troppo in avanti con il peso, Reino smetteva di galoppare. Dovevo quindi cercare di stare indietro con il peso e seguire i movimenti del cavallo senza cadere nè da una parte nè dall'altra. E le mani, le mani le metto sempre troppo vicine al garrese. In Italia sento dire, le mani più giù, mentre qui mi dicono sempre di portarle più alte e con i gomiti ben piegati. Come mi mancheranno queste lezioni di dressage e la possibilità di montare cavalli di questo livello...

Sedan var det min tur. Jag fick fina dressyrhästen Reino som Mervi tävlar med på nationell nivå. Roligt att jag hade Sofia med som tog många foton på mig! Jag måste säga att jag kände mig som en nybörjare på Reino. Han förlät inga sitsfel, tyngden skulle sitta rätt och det skulle finnas stöd på yttertygeln, o.s.v., men lyckades jag en stund göra allt rätt så belönade han mig med att gå i fin form och mjukt. En härlig lärare alltså! Det gick bättre mot slutet, men jag hade problem med galoppfattningarna och att få galoppen att hållas när vi skulle galoppera över en bom i övningsgalopp. Min tyngd gick för långt fram och då slutade han galoppera. Jag skulle alltså luta bakåt, följa avslappnat med rörelsen, inte trycka hela tiden med skänklarna fastän han inte verkade hålla galoppen, o.s.v. En annan sak är händerna, dom har jag för nära manken och armbågarna för raka och då går förstås axlarna också framåt. I Italien får jag alltid höra ner med händerna, men här säger dom alltid att man ska ha en vinkel på armbågen och bära upp händerna lite ovanför manken. Oj, vad jag kommer att sakna dom här dressyrinriktade timmarna och att få rida så här fina och väl skolade hästar...

Centered Riding

Förra veckoslutet åkte jag på Centered Riding kurs i Talli Witherslake i Virolahti. Jag hade tur för i sista minuten blev en plats ledig så jag kunde rida där, annars hade jag åkt dit och tittat på bara. Det var ca 50 km från mina föräldrars hem, så det var fint att kunna delta i kursen på riktigt. Dessutom fanns det möjlighet att övernatta där också och det gjorde jag. Det visade sig att vara en bra lösning, eftersom vägen dit var ganska lång och det blev också mera intensivt så. Man kunde fortsätta prata om det på kvällen också med andra som var lika intresserade av saken som jag. Toppen! Kursledaren hette Tanja Kortelainen. Vi hade terori, övade med bollar, gjorde gruppövningar och övade sedan till häst i grupper på två ryttare. Skulle ha varit roligt att få öva mera till häst, men det fanns inte tid till det när bara två åt gången kunde rida. Det var mycket givande att ha någon som helt koncentrerade sig på ens sits och många saker fick man försöka lära sig på nytt. Allas stigbyglar kortades av, hälarna ska inte tryckas så långt nedåt som man alltid har fått höra och foten ska längre in i stigbygeln än jag är van att hålla den, så man får ordentligt stöd av stigbyglarna och balansens hålls på rätt ställe i mitten. Så var det en massa annat som man borde försöka komma ihåg. Hoppas jag kan åka på en kurs igen i Italien. Jag har hittat en CR-instruktör i Toscana. Det finns bara två i hela Italien och Toscana är som tur så nära så jag kan säkert åka dit något veckoslut.
Jag fick rida en häst som hette Ikaros, en aning trög var han, men just perfekt och tillräckligt lugn för den här typen av träning där händerna bands fast för att man skulle ha dom i rätt ställning o.s.v.
Det blev förresten plötsligt en riktigt kall dag den första dagen. Det var bara 15 grader efter att ha varit över 30 och följande dag blev det nästan 30 och soligt igen!

Ho partecipato ad un corso di Centered Riding in un paesino ca 50 km da dove vivono i miei genitori. Qui ci sono ulteriori informazioni su questo metodo poco conosciuto in Italia. In Italia gli istruttori di CR, per il momento, sono solo due. Una di loro è in Toscana, per fortuna non tanto lontano da Roma. Spero di poter fare un'altro corso là un week-end. Il metodo è tutto basato sull'assetto centrale in sella ed è molto interessante sia per chi pratica salto ostacoli che per chi fa dressage. Sono stata fortunata perché si è liberato un posto all'ultimo momento e c'era anche la possibilità di dormire sul posto. L'ho fatto ed è stata un'ottima scelta, perché il corso finiva la sera e iniziava giorno dopo la mattina presto. Così ho potuto concentrarmi sull'argomento per tutto il week-end e la sera parlarne con le altre persone che partecipavano al corso.
Abbiamo fatto diversi tipi di esercizi da terra e sul cavallo utilizzando palloni, elastici, ecc.
Ho montato un cavallo che si chiamava Ikaros che era tranquillissimo e molto adatto allo scopo.
Il primo giorno del corso faceva all'improvviso proprio freddo, solo 15 gradi dopo gli oltre 30 del giorno precedente. Il giorno dopo c'era di nuovo il sole e quasi 30 gradi, stranissimo!

Jag och Sofia på lektion - Io e Sofia a lezione

Förra veckan provade vi ett annat stall. Lektionerna är lite dyrare där, men grupperna är små och hon tar högst 3-4 per grupp. Stallet är också litet och har bara några hästar som används för lektioner. Stallägaren är mycket trevlig och även hon dressyrinriktad, då hon också är dressydomare. Först hade Sofia lektion tillsammans med kusinen Renja som är precis lika gammal som hon och ungefär på samma nivå. Med dom red en flicka som var lite yngre och hade ridit mindre än dom. Jag fick översätta vad hon ridläraren sa till Sofia, för hon kunde inte så mycket svenska. Sofia tyckte nog om timmen och hästen som hon fick rida. Både jag och hon fick rida en liten och pigg finsk häst, Iines, som är där bara till låns. Hon är bara 6 år gammal och ska bli en tävlingshäst. Hon var liten, ca 152 i mankhöjd. Renja däremot fick en jätte stor och ganska trög Torihäst, en estnisk hästras. Min lektion var mycket bra och jag fick dessutom en privatlektion då det var så varmt så ingen annan kom. Hon förklarade bra och jag fick några aha-upplevelser och märkte att hästen gick mycket bättre då jag gjorde som hon sa, red volten mer med yttre tygeln än med den inre. Red mycket volter i kort trav och galopp. Ska bestämt dit flera gånger innan vi åker tillbaka till Italien. Tyvärr kommer fina Iines inte att vara där mera nästa gång när vi går dit.

La settimana scorsa abbiamo provato un altro maneggio. È un piccolo maneggio un pò più caro rispetto all'altro, ma i gruppi sono di max. 3-4 persone a lezione. L'istruttrice è molto simpatica e orientata al dressage, visto che lei è anche giudice di dressage. Prima ha fatto lezione Sofia insieme alla cugina Renja, che ha la stessa età ed è anche allo stesso livello di Sofia. Con loro c'era una bambina un pò più piccola che invece montava sicuramente da meno tempo. Ho dovuto fare da interprete, visto che l'istruttrice non parlava svedese. Sofia era comunque molto contenta sia della lezione sia del cavallo che ha montato. Io e lei abbiamo montato lo stesso cavallo, una piccola cavalla Finlandese che si chiamava Iines. Ha solo 6 anni ed è molto vispo. Era 152 al garrese, quindi quasi un pony. Purtroppo era là solo in prestito, quindi la prossima volta che ci andremo non la troveremo più. Renja invece ha montato un cavallone alto e un pò comodone, di razza Tori, una razza Estone. 
La mia lezione era ottima e molto efficace. Ho avuto una lezione privata, perché le altre due persone hanno disdetto per il caldo. L'istruttrice era brava, correggeva molto l'assetto e abbiamo fatto molto lavoro in circolo al trotto e galoppo di scuola. Sono contenta e ci torneremo sicuramente prima di tornare in Italia!

Ridtimmar i Finland - Lezioni di equitazione in Finlandia

Har bestämt mig för att inte ta en för lång paus med ridningen och dessutom är det roligt att prova på finska ridstall och jämföra den finska och italienska ridstilen, så jag har gått på ridlektioner också här. Jag hoppas också på att få lite undervisning i dressyr, vilket inte tycks vara så lätt att få i Italien, i alla fall inte på stallet där jag rider nu. Här är dom betydligt mycket mer dressyrorienterade.
Två lektioner har jag tagit på ett trevligt och ganska stort stall i Fredrikshamn. Dom har privathästar som går på lektioner och hittills har jag haft riktigt trevliga och pigga hästar. Första gången fick jag finska hästen, Paula, som såg stor och tung ut, men som var riktigt framåt och pigg. Vi övade lite skänkelvikning och att rida hörnen noga, galoppera på volt och sånt. Den andra gången fick jag Leila i bilden nedan. En trevlig och samarbetsvillig häst. Vi travade över bommar och hoppade ett litet hinder. Deras timmar hålls alltid inne i ridhuset, så det dammade inte och var inte lika varmt och lika mycket bromsar heller som ute. Ridläraren sa att det var lyxigt få mänskor på lektionerna när det var så varmt och semestertider, så vi var 6-7 stycken, resten av året har dom alltför stora grupper.

Questa estate sto provando un pò di maneggi qui in Finlandia. È interessante fare il confronto tra il modo di cavalcare qui ed in Italia e poi spero di avere un pò di lezioni di dressage che non riesco ad avere in Italia, almeno non nel maneggio dove monto adesso. Per adesso ho montato due volte in un maneggio ad Hamina dove utilizzano solo cavalli privati per le lezioni. I cavalli che ho montato sono stati molto bravi e piacevoli da montare. La prima volta mi hanno dato un cavallo Finlandese che nonostante l'aspetto pesante era molto vivace ed in avanti. Abbiamo fatto un pò di esercizi di cessione alla gamba e galoppo in circolo ecc. La seconda volta ho montato Leila, nella foto sopra. Abbiamo fatto un pò di barriere e poi due saltini. Leila era molto brava e collaborativa. Abbiamo montato sempre dentro il campo coperto dove non si alzava la polvere e faceva meno caldo e c'erano meno tafani che all'aperto. Quest'estate il caldo si fa sentire anche qui in Finlandia c'era meno gente del solito a lezione anche per questo motivo.
  

ridläger - campo di equitazione

Vi kom till Finland 2.7 och redan 5.7 förde jag Sofia på ridläger till Ingå. Ridlägret ordnades av två små stall - Stall Lillhammar och Tiilitehtaan talli och ledarna talade svenska. Annars var det lite dåligt med svensktalande, det var bara en av flickorna som talade svenska, resten finska och några hade försökt prata också lite svenska med Sofia. Annars hade hon det roligt och sa att hon ville åka dit nästa sommar på nytt. Hon fick rida olika hästar varje dag och den sista dagen hade dom Pollux-tävling. Hon red Cin Cin som blev hennes älsklingshäst på lägret.

Siamo arrivati in Finlandia il 2.7 e il 5.7 ho portato Sofia al suo primo campo estivo di equitazione. È stata una bella esperienza con due ore di equitazione al giorno, bagni al mare e gara finale. L'unico problema era la lingua, visto che Sofia non parla il finlandese, ma lo svedese e oltre alle istruttrici, solo una delle ragazze parlava lo svedese. Comunque Sofia ha detto che vorrebbe tornarci anche l'anno prossimo.

Lägret börjar och flickorna ska på sin första ridtimme - Il campo inizia e le ragazze vanno alla prima lezione

 Här rider Sofia fjordingen Cindy. - Qui sul cavallo fjord norvegese, Cindy

Lägertävlingen med Cin Cin - La gara finale con Cin Cin