lunedì 18 ottobre 2010

Söndagslektion

Det här veckoslutet var vi ensamma hemma jag och flickorna då pappan och Daniele var på fotbollsläger. Det betydde att jag måste turas om med ridningen med Sofia. Hon fick rida klockan 10 och jag skulle rida klockan 11. Tur att vi hade all tid i världen idag och ingen som väntade på oss hemma, för min lektion började 12 tiden och slutade 2. Sofia var lite skraj för Kenny ville inte hoppa och ridläraren var inte på något värst snällt humör (när är han det?). Som sagt så övar vi hoppning varje gång nu, undrar hur gott det gör för hästarna, fast vi nu inte hoppar värst höga hinder. Sofia skulle inte ha velat hoppa banan, men F. låter sig inte bevekas av lite tårar och till sist tog hon mod till sig och det gick ju fint! Kenny hoppar bra, men behöver en ganska bestämd ryttare, annars vägrar han gärna.

Annat var det med mig. Tyvärr kunde jag inte rida Hale Bopp för han hade feber, stackaren. Fick Nevada i stället så klart. Det gick en aning bättre än senast, jag hade intalat mig själv om att det inte är farligt om han drar ner huvudet, galopperar tungt och tar jätte hopp över hindren, det gäller bara att hållas med. Han hoppar ju gärna så det är inte problemet. Men jag har enorma svårigheter att hålla honom i gång och enligt. F. beror det på mina händer som inte hålls stilla. Och dom hålls väl inte stilla för att jag får skänkla honom så hårt hela tiden. Jag fick låna längre sporrar också och F. visade hur jag skulle ha tårna utåt och trycka hårt med sporrarna och hur jag skulle ge tre ordentliga rapp baktill med spöet - inga mjuka metoder alltså, men dom fungerar väl inte längre med den hästen...Det är också en av orsakerna varför jag verkligen inte rider honom gärna. Jag fick ta om banan flera gången och den sista gången som gick lite bättre var jag så slut och så kruttorr i munnen att jag inte kom ihåg att jag var på väg till sista hindret och därför kom jag inte ihåg vilket det var så vi missade alltså det sista. Men jag var tvungen att säga till F. att jag inte klarade av att ta det en gång till. Jag hade ätit senast på morgonen och klockan var redan två. Sofia har blivit en duktig fotograf också! Roligt att hon var med idag och tog bilder!

Nessun commento:

Posta un commento