mercoledì 6 ottobre 2010

Drömmen som inte uppfylldes

Den vita hingsten. Jag red honom varje gång när vi kom tillbaka från Finland, 3 gånger om veckan under september månad. Han var ursnäll att sköta och trevlig att rida, lämplig storlek, inte för stor och inte för liten. En dag när jag gick till stallet var han inte längre där. Såld, vet inte vart, fick aldrig ens veta vad han hette på riktigt. Hade redan hunnit leka med tanken att hyra honom eller t.o.m. kunna köpa honom till mig och Sofia. Att rida på det här stallet känns inte alls lika roligt nu, men det går väl om....hoppas jag...

Lo stallone bianco. L´ho montato ad ogni lezione da quando siamo tornati dalla Finlandia, 3 volte a settimana durante il mese di settembre. Carattere buonissimo, piacevole da montare, ancora fresco e non "rovinato" come tanti altri cavalli della scuola, era della misura giusta - non troppo grande, non troppo piccola. Non c'è più al maneggio. Venduto, non so dove e non so neanche come si chiama in realtà, solo "Stallone". Adesso vado al maneggio con meno entusiasmo, non mi diverte più come prima, ma passerà... spero...

2 commenti:

  1. Hej.
    Såg att du hade med min blogg på din lista över hästbloggar. Tack för det! Roligt också att läsa om en annan mamma som är ungefär lika hästtokig som dottern... Fast hos oss tror jag nog att mamman är ett snäpp värre :). CR har jag läst en del om, senast Pennejä taivaasta, och plockat en del guldkorn. I övrigt har jag lite bekantat mej med akademisk ridkonst, eftersom kurser hållits i närheten... Intressant det där med viktfördelning, millimeter hit eller dit, hur det kan göra stor skillnad i ridningen. Läste om din tur på den stora Leo, säkert fantastiskt att kunna med lätt hand styra/påverka ett så kraftigt djur! Mjuka metoder gillar jag! Lycka till i fortsättningen!

    RispondiElimina
  2. hej, tack för din kommentar! Jo här vet jag inte heller vem som är mer hästtokig, jag eller dottern! Tyvärr är det svårare att tillämpa mjuka metoder, CR och sånt med vissa ridskolehästar som är vana vid helt annat, särskilt som ridläraren som jag har här i Italien tyvärr inte alls är någon förespråkare för mjuka metoder...Här hoppas det hinder, vilket ju nog också är roligt.

    RispondiElimina