lunedì 26 luglio 2010

Jag och Sofia på lektion - Io e Sofia a lezione

Förra veckan provade vi ett annat stall. Lektionerna är lite dyrare där, men grupperna är små och hon tar högst 3-4 per grupp. Stallet är också litet och har bara några hästar som används för lektioner. Stallägaren är mycket trevlig och även hon dressyrinriktad, då hon också är dressydomare. Först hade Sofia lektion tillsammans med kusinen Renja som är precis lika gammal som hon och ungefär på samma nivå. Med dom red en flicka som var lite yngre och hade ridit mindre än dom. Jag fick översätta vad hon ridläraren sa till Sofia, för hon kunde inte så mycket svenska. Sofia tyckte nog om timmen och hästen som hon fick rida. Både jag och hon fick rida en liten och pigg finsk häst, Iines, som är där bara till låns. Hon är bara 6 år gammal och ska bli en tävlingshäst. Hon var liten, ca 152 i mankhöjd. Renja däremot fick en jätte stor och ganska trög Torihäst, en estnisk hästras. Min lektion var mycket bra och jag fick dessutom en privatlektion då det var så varmt så ingen annan kom. Hon förklarade bra och jag fick några aha-upplevelser och märkte att hästen gick mycket bättre då jag gjorde som hon sa, red volten mer med yttre tygeln än med den inre. Red mycket volter i kort trav och galopp. Ska bestämt dit flera gånger innan vi åker tillbaka till Italien. Tyvärr kommer fina Iines inte att vara där mera nästa gång när vi går dit.

La settimana scorsa abbiamo provato un altro maneggio. È un piccolo maneggio un pò più caro rispetto all'altro, ma i gruppi sono di max. 3-4 persone a lezione. L'istruttrice è molto simpatica e orientata al dressage, visto che lei è anche giudice di dressage. Prima ha fatto lezione Sofia insieme alla cugina Renja, che ha la stessa età ed è anche allo stesso livello di Sofia. Con loro c'era una bambina un pò più piccola che invece montava sicuramente da meno tempo. Ho dovuto fare da interprete, visto che l'istruttrice non parlava svedese. Sofia era comunque molto contenta sia della lezione sia del cavallo che ha montato. Io e lei abbiamo montato lo stesso cavallo, una piccola cavalla Finlandese che si chiamava Iines. Ha solo 6 anni ed è molto vispo. Era 152 al garrese, quindi quasi un pony. Purtroppo era là solo in prestito, quindi la prossima volta che ci andremo non la troveremo più. Renja invece ha montato un cavallone alto e un pò comodone, di razza Tori, una razza Estone. 
La mia lezione era ottima e molto efficace. Ho avuto una lezione privata, perché le altre due persone hanno disdetto per il caldo. L'istruttrice era brava, correggeva molto l'assetto e abbiamo fatto molto lavoro in circolo al trotto e galoppo di scuola. Sono contenta e ci torneremo sicuramente prima di tornare in Italia!

Ridtimmar i Finland - Lezioni di equitazione in Finlandia

Har bestämt mig för att inte ta en för lång paus med ridningen och dessutom är det roligt att prova på finska ridstall och jämföra den finska och italienska ridstilen, så jag har gått på ridlektioner också här. Jag hoppas också på att få lite undervisning i dressyr, vilket inte tycks vara så lätt att få i Italien, i alla fall inte på stallet där jag rider nu. Här är dom betydligt mycket mer dressyrorienterade.
Två lektioner har jag tagit på ett trevligt och ganska stort stall i Fredrikshamn. Dom har privathästar som går på lektioner och hittills har jag haft riktigt trevliga och pigga hästar. Första gången fick jag finska hästen, Paula, som såg stor och tung ut, men som var riktigt framåt och pigg. Vi övade lite skänkelvikning och att rida hörnen noga, galoppera på volt och sånt. Den andra gången fick jag Leila i bilden nedan. En trevlig och samarbetsvillig häst. Vi travade över bommar och hoppade ett litet hinder. Deras timmar hålls alltid inne i ridhuset, så det dammade inte och var inte lika varmt och lika mycket bromsar heller som ute. Ridläraren sa att det var lyxigt få mänskor på lektionerna när det var så varmt och semestertider, så vi var 6-7 stycken, resten av året har dom alltför stora grupper.
Questa estate sto provando un pò di maneggi qui in Finlandia. È interessante fare il confronto tra il modo di cavalcare qui ed in Italia e poi spero di avere un pò di lezioni di dressage che non riesco ad avere in Italia, almeno non nel maneggio dove monto adesso. Per adesso ho montato due volte in un maneggio ad Hamina dove utilizzano solo cavalli privati per le lezioni. I cavalli che ho montato sono stati molto bravi e piacevoli da montare. La prima volta mi hanno dato un cavallo Finlandese che nonostante l'aspetto pesante era molto vivace ed in avanti. Abbiamo fatto un pò di esercizi di cessione alla gamba e galoppo in circolo ecc. La seconda volta ho montato Leila, nella foto sopra. Abbiamo fatto un pò di barriere e poi due saltini. Leila era molto brava e collaborativa. Abbiamo montato sempre dentro il campo coperto dove non si alzava la polvere e faceva meno caldo e c'erano meno tafani che all'aperto. Quest'estate il caldo si fa sentire anche qui in Finlandia c'era meno gente del solito a lezione anche per questo motivo.
  

lunedì 19 luglio 2010

ridläger - campo di equitazione

Vi kom till Finland 2.7 och redan 5.7 förde jag Sofia på ridläger till Ingå. Ridlägret ordnades av två små stall - Stall Lillhammar och Tiilitehtaan talli och ledarna talade svenska. Annars var det lite dåligt med svensktalande, det var bara en av flickorna som talade svenska, resten finska och några hade försökt prata också lite svenska med Sofia. Annars hade hon det roligt och sa att hon ville åka dit nästa sommar på nytt. Hon fick rida olika hästar varje dag och den sista dagen hade dom Pollux-tävling. Hon red Cin Cin som blev hennes älsklingshäst på lägret.

Siamo arrivati in Finlandia il 2.7 e il 5.7 ho portato Sofia al suo primo campo estivo di equitazione. È stata una bella esperienza con due ore di equitazione al giorno, bagni al mare e gara finale. L'unico problema era la lingua, visto che Sofia non parla il finlandese, ma lo svedese e oltre alle istruttrici, solo una delle ragazze parlava lo svedese. Comunque Sofia ha detto che vorrebbe tornarci anche l'anno prossimo.

Lägret börjar och flickorna ska på sin första ridtimme - Il campo inizia e le ragazze vanno alla prima lezione

 Här rider Sofia fjordingen Cindy. - Qui sul cavallo fjord norvegese, Cindy

Lägertävlingen med Cin Cin - La gara finale con Cin Cin

giovedì 1 luglio 2010

Hopptävling - Gara di salto ostacoli

Jag deltog i min första hopptävling på 30 år eller något! Det var mycket roligt. Nevada har blivit min tävlingskumpan och han blir riktigt pigg när han kommer i gång med hoppandet. Sofia deltog tyvärr inte den här gången, för hon blev lite rädd när det övades och hindren var högre än hennes kategori skulle ha varit och ponnyn Kenny tog så stora hopp så hon föll på hennes hals varje gång efter hoppet. Dessutom hade vi redan bokat vår semester uppe i Dolomiterna och vi kom tillbaka dagen före tävlingarna, så det var också en bidragande orsak till att hon inte kunde delta. Tre av hennes bästa kompisar deltog, så när dagen var inne skulle hon nog haft lust att delta också, men det får bli till nästa gång! Jag åkte snabbt till stallet när vi kommit tillbaka från semestern och lyckades bli så efter i ett hopp att jag föll av efter hoppet och blev lite skrämd. Det märks genast när man inte har ridit på en vecka. Men det var bara att stiga upp igen och ta om banan och då gick det bra som tur.
Tävlingen gick bra både för mig och Sofias kompisar. Felfri bana. Jag deltog i 80 cm klassen och det kändes alldeles tillräckligt svårt för mig.

Ho partecipato alla mia prima gara di salto per 30 anni o qualcosa. È stato molto divertente ed emozionante! Purtroppo Sofia non ha partecipato questa volta. Durante gli allenamenti si è un pò impaurita perché i salti erano più alti della sua categoria e dopo ogni saltone di Kenny lei cadeva sul suo collo. Poi avevamo già programmato la nostra vacanza in Trentino e siamo tornati proprio il giorno prima della gara. Alla fine Sofia era dispiaciuta di non aver potuto partecipare, perché tre delle sue migliori amiche hanno partecipato, ma sarà per la prossima volta!
La gara è andata bene sia per me che per le amiche di Sofia, abbiamo tutte fatto il percorso netto. Io ho fatto la 80 che era già abbastanza difficile per me. Ho fatto la gara con Nevada che ormai è diventato il mio compagno di gare. È un dormiglione, ma quando salta gli ostacoli si sveglia.