När vi kom tillbaka från Finland gick jag och pratade med stallägaren. Han hade ju blivit lite stött när vi slutade, men han är inte långsint och vi hade varit och hälsat på där flera gånger då han alltid visade mig de nya hästarna han köpt - han visste ju att en av orsakerna till att vi flyttade bort därifrån var att det inte fanns så bra hästar. Han hade alltid tyckt om Sofia och sagt att hon är bra, så visst var han väl nöjd över att Sofia ville komma tillbaka.
I September efter vår Sardinien semester började Sofia alltså där igen och var överlycklig. Jag tänkte att jag kanske kunde fortsätta i det andra stallet i alla fall det här året och sedan se om jag också flyttar. Där tog förstås ridläraren också illa upp när Sofia inte ville vara hans elev längre och när han hade förstått att jag inte hade för avsikt varken köpa eller hyra Diana, började han ignorera mig på lektionerna och inte låta mig rida Diana mer. Jag blev ju kvar där främst för att jag tyckte så mycket om att rida Diana och han brukade låta en rida samma häst hela tiden när han såg att man samarbetade bra med en viss häst. Där fanns verkligen ingen annan häst som jag tycket så mycket om att rida. En ny fin häst fanns där, men den lät han bara två flickor rida som han hoppades att senare skulle hyra den. Lektionerna blev alltså tråkiga och eftersom det dessutom blev både besvärligare och dyrare att rida i två olika stall, så flyttade jag också till vårt gamla stall i oktober och där rider vi nu båda och är faktiskt riktigt nöjda.
Sofia har fått rida alla dom nya ponnyerna och jag har också provat alla nya hästarna och de är riktigt trevliga. Dessutom har stallägaren, som också är stallets ridlärare, varit myket mer punktlig och närvarande än då när vi flyttade därifrån.
Dom här ponnyerna har Sofia ridit. Den sista är en ungponny, vars namn ingen vet. Flickorna har hittat på ett namn till den, men den stannar antagligen inte kvar i stallet eftersom den är för ung och oerfaren och dessutom liten, så den kan inte ridas av dom små nybörjarna i stallet som skulle behöva lugna små ponnyer.
Jag har ridit dom här hästarna
Quando siamo tornate dalla Finlandia sono andata a parlare con il vecchio istruttore. Lui aveva sempre considerato Sofia una che potesse andare avanti e quando eravamo andate via c'era rimasto male, quindi credo che fosse contento del suo ritorno. Nel frattempo, da quando eravamo andate via aveva anche preso nuovi pony e cavalli, quindi anche per questo Sofia poteva avere più possibilità là sia di divertirsi che di andare avanti con il salto a ostacoli. A settembre, quindi, Sofia è tornata là ed era felicissima.
Io sono rimasta ancora all'altro maneggio dove avevo Diana che montavo quasi sempre e che mi piaceva tantissimo. Ma da quando Sofia è andata via, naturalmente l'istruttore si è offeso e quando ha capito che io non avevo l'intenzione nè di comprare Diana, nè di prenderla in mezzafida, aveva cominciato ad ignorarmi a lezione e a non farmi più montare Diana. A questo punto non avevo più motivo di rimanere là, visto che stare in due maneggi era anche complicato e mi costava di più. Quindi da ottobre sono tornata anch'io al vecchio maneggio e devo dire che mi trovo molto bene. Le lezioni sono belle e l'istruttore è anche diventato più puntuale ed è sempre presente, quindi per il momento ci troviamo benissimo. Sofia ha provato tutti i pony ed io tutti i cavalli che sono arrivati da quando eravamo andate via. Sono tutti bravi, l'unico problema è che, soprattuto i cavalli, secondo me dovrebbero mangiare di più, visto il lavoro che fanno.
Sopra ho messo le foto dei cavalli e dei pony che abbiamo montato.
