God jul från stallet - Buon natale dal maneggio

Tog så söta julbilder på hästarna så jag måste sätta dom hit, fast julen redan är över. Det var så mycket att göra före julen, så det blev bara inte av att sätta dom på bloggen i tid. Men med på bloggen ska den här julhälsningen, även om den kommer lite i efterskott.

Devo pubblicare queste foto natalizie dei cavalli anche se il natale è già passato. Prima di natale avevo troppo da fare, ma l'intenzione era di mettere queste foto come augurio di natale sul blog. Comunque, sono carine e le metto lo stesso!

Tävling med Perseo - Gara con Perseo

Jag har också deltagit i en tävling den här hösten. Mera har inte min ekonomi tillåtit och jag tycker inte det känns så roligt heller när jag inte har någon häst som jag egentligen vill tävla med. Perseo är den enda möjliga, men den har varit ganska krasslig emellanåt med både foten och andningen som inte alltid löper så bra. Det ordnades en tävling i stallet bredvid och den deltog jag i i varje fall när ridläraren tyckte att hästen mådde tillräckligt bra. Det var en 100cm tidhoppning så det gällde att vara snabb, inte precis vår starka sida. Jag koncentrerade mig på att ta alla dom snäva svängarna som ridläraren sagt att vi skulle ta och lyckades också med det och dessutom felfritt. Resultatet blev en 10:e plats av 57 deltagare och det var inte alls illa med Perseo som inte är någon snabb häst. Dessutom fick jag massor av komplimanger av ridläraren eftersom jag lyckats komma ner i rätt galopp efter varje hinder, stegen stämde och galoppen löpte. Mycket trevligt att se att man lyckas göra framsteg! Det var roligt, vill tävla mera! Men det lär väl inte bli på en tid igen.

Anche io ho fatto una gara quest'autunno. Non sono stata tanto motivata per farne altre per la mancanza di cavalli e poi sarebbe anche stato troppo impegnativo economicamente con tutte le gare che ha fatto Sofia. L'unico cavallo della scuola con cui posso pensare di fare una gara è Perseo, ma lui non è stato tanto in forma sia per la zampa gonfia che per l'enfisema di cui soffre a periodi. Ho comunque partecipato alla gara che hanno organizzato al maneggio accanto a noi, visto che secondo l'istruttore il cavallo stava abbastanza bene per partecipare. Era una 100 a tempo. Mi sono concentrata per fare tutte le girate che ci aveva indicato l'istruttore in ricognizione e questa volta ci sono riuscita e siamo riusciti anche a fare netto con tanti complimenti da parte dell'istruttore perché uscivamo sempre al galoppo giusto, i tempi erano giusti, ecc. Siamo arrivati al 10 posto su 57 partecipanti il che non era per niente male considerando anche che Perseo non è proprio un cavallo veloce e scattante. Una bella soddisfazione vedere che riusciamo a fare progressi!

Pony Champions Winter Tour 2012

Nu har det gått alltför länge sedan jag uppdaterade. Ska försöka skärpa mig! Hösten har gått och det är snart jul. Sofia deltog i en ponnycup som heter Winter Tour och som bestod av 7 deltävlingar och finalen. Dom fyra bästa resultaten, finalen medräknad togs i beaktande och man fick poäng beroende på hur man placerade sig. I finalen fick man 1,5 gånger poängantalet så det var mycket viktigt att klara sig bra där. Nu på veckoslutet hade vi två tävlingar. Sofia vann den 7:e deltävlingen, men i finalen fick hon ett nedslag och kom inte med i omhoppningen. Där kom hon på 10:e plats. Hon hade ändå ganska bra placeringar i dom tidigare tävlingarna så till sist kom hon på 3:e plats i hela ponnycupen. Det var fint. Ridläraren hade beslutit sig för att låta dom tävla i 100 cm klassen så det var inga lätta tävlingar. Dom två andra flickorna från vårt stall kom på 6:e och 7:e plats och fick pris eftersom de 10 bästa kom med i prisutdelningen. Ridläraren var besviken eftersom flickorna från vårt stall var på 2:a, 3:e och 4:e plats efter den näst sista tävlingen, men tyvärr gick finalen inte så bra.

Den här gången fick Sofia ett riktigt fint pris. Hon fick en fin pokal och rosett och ett halssmycke med hästhuvud, prenumeration på en ponnytidning och fina måttbeställda ridskor! Det var en rolig erfarenhet och flickorna lärde känna många andra ponnyryttare från andra stall som deltog i cuppen. Sofia var nog den enda i sin klass som deltog med en riskoleponny, så det var verkligen fint gjort av dom.

È da tantissimo che non aggiorno questo blog. Quest'autunno Sofia ha partecipato ad un trofeo che si chiama Winter Tour. Consisteva in 7 tappe + la finale. I quattro migliori risultati compresa la finale venivano presi in considerazione e veniva dato un punteggio a seconda del posto in classifica. Alla finale il punteggio veniva moltiplicato per 1,5, quindi era importante andare bene l'ultimo giorno. Questo week-end c'è stata la penultima tappa e la finale. Sofia ha vinto la settima tappa, ma nella finale ha fatto una barriera e non è andata al barrage. È arrivata al decimo posto nella gara. Comunque aveva dei risultati abbastanza buoni nelle altre tappe e alla fine è arrivata terza in tutto il trofeo. Non male considerando che credo che sia l'unica in quella categoria a gareggiare con un pony della scuola e considerando che si trattava di una BP100, quindi non facile. Le altre due ragazze del nostro maneggio che hanno gareggiato nella stessa categoria sono arrivate al sesto e settimo posto e visto che i primi dieci venivano premiati sono arrivate tutte e tre in premiazione. La quarta ragazza del nostro maneggio ha gareggiato nella 90 ed è arrivata 14. L'istruttore era deluso e arrabbiato perché prima di queste ultime tappe le ragazze del nostro maneggio erano seconda, terza e quarta e purtroppo sono scese in classifica perché la finale non è andata bene.

Questa volta Sofia ha ricevuto un premio molto bello. Una bella coppa e una coccarda, un ciondolo, un abbonamento alla rivista Ponyamo e degli stivaletti su misura! È stata una esperienza impegnativa ma molto bella ed emozionante e sicuramente durante le gare e gli allenamenti si è creato un bel binomio. Bravissime Sofia e Giorgia!

Fredagshoppning - Venerdì di salto

Ridläraren frågade om vi ville komma och hoppa med henne lite innan vi åkte, så följande dag åkte vi till stallet igen. Vi monterade hindren med henne, gjorde i ordning Lissu och Pyry och ridläraren själv red Veikko. Det var alltså ingen lektion, utan vi hjälpte henne att hoppa lite med hästarna som inte är så vana vid att hoppa. Lissu har t.ex. inte just hoppat bana, utan bara enskilda hinder, Pyry är rädd av sig och Veikko är också mycket ovan. Den har ju blivit inriden bara några månader sedan. Vad roligt vi hade det. Vi hade tre små hinder och dom hoppade vi turvis och var och en planerade en egen bana. Nu brydde jag mig inte om hur Lissu lyfte galoppen, bara den lyfte och så gick det nog bättre och den stressade inte upp sig. Den hoppade gärna, men hade inte riktigt någon aning om var den skulle hoppa av så emellanåt tog den jätte skutt. Roligt var det och vi var många timmar på stallet när vi sedan ännu förde hästarna till den stora hagen som låg ganska långt borta.Vi kommer att få ledsamt efter Hepola!

L'istruttrice ha chiesto se volevamo venire a saltare un pò con lei ancora prima di partire venerdì quando il maneggio era chiuso. Abbiamo montato gli ostacoli insieme, preparato Lissu e Pyry e l'istruttrice ha montato Veikko. Lissu non era abituato a fare percorsi, ma solo salti singoli, Pyry è puroso e Veikko è stato domato da poco e quindi non è abituato a saltare. Questa volta non mi preoccupavo delle partenze perfette al galoppo e così anche Lissu era meno stressata. A saltare si divertiva, anche se non aveva idea delle distanze e a volte faceva dei saltoni. Ma ci siamo divertite tantissimo. Avevamo tre ostacoli e a turno ognuno si pianificava da sola il percorsino. Lissu era brava, anche se a volte prendeva gli ostacoli al trotto. Abbiamo passato tante ore al maneggio e alla fine abbiamo portato i cavalli al prato grande che era un pò più lontano. Hepola ci mancherà!

Ridlektion i regn - Lezione sotto la pioggia

Följande dag hade vi båda ridlektion. Först Sofia och sedan jag. Sofia red Pyry igen och jag red varmblodet Lissu. Lissu var mycket känslig och så fort man satt sig ner lite mer på sittbenen så stannade den, så man fick vara mycket lätt med hjälperna och händerna. Jag hade svårt med att få den att lyfta galopp. Den ville helst rusa iväg i trav och sedan började den galoppera och det också i väldig fart. Började tänka att den säkert hade varit en travhäst och mycket riktigt, det hade den, så det förklarade problemen med galoppen. Lissu är 7 år och heter på riktigt Look like Dream och mycket vacker är den ju. Den travar vackert, men det är svårt att sitta ner i dess trav. Den är en mycket snäll och trevlig häst.
Det regnade medan vi red, men här i Finland blir dom inte skrämda av lite regn så lektionerna hölls som vanligt.

Il giorno successivo avevamo lezione tutte e due, prima Sofia e poi io. Sofia ha montato di nuovo Pyry e io una bella cavalla, Lissu che in realtà si chiama Look like Dream. Lissu era molto sensibile e bastava sedersi un pò più profondamente nella sella e si fermava. Bisognava quindi essere molto delicati con le mani e con gli aiuti, altrimenti si innervosiva. Ho avuto problemi con le partenze al galoppo. Lissu voleva aumentare tanto il trotto e poi galoppare velocemente. Ho cominciato a pensare che potesse essere un ex trotter e infatti lo era. Questo spiegava i problemi con il galoppo. Lissu ha 7 anni. Il suo trotto è bellissimo da vedere, ma è difficile starci seduti. È una cavalla veramente dolce.
Oggi pioveva, ma in Finlandia non si spaventano per un po´di pioggia, quindi le lezioni si facevano regolarmente.

En liten ponny som flyger - Un piccolo pony che vola

22.8 var det dags för Sofias hopplektion. Dom var bara tre stycken och Sofia hade det riktigt roligt. Hon fick hoppa lite högre än dom andra och det högsta som hoppats med Pyry i alla fall på det stallet - 75 cm. Den vägrade många gånger och alltid när ett nytt hinder kom i vägen, men när den hoppade så hoppade den fint. Ridläraren sa att hon kunde få tävla med den om vi kommer nästa sommar. Än så länge har dom hinte lika vana hoppryttare på stallet som Sofia och inte i alla fall så små och lätta som kan hoppa med lilla Pyry. Hon satte fotot på Sofia och Pyry också som profilbild på stallets facebook-sidor.

22.8 toccava a Sofia fare la lezione di salto. Erano solo in tre e Sofia si è divertita tanto. Alla fine ha saltato un pò di più delle altre ed era l'ostacolo più alto che Pyry ha saltato almeno in questo maneggio - 75 cm. Ha rifiutato tante volte e ogni volta che gli si presentava un nuovo ostacolo davanti, ma quando saltava, superava l'ostacolo senza problemi. L'istruttrice ha detto che se veniamo l'estate prossima Sofia potrà fare una gara con Pyry. Per il momento al maneggio non ci sono altre persone abitutate a saltare come Sofia, almeno non altre così piccole e leggere come lei che possono saltare con il piccolo Pyry. Per un periodo la foto dove Sofia e Pyry saltano era la foto profilo facebook del maneggio.

Lektion på ponny - Lezione con un pony

Har blivit lite efter igen, men ska fortsätta att skriva färdigt om våra ridupplevelser under sommaren i Finland. Hepola visade sig alltså vara ett jätte bra stall för både mig och Sofia. Följande gång rymdes bara en av oss på lektionen och jag tog den, medan jag hade beställt en hopplektion för Sofia. Idag fick jag ponnyn Sepeteus eller Sepe. Den var helt trevlig och gick riktigt fint i slutet av lektionen. Idag hade den bara bestämt sig för att alla hörnen var fulla med spöken, för den fick plötsliga anfall med sidhopp alltid då och då. Den lär ha såna dagar nångång mycket sällan och det var ju tur att den dagen var idag då jag red den och inte något barn som lätt kunde ha flugit av. Sepeteus behöver drivas lite, men när den vaknat var den ganska fin och lyssnade på mig. Jag fick fina bilder igen när Sofia var med och fotade. Idag var faktiskt både hon, Carlotta och Armando med på stallet.

Sono rimasta un po' indietro con i miei post qui, ma recupererò. Finisco prima di scrivere delle nostre esperienze equestri quest'estate in Finlandia. Hepola si è rivelato un ottimo maneggio sia per me che per Sofia. Poi mi piace il fatto che ho potuto provare ogni volta un cavallo diverso, mentre Sofia si è innamorata di Pyry e ha montato lui tutte le volte. Alla lezione del 20.8 c'era posto solo per una di noi, quindi sono andata io e per Sofia ho prenotato una lezione di salto. Ho delle belle foto anche di questa giornata perché Sofia è venuta a vedere la lezione. Questa volta al maneggio c'erano anche Carlotta e Armando.
Ho montato Sepeteus o Sepe che è un pony grande, quasi cavallo. Oggi Sepe si immaginava di vedere fantasmi in ogni angolo e faceva salti laterali e piccole fughe. L'istruttrice ha detto che gli capitavano giornate così ogni tanto, molto raramente, mentre di solito è piuttosto pigro e adatto anche ai principianti. Per fortuna che lo montavo io oggi e non un principiante che sarebbe sicuramente finito per terra perché quando meno te l'aspettavi Sepe faceva il saltello e tentava la fuga. È un bravo pony comunque e alla fine della lezione era bello tondo e agli ordini. Fino ad adesso mi sono piaciuti tutti i cavalli di questo maneggio.

Finnhästen Veikko - Il cavallo finnico Veikko

Jag ville ta igen lite av all den tid då jag varit utan att rida så bara två dagare efter vår första lektion på Hepola hade jag bokat en till lektion. Den här gången fanns det plats bara för mig, men Sofia följde med och ta foton. Jovisst hade ridläraren kommmit ihåg att jag tycker om pigga hästar. Jag fick finska hästen Veikko (Joihurin Tähti) och med den hästen fick man koncentrera sig för fullt hela lektionen. Den ville helst rusa iväg med huvudet i höjden, så man fick ha en stadig yttertygel och rida den med benen hela tiden. Den hästen tyckte jag var så lämplig för mig som storlek också. Den skulle nog vara min favorithäst om jag kunde rida där och nästa gång skulle jag nog vara mer avslappnad än jag var nu. Jag lyckades nog slappna av och sammarbeta med den bättre i slutet av lektionen. Ridläraren berättade att den hade börjat skolas till ridhäst bara någon månad sedan fast den redan är 8 år.

Dovevo recuperare un pò di tempo in cui non avevo montato, quindi solo due giorni dopo la nostra prima lezione a Hepola ne ho prenotata un'altra. Questa volta c'era posto solo per una persona, ma Sofia è venuta con me al maneggio ed ha fotografato la lezione.
Sì, l'istruttrice si era ricordata che mi piacevano cavalli svegli. Con il piccolo cavallo finnico Veikko non dovevi rilassarti troppo e  dovevi lavorare tutto il tempo con redine esterna e gambe, altrimenti lui alzava la sua bella testa e partiva. Ma credo proprio che questo sarebbe uno dei miei cavalli preferiti se dovessi montare in questo maneggio e credo anche che dopo la prima volta in cui ero un pò tesa, la seconda già andrebbe molto meglio. Alla fine della lezione ho cominciato a trovare dei bei momenti di collaborazione con Veikko. L'istruttrice ha raccontato che Veikko viene montato solo da pochi mesi anche se ha già 8 anni e alla scuola viene montato solo a persone più esperte.

Vi får rida Sälli - Montiamo Sälli

Den 10.8 fick vi rida min systersdotters ponny Sälli. Den är väl just på gränsen mellan ponny och häst till mankhöjden, men så robust så den känns som mer som en häst än en ponny. För mig känns en sådan häst just lämplig, varken för liten eller för stor. Saara själv red den bara lite och lät sedan oss rida. Det var roligt. Den är trevlig och känslig och man kan rida mycket långt med med bara sitsen. Den lyfter inte heller galopp om man inte sitter rätt. Sofia klarade den också bra, fast den är ganska stark och ingen barnponny direkt, men hon har ju mycket ridvana redan. Till sist fick också Carlotta rida lite medan Sofia ledde den.

Il 10.8 abbiamo montato Sälli che è il pony della figlia di mia sorella. Per l'altezza al garrese sarà al limite tra cavallo e pony, ma è talmente robusto che avevo più la sensazione di montare un cavallo che un pony. È bravissimo e molto sensibile all'assetto. Se non hai la il peso nel modo giusto non parte al galoppo. Anche Sofia l'ha montato e l'ha gestito bene, anche se è un pony molto forte e quindi non propriamente un pony per bambini. Alla fine l'ha montato anche Carlotta mentre Sofia lo teneva.

Ridlektion i Hepola - Lezione a Hepola

Jag red en gång i Suurpyöli den här sommaren, men där fanns ingen av ridlärarna från förra året som kunde svenska, så det var inte så bra för Sofia. Jag red Serri som jag kommer ihåg att jag inte riktigt trivdes med förra året, men i år gick det bättre. Jag lyckades få den att mjukna i slutet. Beställde sedan en ridlektion för oss båda i ett nytt stall som jag hade hittat på nätet. Det var ett litet stall som heter Hepola och det visade sig vara ett riktigt bra val. Vi fick ridlektioner samma dag efter varann så jag kunde hjälpa med språket på Sofias lektion. Hon har nog lärt sig dom viktigaste ridtermerna på finska, men behöver hjälp om ridläraren vill förklara henne något. Eftersom det inte var så många på lektionen så var det lätt att göra det. Hästarna på stallet är dessutom mycket trevliga. Det var också trevligt att ridlärare frågade hurdana hästar jag tycker om att rida. Jag sa att jag gärna rider lite livligare hästar, så jag var nyfiken på att se om hon skulle ta det i beaktande följande gång.
Första gången fick jag Kerttu (Kegina) som enligt stallets sidor är en äldre fru som är mycket kunnig och gör vad man begär av den. Det märktes att den är väl skolad, men också att den är van vid nybörjare som inte kräver så mycket av den. På bilderna ser man att jag lyfter upp knäna i galoppen, särskilt när hästen har lite större rörelser. Något att jobba på...

Sofia fick en underbart söt liten Welsh ponny som hette Pyry (Bryn). Den är 10 år, men har ridits in först när den var 6 år och ända till dess levt med andra hästar, sa ridläraren. Den är pigg och blir lätt skrämd. I slutet av lektionen när Sofia redan red med lösa tyglar och klappade den på baken hoppade den till och började galoppera iväg, men som tur hölls Sofia kvar och kunde stoppa den. Hon tyckte mycket om den och önskade att hun skulle få rida den också på hopplektionen som jag beställde till henne.

Quest'estate abbiamo provato un'altro nuovo maneggio che avevo trovato in internet. Sono riuscita a prenotare due lezioni consecutive per noi, così potevo fare da interprete, visto che l'istruttrice non parlava molto svedese. Sofia ha imparato i termini centrali delle lezioni di equitazione in finlandese, ma ha bisogno di aiuto se l'istruttrice vuole spiegarle qualcosa.
Io ho montato Kerttu (Kegina) che secondo la pagina internet del maneggio è una vecchia signora che fa esattamente quello che le viene richiesto di fare. Infatti è una cavalla molto esperta, ma si nota che è abituata ad essere montata da principianti e a fare solo il minimo indispensabile. Nelle foto vedo come alzo il ginocchio quando faccio galoppo seduto, soprattutto se il cavallo ha movimenti un pò più grossi. Un errore su cui lavorare...
Sofia ha montato un pony Welsh piccolino e carinissimo. L'istruttrice ha raccontato che Pyry (Bryn) ha 10 anni, ma è stato domato solo a 6 anni e fino ad allora aveva vissuto in branco con altri cavalli. Per questo il suo istinto di scappare ad ogni pericolo è molto forte e si spaventa facilmente. A Sofia Pyry è piaciuto molto e sperava di poterlo montare alla prossima lezione di salto che ho prenotato per lei. Il maneggio è piccolo ed ha dei bei cavalli e mi è piaciuto il fatto che l'istruttrice mi abbia chiesto che genere di cavalli mi piace montare - cavalli da svegliare oppure cavalli un pò più vivaci. Ho risposto più vivaci, ed ero curiosa di sapere se ne avrebbe tenuto conto per la prossima volta!

Sommarens ridtur med islandshästar - Il trekking dell'estate con cavalli islandesi

Har blivit lite efter med min hästblogg, men nu ska jag ta igen. Medan jag väntar på att ridningen här i Italien ska bli lite mer givande ska jag komma ihåg våra goda ridminnen från sommaren i Finland. Jag längtar verkligen efter alla dom fina hästarna som jag fick rida i Finland, för just nu är situationen med ridskolehästarna i vårt stall i Italien inget vidare. Några hästar har sålts och dom som finns kvar är inte i bra form och det verkar inte som om det har tänkt investeras i några nya hästar heller, utan man får tydligen lov att köpa en egen häst om man vill rida en trevlig, pigg och känslig häst. Ponnyer för Sofia finns det och dom mår riktigt bra så för hennes del är allt bra som tur.
Efter Sofias roliga ridläger beställde vi genast en ridtur på samma stall. Vi red ut i skogen och hade en jätte god lunch med grillad kyckling, god sallad, grillade marshmallows, pannkaka och kaffe och allt som allt var vi ute i fem timmar. Det är livet! Det enda som störde oss och dom stackars hästarna var bromsarna och dom små flugorna och knotten som kom in i ögonen, munnen och öronen om man inte viftade med en lövruska hela tiden. Det bästa sättet att hålla dom borta var förstås att tölta, trava och galoppera och det gjorde vi alltid när det var möjligt. Det var igen jag, Sofia, min systers dotter Saara och hennes dotter Renja. Jag red Fögur, Sofia Flygill, Saara Katla, Renja Jolly och Sisko Hrefna. Efter lunchen ville Sofia rida utan sadel och hon fick då byta till Katla som är lättare att rida än Flygill som roade sig med att dra ner huvudet för att äta hela tiden. Fögur var mycket ivrig när vi galopperade eller töltade, men det var ändå inte svårt att kontrollera den. Islandshästar är härliga!

Nell'attesa di ritrovare l'entusiasmo di montare al nostro maneggio qui in Italia, ecco un pò di ricordi delle nostre cavalcate in Finlandia. Quanto mi mancano tutti i bei cavalli che ho montato là. La situazione dei cavalli della scuola dove montiamo al momento non è dei migliori. Alcuni cavalli sono stati venduti e quelli che sono rimasti non sono in gran forma e non sembra che ci sia alcuna intenzione di investire in nuovi cavalli. Il succo del discorso è che sei costretto a comprarti un cavallo tuo se vuoi montare un cavallo piacevole, sensibile e in buona forma. I pony per Sofia ci sono e sono e stanno bene, quindi per lei fortunatamente la situazione è buona.
Dopo il bel campo estivo di Sofia abbiamo subito prenotato un trekking allo stesso maneggio. Abbiamo passato 5 ore nel bosco tra la cavalcata e il buonissimo pranzo. Sisko ci ha fatto petti di pollo alla brace, una freschissima insalata, marshmallows, caffè ed un buon dolce. L'unica cosa che dava fastidio a noi ed ai poveri cavalli erano i tafani ed i moscerini che andavano in bocca, nel naso e nelle orecchie come ti fermavi. L'unica cosa da fare era cacciarli via con un rametto con delle foglie oppure andare al trotto, galoppo o tolt. Io ho montato Fögur che era molto in avanti, ma comunque ben controllabile, Sofia ha montato Flygill, Saara Katla, Renja Jolly e Sisko Hrefna. Dopo il pranzo Sofia ha voluto montare a pelo e l'ha fatto con Katla che è più facile da montare rispetto a Flygill che tira giù la testa e ti strappa le redini dalla mano per mangiare appena può. Comunque, quanto mi piacciono i cavalli islandesi e le loro morbide andature!

Årets ridläger - Campo estivo

Några dagar efter att vi kommit till Finland började Sofias ridläger. Den här gången blev det ett helt finskspråkigt läger i ett litet stall med islandshästar som vi lärde känna förra sommaren och där vi hade haft härliga långritter och en rolig utan sadel lektion. Med på lägret var också Sofias kusin som är lika gammal som hon. Till sist var det bara tre flickor som deltog på lägret, så det blev ett litet och mysigt sällskap där ingen blev utanför trots språksvårigheter. Eftersom Sofias två tidigare ridläger inte varit så lyckade p.g.a. att hon inte talar finska så kom jag överens med Sisko att hon kunde åka hem om hon inte trivdes och jag skulle också ha kunnat delta i lägret om det behövdes (vilket jag också hade haft stor lust att göra). Men det behövdes alltså inte och för första gången trivdes Sofia jätte bra på ridlägret. Jag är så glad att det blev en rolig erfarenhet för henne! För mig som inte fick vara med var det roligt att få lite bilder som Siskos dotter hade tagit! Dom hade dressyr, hoppning, red utan sadel ensamma och två på samma häst, grillade korv och marshmallows på stranden, osv. Sista dagen hade dom en rolig lägertävling. Också mammor och syskon fick sedan prova på deras bana och det var inte alls lätt kan jag lova! Mina döttrar var mycket snabbare än jag på att göra jorden runt och att ställa sig på huk på hästryggen, osv. Några goda skratt fick vi oss och efteråt kaffe, saft och blåbärspaj.

Pochi giorni dopo il nostro arrivo in Finlandia è iniziato il campo estivo di Sofia. Quest'anno è andata insieme alla cugina al campo estivo al piccolo maneggio con cavalli islandesi dove avevamo fatto dei bellissimi trekking ed una divertentissima lezione a pelo l'anno scorso. Dato che Sofia non sa il finlandese e per questo motivo le sue ultime due esperienze ai campi estivi a cavallo non sono state tanto positive, mi ero accordata con Sisko di pagarlo giorno per giorno e all'occorrenza, era possibile anche per me partecipare (il che non mi sarebbe dispiaciuta, visto il posto e le persone ed i cavalli fantastici). Non ce n'è stato bisogno perché questa volta l'esperienza è stata positivissima e Sofia si è divertita dall'inizio alla fine. Quando trovi delle persone così simpatiche, non importa se non parli la stessa lingua a perfezione! Erano solo tre ragazze oltre a Sisko e le sue due figlie. Mi ha fatto tantissimo piacere avere un pò di foto scattate da una delle figlie, visto che non ho potuto partecipare di persona. Hanno fatto lezioni di salto e di dressaggio, hanno montato a pelo da sole ed in due, hanno fatto dei barbeque in spiaggia con salsicce e marshmallows, ecc.  L'ultimo giorno hanno fatto una divertente garetta, adatta ai diversi livelli che avevano le ragazze. Anche noi genitori e fratelli o sorelle abbiamo potuto provare il percorso dopo e hanno vinto alla grande le mie figlie molto più veloci a fare il giro del mondo, a stare accovacciati sul cavallo, ecc! Ci siamo fatte tante belle risate e dopo c'era il caffè con una buonissima torta di mirtilli.

Regionala och italienska ponnymästerskap - Campionati regionali e nazionali pony

För Sofias del blev juni en månad med viktiga och stora tävlingar som nog gav henne fina erfaranheter att minnas en längre tid framåt. 9-10.6 deltog hon i de regionala ponnymästerskapen i Equiconfor tillsammans med tre andra ponnyryttare från stallet. Klasserna dom kunde delta i var antinge 80 cm klassen för under 11-åringar och 90-95 cm klassen för under 13-åringar. P.g.a. sin ålder var Sofia den enda som inte kunde delta i den lättare klassen, utan var tvungen att delta i den högre, trots att hon egentligen var den som hade mindre erfarenhet av tävlingar i 90 cm klassen och inte heller riktigt kände ponnyn som hon skulle delta med. Av ridskolans ponnyer är Giorgia den som hoppar bäst och därför fick hon rida den. Hon hade inte mycket tid att träna med Giorgia och det var deras första tävling tillsammans.
Tävlingarna gick allt som allt fint. Av ca 50 deltagare kom Sofia och Giorgia på 19 plats. Första dagen kom hon med i prisutdelningen där de 10 första fick en rosett. Hon kom på 9:e plats med en felfri bana i tävlingen i två faser och den andra dagen fick hon två nedslag.

I slutet av juni bar det av till Cervia vid Adriatiska havet i Emilia Romagna där flickorna deltog i de Italienska ponnymästerskapen. Klasserna var lika också där, men förstås var det ännu mer spännande eftersom det var duktiga ponnyekipage från hela Italien som deltog.
Första dagen glömde Sofia tyvärr att rida förbi mållinjen, vilket ingen av oss, inte ens ridläraren hade märkt, så hon blev diskad. Hon fick bara ett nedslag och tävlingen gick annars så fint så det var verkligen synd. Tyvärr var det så att om man blev diskad någon av dagarna så kunde man tävla vidare, men resultaten räknades inte. Den andra dagen fick hon också ett nedslag och den tredje dagen red hon felfritt, men p.g.a. första dagens diskning fick hon inte vara med i omhoppningen. Det hade varit roligt att se hur det skulle ha gått, fastän hon inte hade kommit med i prisutdelningen. Det var närmare 150 ekipage som startade i hennes klass. En fin erfarenhet var det i alla fall och spännande för oss föräldrar som var och tittade på. Det var varmt och tävlingarna pågick på morgnarna. Efter tävlingarna hann vi inte ha det tråkigt, för då drog vår ridlärare oss med till den stora nöjesparken Mirabilandia och så fanns det en simbassäng i hotellet.

Giugno è stato un mese di gare importanti per Sofia. Dal 9 al 10 giugno ha partecipato ai campionati regionali pony all'Equiconfor insieme ad altre tre amiche che gareggiano con i pony. Le categorie alle quali potevano partecipare erano la 80 per gli under 11 e la 90-95 per gli under 13. Le altre tre hanno partecipato alle gare under 11, mentre Sofia che aveva già compiuto 11 anni ad ottobre ha dovuto fare la categoria più alta. In più è stata la sua primissima gara con la pony, Giorgia che salta meglio di Katerina con cui lei era abituata a gareggiare. Le gare sono andate molto bene considerando tutto questo. Il primo giorno ha fatto netto nelle due fasi ed è arrivata al nono posto. Il secondo giorno invece hanno fatto due barriere e nella classifica finale sono arrivate al 19 posto su 50 binomi.

Alla fine del mese siamo partite per Cervia dove c'erano i campionati italiani pony. Era una gara di tre giorni. Il primo giorno, purtroppo, Sofia ha dimenticato di tagliare il traguardo, ha girato prima ed è stata eliminata. Questo, purtroppo, comportava l'eliminazione dalla classifica finale. Ha potuto continuare a fare le gare, ma nella classifica finale tutti gli eliminati sono arrivati ultimi. Peccato, ma tutto fa esperienza. Il primo giorno aveva fatto una barriera, al secondo giorno hanno buttato giù lo stesso ostacolo, mentre il terzo giorno ha fatto netto, ma purtroppo, essendo stata eliminata il primo giorno, non ha potuto fare il barrage. La cosa più importante è stata comunque la bella esperienza ed il fatto di aver montato molto bene ed aver cominciato a fare binomio con Giorgia che è una bravissima pony.
Le gare si svolgevano la mattina ed il pomeriggio c'era la piscina dell'albergo e poi due pomeriggi abbiamo passato a Mirabilandia. Eravamo anche vicinissime alla spiaggia, ma non c'è stato tempo per andarci. Siamo tornate a casa stanchissime ma felici della bella esperienza.

Min nya lärare - Hale Bopp - Hale Bopp - il mio nuovo professore

Nu har jag ridit Hale Bopp på lektionerna. Han har varit en mycket bra hopphäst, går nu på lektionerna och är ganska trög när det gäller att bara trava längs med spåret. Får han någon roligare uppgift så vaknar han nog. Hoppning är han alltså bra på, men han är ytterst noga med hur ryttaren bär sig åt. Han vill ha en stabil tygelkontakt före hoppet och ger man efter med tygeln för tidigt så bromsar han tvärsäkert. Likaså om han känner att man lutar framåt för tidigt. Första banan hoppade vi så att han tvärstannade framför varje nya hinder. Nu går det lite bättre och vi har lyckats hoppa en bana med bara en eller två vägran. Hurra! Det blir nog knappast någon tävlingshäst för mig, men en bra lärare är han. Han är också av lämplig storlek för mig som inte tycker om att rida för stora hästar.

Ultimamente a lezione sto montando quasi sempre Hale Bopp. È un cavallo che sta al maneggio da tanti anni ed è stato un bravissimo cavallo da salto. Adesso è un cavallo da scuola che è molto tranquillo e anche abbastanza pigro se si tratta di trottare lungo la pista. Se gli dai un compito un pò più interessante si sveglia. Al nostro primo percorso metteva il freno davanti ad ogni nuovo ostacolo. È un cavallo che richiede molto da chi lo monta. Vuole un contatto stabile con le redini prima del salto e non accetta precedute. Se lasci le redini prima del salto, la frena è sicura. Adesso siamo riusciti a fare il percorso anche con solo uno o due rifiuti. Evviva! Non sarà sicuramente un cavallo di gare per me, ma è un ottimo professore. È anche della grandezza giusta per me che con cavalli troppo grossi non mi trovo bene.

Sofia på tävling - Sofia in gara

16-18.3 deltog Sofia in en 3-dagars tävling ungefär 80 km från Rom. Eftersom det kostade ganska mycket den här gången så fick jag avstå från att tävla och i stället bara njuta av att titta på tävlingarna och fota. Första dagen verkade det först att vi inte skulle komma iväg, för just som vi skulle åka iväg med våra bilar fick vi veta att hästtransporten gått sönder på vägen. Felet kunde som tur repareras och ponnyklassen som Sofia och hennes kompisar skulle delta i började lite försenat, så vi hann bra till sist.
Det var 90 cm igen. Första dagen var det clear-round och Sofia och Flicka fick en felfri bana och vann rosett och pokal. Följande dag var det tidhoppning. Sofia skulle ha haft den bästa tiden, men tyvärr hann hon inte svänga in på nästsista hindret i tid, så hon red förbi och fick därför en vägran. Sista dagen var det hoppning i två faser. Om den första fasen med 8 hinder var felfri fick man fortsätta och hoppa 5 till och då skulle man rida snabbt för det togs tid. Sofia fick en rivning i första fasen. Det var bara en i hela klassen som kom vidare till andra fasen, en flicka från vårt stall, så hon vann klassen fast hon höll på att glömma banan i andra fasen och red en onödig runda som gav henne 4 fel. Hästarna övernattade där, men vi körde av och ann 3 dagar i rad. Tröttsamt, men roligt och inget regn som tur!

16-18.3 Sofia è andata in gara a Ninfa, ca 80 km da Roma. Questa volta costava di più e mi sono goduta le gare da spettatrice facendo tantissime foto.
Il primo giorno era a precisione. Sofia e Flicka hanno fatto netto ed hanno vinto una coppa e la coccarda. Il secondo giorno era a tempo. Sofia ha fatto un ottimo tempo, ma purtroppo non è riuscita a girare al penultimo ostacolo e così ha avuto un rifiuto. Il terzo giorno era a fasi consecutive con 8 ostacoli nella prima fase e se facevi netto continuavi per altri 5 salti che erano a tempo. L'unica che è arrivata nella seconda fase era una delle amiche di Sofia del nostro maneggio che ha vinto, anche se nella seconda fase si è dimenticata quale ostacolo doveva saltare ed ha fatto un giro inutile che le ha dato 4 penalità. Sofia e Flicka hanno fatto una barriera nella prima fase e sono arrivate al secondo posto.
I cavalli sono rimasti là tre giorni, ma noi abbiamo fatto su e giù con le macchine. È stato un pò faticoso, ma anche tre giorni belli ed emozionanti. Per fortuna il tempo è stato bello e non ha piovuto.

Hästbyte - Cambio di cavallo

Efter tävlingen fick jag börja rida hästen Nero. Den tycker jag om att jobba med bara jag inte behöver hoppa med den. Den är mycket framtung och tycker om att ha halsen utsträckt och efter hoppen sliter den tyglarna från mina händer. Det är säkert p.g.a. min dåliga sits, men det känns otrevligt och jag tappar helt kontrollen över den. I galoppen måste man noga hållas bakom den, då går den fint, men så fort man tappar balansen lite och tyngden förflyttas framåt så sträcker den ut halsen och blir som en giraff. Små hinder gick bra, men så fort dom höjdes lite och det var flera hinder efter varandra så hade jag stora svårigheter. Känns lite desperat. Det är visst bara snälla och duktiga Perseo som jag lyckas hoppa bana med.

Vår stora träningsgrupp - Il nostro grande gruppo a lezione

Hoppförsök med giraffhalsad häst - Tentativi di salti con cavallo dal collo da giraffa

Dopo la gara ho cominciato a montare Nero. Mi piace lavorarlo in piano, i problemi iniziano quando ci devo saltare. Finché i salti sono piccolissimi, ci riesco, ma come si alzano appena e se sono più salti di seguito, ho enormi difficoltà perché dopo il salto mi strappa le redini dalla mano. Lui tende a pesare in avanti e allungare il collo come una giraffa ed è molto sensibile all'assetto di chi lo monta. Se si perde un pò l'equilibrio e il peso va in avanti, lui allunga subito il collo e la testa in avanti. Conclusione - riesco a fare dei percorsi solo con il buono e bravo Perseo.

Min första tävling i 100 cm klassen - La mia prima 100

I mars hade jag min första 100 cm tävling med Perseo och Sofia tävlade i 90 igen med Flicka. Det var en två dagars tävling. Den första dagen lyckades jag rida en felfri bana, men jag hann och vågade inte svänga så snävt som jag borde ha gjort, så tiden blev dålig. Vi kom på nionde plats. Min ridlärare sa att nästa gång kan jag gå banan själv och inte lyssna på hans råd eftersom jag ändå inte följer dem. Men det var ju min första 100, så det kan väl förlåtas, jag var ganska nöjd i alla fall. Följande dag skulle det ha räckt att rida felfritt, men då gick jag och störde Perseo före det nästsista hindret och fick honom att hoppa av alldeles för tidigt så han rev det. Sofia och Flicka fick en nedrivning båda dagarna. Den första dagen vann den som red snabbast och felfritt och den andra dagen skulle man komma möjligast nära den idealiska tiden. Det var roligt och vädret var bra båda dagarna.

A marzo finalmente la mia prima 100 in gara! Avrei preferito fare una 90 prima, ma l'istruttore mi ha iscritta direttamente nella 100. Era una gara da due giorni. Il primo giorno io e Perseo abbiamo fatto netto, ma era una gara a tempo e non ero riuscita a fare le girate come dovevo, quindi il tempo non era buono. Siamo arrivati al nono posto. L'istruttore ha detto che non mi avrebbe più fatto la ricognizione, tanto facevo come mi pareva. Ma era il mio primo 100 quindi secondo me potevo essere perdonata ed ero abbastanza contenta lo stesso. Invece il secondo giorno che bastava fare netto, ho disturbato Perseo prima del settimo ostacolo e l'ho fatto saltare molto prima e naturalmente l'ostacolo è caduto. 4 penalità quindi. Sofia ha fatto barriera all'ultimo ostacolo il primo giorno e anche il secondo che era a regolarità una barriera. Ci siamo divertite comunque e il tempo era bello tutte e due i giorni.

Tråkig överraskning för Carlotta - Brutta sorpresa per Carlotta

Nu börjar också Carlotta bli hästtokig på allvar och fästa sig vid ponnyerna hon rider. På lördagen när vi gick till stallet väntade henne en tråkig överraskning - hennes favoritponny Mammolo hade sålts. Hon grät tröstlöst och brast i gråt också senare varje gång hon kom att tänka på att hon säkert aldrig mer kommer att se Mammolo - vi vet inte vart dom sålt den. Verkligen ledsamt. Ibland undrar jag hur dom här stallägarna resonerar. Mammolo var en perfekt barnponny. Den var just lämplig storlek för Carlotta som är 6 år nu, den var otroligt snäll både att sköta och rida och Carlotta hade just lärt sig att trava själv med den och förra gången fick hon för första gången trava själv över bommar och det gick så fint. Det är inte så lätt att hitta små ponnyer som är så där snälla. Istället hade det kommit två stora ponnyer som inte verkade värst snälla och tillitlsfulla för när man gick nära dem så satte de öronen bakåt och nafsade... Sedan har dom en annan liten ponny som inte alls är lika lugn och snäll som Mammolo. Carlotta sa att hon inte mera vill rida där för nu finns det ingen som hon tycker om. Jag förstår henne så, men hoppas nu att det löser sig på något sätt. Skulle inte vilja behöva byta stall igen, just som vi hittat ett litet stall som verkade så lämpligt för henne. Kanske det var så att dom inte har så många små elever och hade mer behöv av större ponnyer och Carlotta rider ju bara en gång om veckan.

Sabato quando siamo andate al maneggio di Carlotta le aspettava una brutta sorpresa. Il suo pony preferito Mammolo era stato venduto! Carlotta è scoppiata a piangere disperatamente e ogni volta che le veniva in mente Mammolo piangeva dicendo che non l'avrebbe mai più rivisto. Non so quale sia stato il motivo di venderlo, ma è un vero peccato. Mammolo era un pony perfetto per bambini, buonissimo sia da montare che da spazzolare, era della misura perfetta per bambini piccoli come Carlotta ed era una bella soddisfazione per lei poterlo gestire da sola. L'altra volta aveva anche fatto le barriere a terra al trotto per la prima volta da sola. Al posto di Mammolo avevano preso due pony più grandi che non sembravano fidarsi tanto delle persone. Quando siamo andate a trovarle davanti al paddock, mettevano le orecchie indietro e cercavano di mordere. C'è poi un altro pony piccolo al maneggio, ma non è tranquillo come Mammolo. Carlotta era proprio scoraggiata e diceva che non avrebbe più voluto montare là perché con gli altri pony non si divertiva come con Mammolo. La capisco benissimo, ma spero che si trovi presto una soluzione e un altro pony a cui volere bene.

Lektioner med Bucel och fall - Lezioni con Bucel con caduta

Efter tävlingen i Equiconfor fick jag börja rida Bucel i stället för Perseo. Bucel är en 7-årig häst som jag hade ridit några gånger tidigare, men hade stora svårigheter att hålla den efter hindren. Ridläraren tyckte att den hästen skulle lära mig att inte försöka driva hästen framåt med kroppen framför hindren som jag tydligen gjorde med Perseo. Perseo förlåter ju alla misstag och kan hoppa stort och långt ifrån om man inte håller ordentligt kontakt med dess mun före hindret, men den vägrar aldrig och drar aldrig iväg med en, tvärtom, man får väcka den. Några lektioner gick mer eller mindre bra och jag lyckades till sist hoppa enskilda hinder med den utan att den drog iväg med mig allför mycket. Sedan en dag skulle vi hoppa bana och jag var jätte nervös före det. Hade svårt att få den att vända efter hindret och vid ett hinder gjorde jag igen mitt dumma fel att jag fick den att hoppa av alldeles för tidigt och den tog ett så stort skutt så jag flög på halsen och eftersom det var en kurva efter hindret så föll jag av. Ridläraren blev skrämd för mitt fall hade sett illa ut. Jag hade blivit kvar i stigbygeln lite, men som tur lossnade den och jag gjorde mig inte alls illa. Hoppade sedan hindret ännu en gång och den här gången gick det bra. Men efter det tyckte ridläraren att det var bättre att jag bytte häst igen, vilket jag nog inte hade något emot. Bucel är nog helt trevlig och lugn när man inte hoppar, men känns ganska styv och okänslig i munnen.
Jag föll av Bucel just före vår följande tävling i Greenfield. Skulle tävla med Perseo för första gången i 100 cm klassen, så det hade ju varit mer logiskt att öva bana med Perseo före tävlingen istället för Bucel. 

Dopo la gara all'Equiconfor l'istruttore ha deciso di farmi montare un altro cavallo perché Perseo mi perdonava tutte le precedute e spinte in avanti prima dell'ostacolo. Se non si mantiene il contatto prima del salto lui salta grande, ma non rifiuta mai e non è difficile da tenere, ma tende piuttosto ad andare sotto cadenza. Mi ha quindi fatto montare Bucel di 7 anni che è completamente diverso da Perseo. L'avevo montato un paio di volte, ma agli ostacoli avevo avuto tanta difficoltà a tenerlo. Soprattutto dopo mi scappava e non riuscivo a farlo girare. Lo stesso problema si è ripresentato anche adesso, ma dopo qualche lezione ho imparato a tenerlo un pò meglio. Nel lavoro in piano non avevo problemi, anche se lo trovavo un pò rigido e duro in bocca. Poi un giorno dovevamo fare il percorso e sapevo già che avrei avuto difficoltà a gestirlo in percorso. Infatti facevo le girate larghissime perché dopo l'ostacolo mi scappava. Poi ho fatto una delle mie stupidaggini, una mega preceduta e dopo l'ostacolo ho perso l'equilibrio e sono volata. Sono rimasta attaccata alla staffa per un momento, ma per fortuna si è staccata e non mi sono fatta niente. Comunque il mio istruttore si è spaventato perché la caduta sembrava molto brutta. Quando mi sono ripresa, ho risaltato l'ostacolo, ma la volta successiva non mi ha più dato Bucel. Questo è successo appena prima della mia prima 100 in gara che non avrei comunque fatto con Bucel ma con Perseo.

Sofias första 90 cm - Prima 90 di Sofia

I februari tävlade jag ännu i 80 cm klassen med Perseo i Equiconfor, medan Sofia tävlade för första gången i 90 cm. Det fanns inga ponnyklasser, utan ponnyerna och hästarna tävlade i samma klass. Det var årets första tävling. Jag var den sista under hela dagen och det började redan skymma när det var min tur. Det blev ett nedslag för mig och en vägran för Sofia på tredje hindret. Annars var ridläraren nöjd med hennes bana. Senast hade vi tävlat i Equiconfor lite på ett år sedan då det var jätte kallt. Nu var det en riktigt fin dag.

A febbraio abbiamo fatto una gara di un giorno a Equiconfor. Era passato più di un anno dalla nostra ultima gara là in una giornata freddissima di dicembre. Adesso invece il tempo era bellissimo. Io ho gareggiato ancora in 80, mentre Sofia ha fatto la sua prima 90. Non c'erano categorie pony, ma i cavalli e i pony gareggiavano nella stessa categoria. Io ero l'ultima in tutta la giornata e il sole cominciava già a calare. Io e Perseo abbiamo fatto una barriera e Sofia e Flicka (Katerina) un rifiuto al ostacolo 3. Per il resto l'istruttore era contento del percorso di Sofia.

Nyheter på hästfronten - Novità dal nostro mondo equestre

Det har hänt en del på hästfronten sedan jag senast uppdaterade. Vi har hunnit med många tävlingar - jag en 1-dags och en 2-dagars tävling och Sofia därtill en 3-dagars tävling. Jag har fallit av två gånger under den senaste månaden och båda gångerna i samband med hinder, vilket inte är så trevligt. Allt bra, men jag är lite mer nervös nu när jag ska hoppa. Nu har vi också båda äntligen fått vår s.k. "brevetto" som tillåter oss tävla i högre klasser än 70 cm för ponnyer och 80 cm för hästar. Sofia har nu tävlat i 90 cm klassen och jag i 1m. Roligt och svårt!

Bland Sofias kompisar har många nu börjat få löfte om att få hyra en häst och en av dem har t.o.m. fått en egen häst. Vad jag skulle kunna ge samma till Sofia, men tyvärr går det inte...
På stallet går det mer eller mindre bra, fast det är inte en så bra anda bland kompisarna som jag skulle önska. Jag märker att det är ganska mycket tävling mellan dem och lite gräl om vem som rider vilken ponny eller häst och kritik om hur andra rider älsklingshästen. Vår ridlärare är mycket tävlingslysten och tycker att man deltar i tävlingar bara för att vinna, för gör man inte det kan man lika gärna stanna hemma. Han orkar inte heller ordna några roliga klubbtävlingar där man bara skulle ha det roligt och som kanske kunde göra stallandan lite bättre. På dom flesta stallen här brukar det ordnas små klubbtävlingar då och då och vi skulle sedan gå och välja just ett sådant stall där det aldrig ordnas några. Men det perfekta stallet är verkligen svårt att hitta. 

Lilla Carlotta hade en paus i ridningen efter jullovet och började nu igen. Vårt stall är ju inget för henne och jag funderade länge på om hon skulle tillbaka till stallet där hon red före jullovet och som vi nog tyckte helt bra om. Men så råkade jag hitta ett litet och lugnt stall dit det är kortare väg och hon provade där. Hittills har vi tyckt att det var ett jätte bra val.

Quanto tempo che non aggiorno! Sono successe un pò di cose nel nostro mondo equestre. Abbiamo fatto diverse gare - io una di un giorno, una di due giorni e Sofia oltre a queste anche una di tre giorni. Sono caduta da cavallo due volte nell'ultimo mese, sempre saltando ostacoli. Questo ha aumentato il mio nervosismo di fronte ai salti, ma cercherò di superarlo. Abbiamo finalmente avuto tutte e due il brevetto che ci consenti di gareggiare a categorie oltre le 70 con i pony e oltre le 80 per i cavalli. Divertente e anche difficile.

Tra le amiche di Sofia cominciano ad esserci promesse di mezze fide e una cara amica ha persino avuto il cavallo suo. Quanto mi piacerebbe poter esaudire anche il desiderio di Sofia di un pony o cavallo suo/nostro, ma purtroppo non è possibile.  Al maneggio tra le amiche di equitazione l'atmosfera non è dei migliori, c'è un pò di competitività, un pò di litigi su chi monta quale cavallo e chi monta il cavallo meglio, ecc. Purtroppo il nostro istruttore è uno super competitivo che dice che si gareggia solo per vincere, altrimenti puoi anche startene a casa e di organizzare sociali o passeggiate a cavallo, dove rilassarsi e divertirsi un pò, non se ne parla nemmeno. Secondo me dei momenti un pò più giocosi e leggeri di socializzazione al maneggio potrebbero migliorare anche l'intesa tra le ragazze. Ma purtroppo, tra tutti i maneggi abbiamo scelto l'unico che non organizza niente del genere. È davvero difficile trovare il maneggio perfetto. Con questo non voglio dire che a noi non interessi gareggiare. Ci piace, eccome. Per Sofia sono bellissime esperienze e anche per me una bella soddisfazione riuscirci.

Carlotta aveva fatto una pausa dopo le vacanze di natale, visto che faceva freddo e buio presto. Avevo intenzione di riscriverla al maneggio dove montava prima di natale e dove non si trovava per niente male. Ma là l'iscrizione era aumentata un bel pò e ho poi scoperto un maneggio piccolo e tranquillo, più vicino a casa dove abbiamo fatto la prova. Ci è piaciuto e adesso Carlotta ha cominciato là e per il momento siamo contentissime.

Alla hjärtans dag - S. Valentino

 Ridlektion på alla hjärtans dag. Jag red inte för jag hade haft feber och kände mig inte i form. så jag tog lite foton i stället. Sofia fick rida sin älsklingsponny Gamberetta. Det var en solig men kall dag. Vi har haft snöfall två veckoslut i rad och ovanligt kallt här så det har varit lite dåligt med ridningen på sista tiden. Här stannar allt upp när det snöar och vi har faktiskt inte tillräckligt vama ridkläder heller för att rida i minusgrader.

Lezione a S. Valentino. Sofia ha montato la sua preferita, Gamberetta. Io non ho montato perché avevo avuto la febbre e non mi sentivo in forma. Era una giornata soleggiata ma fredda. Ultimamente abbiamo montato poco perché ha fatto eccezionalmente freddo e per due week-end di seguito ha nevicato.

Template Maybemej.

Årets första banövning - Primo percorso dell'anno

Under vår sista lektion i januari hade vi vår första banövning efter jullovet då vi var i Finland och inte kom åt att rida alls. Det kändes igen att man inte hade hoppat på en tid när vi kom tillbaka. Vår ridlärare tycker att det är viktigt att man har bra benmuskler när man hoppar hinder så vi hade haft mycket övningar med trav i fältsits och många övningar med små hinder där vi ska lära oss att komma till hindret i en mycket kort galopp som vi i behov snabbt ska kunna öka eller korta av och så har vi övat på att beräkna avståndet till hindret och att byta galopp över hindret. Alltmöjligt nyttigt och svårt. Inte så lätt för hästarna heller tror jag. De flesta är väl inte vana vid att behöva annat än trava eller galoppera runt fältet med lång hals.
Jag rider nuförtiden nästan alltid Perseo som är en urtrevlig och gullig häst som alltid försöker sitt bästa. Sofia har ridit Katerina, Lolita och Gamberetta. Ponnyerna har börjat vägra ganska mycket så man får jobba med dom. Vår bana gick ganska bra i alla fall. Jag har svårt med att komma ihåg en bana på 12 hinder om jag inte får öva den till fots först (och då också kan det vara svårt), men med en del hjälp så gick det. Ett annat stort problem som jag har är att jag börjar luta mig framåt innan hästen hoppar och ofta får den att hoppa av för tidigt. Det måste jag jobba på!
Roligt att jag ofta får någon mamma eller flicka att dokumentera våra veckoslutslektioner så vi har lite foton!

 L'ultima lezione di gennaio abbiamo fatto il nostro primo percorso dopo le vacanze di natale. Durante le vacanze siamo state in Finlandia e non abbiamo avuto l'occasione di montare là e quando siamo tornate eravamo un pò fuori allenamento per i salti. Abbiamo lavorato tanto con esercizi per rafforzare le gambe a altri esercizi con piccoli salti cercando di uscire con il galoppo giusto o cercando di arrivare al salto con un galoppino corto da poter accorciare o allungare al bisogno. Esercizi non facili e sicuramente neanche per i cavalli che sono più abituati a trottare o galoppare lungo la pista con il collo lungo. Io monto quasi sempre Perseo che è dolcissimo e fa sempre del suo meglio. Sofia sta montando Gamberetta, Katerina e Lolita. Il percorso è andato abbastanza bene. Il mio problema più grande è che non mi ricordo un percorso da 12 ostacoli se non lo faccio prima a piedi (e forse neanche così), ma con un bel pò di aiuto ce l'ho fatta. Poi ho sempre il problema che tendo a precedere e buttarmi in avanti prima che il cavallo inizi a saltare e ci devo veramente lavorare.
Sono contenta che ci sia quasi sempre una delle mamme o ragazze a documentare le nostre lezioni del week-end, così abbiamo un pò di foto!

Tävlingar - Gare

Två tävlingar har det ordnats nu under hösten-vintern i stallet som ligger så nära att man kan rida dit. Den första deltog bara Sofia i, för jag red fortfarande på det andra stallet. Det var tävling både lördag och söndag och hon deltog i 70 cm klassen båda dagarna med Lolita. Den första dagen gick det fint och hon fick både rosett och pokal. Den andra dagen rev de ett hinder tyvärr. Annars hade de vunnit, för det var en tävling där man ska komma möjligast nära idealtiden och det gjorde dom, men så kom hon lite snett på ett hinder och det blev en nedrivning.

Sedan tävlade vi båda första veckoslutet i december. Jag tävlade båda dagarna med Perseo och Sofia med Katerina. Hon i 70 och jag i 80 cm. Det var första gången som jag tyckte att jag gärna skulle ha provat med 90 cm eller t.o.m. 1 m klassen, men för att tävla i högre än 80 cm behöver man ta en s.k. brevetto som betalas varje år, så det lönade sig inte att ta den i slutet av året. Vi fick båda felfri bana båda dagarna.

Da quando siamo tornate ci sono state due gare nel maneggio accanto al nostro. La prima a settembre quando io ancora stavo all'altro maneggio. Sofia ha partecipato nella BP70 con la pony Lolita ed è andata bene. Il primo giorno ha fatto netto ed è stata estratta come prima classificata. Il secondo giorno era a regolarità e bisogna avvicinarsi il più possibile ad un tempo prestabilito. Sofia e Lolita si erano avvicinate di più al tempo, ma purtroppo hanno fatto barriera. Poi a dicembre abbiamo partecipato tutte e due a due giorni di gara - Sofia con Katerina nella 70 ed io con Perseo nelle 80. Per la prima volta la categoria 80 mi è sembrata quasi troppo facile e avrei voluto provare con la 90. Con l'anno nuovo dovremmo prendere il brevetto, così possiamo avanzare di categoria! Abbiamo fatto netto tutte e due entrambi i giorni.