sabato 27 agosto 2016

Uteritt på historiska skogsstigar - Passeggiata a cavallo su sentieri storici

Den här gången blev det inte många gånger på hästryggen här i Finland. Men en av sommarens höjdpunkter var nog den här - en vandring med islandshästar tillsammans med min systersdotter Saara och mina två döttrar, Sofia och Carlotta.
Vi provade ett nytt ställe den här gången. Ett litet stall i Miehikkälä som heter Iisakinniemen Issikat. Vi hade beställt en 3-timmars ritt med mellanmål.
Först hämtade vi hästarna i hagen. Det fanns 4 islandshästar och dom fick vi rida, medan ägaren, Nina själv red fjordingen Luka.

 Jag fick Ulfur, Sofia fick Tinna, Carlotta Ungi och Saara Ville.

Terrängen var mycket vacker och varierande. Det var fina skogsstigar, sandvägar med stora backar, en sandgrop och så red vi förbi den historiska Salpalinjen, en bunkerlinje från andra världskriget som byggts som försvarslinje.




 
Vår matpaus hade vi på Salpalinjemuseets café. Hästarna fick vila fastbundna vid träd och en bom medan vi åt en smörgås och en tårtbit med kaffe och saft. Det var riktigt skönt och trevligt! Mänskorna som kom med en turistbuss tyckte det såg roligt ut när våra hästar var parkerade där.

Sedan red vi tillbaka. Vi fick tölta ganska mycket och galoppera några gånger. I den sista uppförsbacken som vi galopperade verkade hästarna trötta, för de saktade alla av mitt i backen. Carlottas Ungi tog varje tillfälle den kunde för att stanna och äta gräs eller löv från träden. Min Ulfur var mycket trevlig och inte rädd för något.

Allt som allt alltså mycket trevligt och vi hoppas att vi kan ta en ridtur där nästa sommar igen.
Hemma väntade oss bastu som min pappa hade värmt, så dagen var fullständig!

Questa volta in Finlandia non abbiamo montato tante volte. Ma uno dei ricordi più belli per me rimarrà sicuramente la passeggiata con i cavalli islandesi che ho fatto insieme a mia nipote Saara e le mie figlie Sofia e Carlotta.
Questa volta abbiamo provato un nuovo posto trovato in internet. Un piccolo maneggio a Miehikkälä non lontano dal confine con la Russia.
Avevamo prenotato una passeggiata da 3 ore con merenda.
Prima siamo andate a prendere i cavalli dal paddock. Noi abbiamo montato i cavalli islandesi che erano in tutto 4 e Nina, la proprietaria un cavallino Fjord di nome Luka.


Il mio si chiamava Ulfur, quella di Sofia Tinna, Carlotta ha montato Ungi e Saara Ville.



Il paesaggio era molto bello e vario. C'erano bellissimi sentieri nel bosco, strade sterrate con grandi salite e discese. Nel bosco passava la storica linea di difesa della seconda guerra mondiale.



Abbiamo fatto la sosta alla caffetteria del museo della linea di difesa. I cavalli hanno riposato vicino agli alberi ed una barra dove si potevano legare mentre noi ci prendevamo qualcosa nella caffetteria. Era compreso un panino ed un pezzo di torta con caffé o succo. Dopo oltre due ore a cavallo avevamo tutti fame.


In tutto una bellissima esperienza e spero di poterci tornare l'anno prossimo!


A casa ci aspettava la sauna, quindi la giornata non poteva essere migliore.

lunedì 22 agosto 2016

Min dotters blogg - Il blog di mia figlia

Min dotter Sofia har återupplivat sin blogg där hon skriver om hästar och annat. Hon skriver nu både på italienska och engelska och den är jätte fin med fina bilder. Klicka här för att se den:

http://nouw.com/sofiaquadrani

Mia figlia Sofia ha rinnovato il suo blog dove scrive di cavalli ed altro. È molto bello con bellissime foto. Clicca qui per vederlo:

http://nouw.com/sofiaquadrani


sabato 20 agosto 2016

Något roligt efter senaste trista uppdatering - Qualcosa di divertente dopo l'ultimo aggiornamento triste

Min systersdotter bjöd mig och Carlotta och rida hennes ponny Sälli. Det var en ganska varm dag i juli, men det fläktade i alla fall så att det inte fanns mycket bromsar. Dom lär ha varit en riktig pina här i juli. Vi hämtade hästarna och både Sälli och Siiri travade emot oss från hagen. Sedan ställer de sig alltid och skrapar varandra, för de vill inte skiljas ifrån varandra.




Jag red först och sedan Carlotta. Det var riktigt trevligt att få rida igen. Det har inte blivit många gånger här i Finland i år. Sälli kändes mycket bred att sitta på, fast den nog var smalare än förra sommaren.





Både vi och Sälli blev svettiga och efteråt blev Sälli tvättad och fick rulla sig.


Sedan förde vi båda hästarna till en större hage lite längre bort där de tillbringade natten.




Un giorno a luglio la figlia di mia sorella ci ha invitate a montare il suo pony, Sälli. Era una giornata abbastanza calda, ma con un pó di vento che teneva lontane i tafani che qui sono una vera tortura per i cavalli in estate. Siamo andate a prendere i cavalli al prato dove Sälli e la sua amica Siiri ci sono venuti incontro. Poi si mettono sempre a farsi i grattini perché non vogliono essere separati.



Prima ho montato io e poi Carlotta. Sälli sembrava molto largo, anche se era dimagrito dall'anno scorso.






Dopo Sälli è stato lavato con la spugna e poi l'abbiamo fatto rotolare libero nel campo.

Poi siamo andate a portare Sälli e Siiri ad un altro prato un pó più lontano dove hanno passato la notte.




Quant'è bella la campagna finlandese in estate!


domenica 7 agosto 2016

Ledsamma tider - Tempi tristi

Det har varit mycket tyst här. Tyvärr har det varit ledsamma tider för mig och mina tankar har varit på andra håll än hos hästarna. Men så småningom blir det nog nya hästäventyr för mig igen, hoppas jag.
Min kära mamma somnade nämligen bort två dagar efter att jag och Carlotta kommit hit till Finland. Hon hade varit lite dålig på våren, men återhämtat sig i alla fall delvis. Då hon blivit intagen på sjukhuset på midsommaren ändrade jag mitt och Carlottas flyg till tidigare än planerat. Tur att jag gjorde det, för vi hann se henne och prata med henne. Vi hann också skratta och skämta tillsammans innan hennes tillstånd sedan två dagar senare försämrades drastiskt. Sofias flyg var tyvärr senare, för hon hade Icoon att sköta om och vi tänkte ju ändå att hon skulle hinna se henne.
Det goda i det hela var att min man följde med Sofia till stallet under dom två veckorna som hon var i Rom utan oss och då lärde känna Icoon lite. Han hade ju vägrat delta i vårt hästliv alls.


Il mio blog è stato molto silenzioso ultimamente. Purtroppo sono stati tempi tristi qui in Finlandia ed ho avuto tanti pensieri e preoccupazioni. Mia madre aveva avuto problemi di salute durante la primavera. Si era ripresa almeno in parte, ma poi a giugno, mentre stavamo in vacanza in Trentino mi ha telefonato dicendo che doveva andare in ospedale perché non si sentiva bene. Ho anticipato il mio volo e quello di Carlotta al primo volo disponibile. Per fortuna, perché dopo soli due giorni purtroppo le sue condizioni sono drasticamente peggiorate ed è morta. Purtroppo Sofia non è venuta con noi perché doveva occuparsi di Icoon e abbiamo pensato che quasi due mesi in Finlandia sarebbero stati troppi. Naturalmente pensavamo che lei avrebbe fatto in tempo a vedere mia madre.
La cosa positiva in tutto ciò è stata che mio marito ha accompagnato Sofia al maneggio durante le due settimane della nostra assenza ed ha finalmente conosciuto meglio il nostro Icoon. Lui ha sempre avuto il rifiuto di partecipare alla nostra vita di maneggio.
Ma spero che piano piano comincino nuove avventure ed esperienze con i cavalli anche per me. I cavalli mi fanno stare veramente bene. Effettivamente abbiamo già fatto un paio di cose qui in Finlandia di cui scriverò a breve.