Tävling - gara!

Vi klarade det att delta i hopptävlingen på lördagen trots att vi ännu dagen före tävlingen knappt visste vem som skulle rida vem och om vi alls skulle kunna delta eller om ridlärarens flickvän som är höggravid skulle råka föda just då. Jag och min ridkompis provade dagen före med Hale Bopp, men vi hade visst lite problem med tekniken än, för ridläraren tyckte att det var bäst att lämna honom hemma. Bättre så förstås efter som han just har haft feber. Han är en bra hopphäst, men går något fel med riktningen eller tyngden eller annat så tvärstannar han. Jag lyckades hoppa banan med honom, men har förmågan att få hästen att hoppa av för tidigt, så han fick ta jätte skutt ibland. Kanske man ännu kan lära sig att beräkna avståndet... Till sist blev det alltså jag och min ridkompis med Turbine och Sofia fick välja mellan Kenny och Gamberetta. Ponnyerna kan delta 4 gånger under samma dag i 60 cm, men Kenny hade redan 3 ryttare och Gamberetta bara en som dessutom inte ville rida henne om ingen annan gjorde det, så till sist blev det Sofia med Gamby.
Vi åkte iväg till stallet redan tidigt för att hjälpa att ta hästarna från hagen lasta in dem, för på morgonen skulle några av privathästarna delta i de svårare klasserna. Våra lätta klasser var på eftermiddagen. Där kunde vi alltså ta det lugnt och titta på dom andra och göra i ordning hästarna och sånt. Vädret var fint och stallet där tävlingen hölls, utanför Rom i Ceri, ungefär 1 timme från oss är mycket trevligt, så vi hade en bra utedag idag. Resten av familjen kom dit senare för att se Sofia tävla och Carlotta var mycket nöjd med att ha också sin farmor med sig, så det blev inte tråkigt för henne.

Banan var lätt att komma ihåg (som tur!), men vissa hinder verkade lite högre än då jag senast tävlade. Sofia blev orolig över att hon skulle tävla med Gamberetta och började gråta före tävlingen. Sedan grät hon efteråt av lättnad, eftersom det gick jätte fint. Hon kontrollerade ponnyn jätte bra, mycket bättre än den andra flickan som tävlade med samma ponny. Det var också tur för Sofia att hon startade bland dom första så hon inte såg hur ponnyn blev svår att kontrollera med den andra flickan. Alla stallets ponnyryttare klarade banan felfritt och fick rosett. Sedan lottades det ut tre pokaler, men ingen av dem råkade få en sån.
Jag hade inte ridit Turbine på en evighet. Har börjat tycka synd om hästen som har magrat så och får gå så mycket på lektionerna eftersom han är så snäll, så jag har inte velat rida honom alls efter sommaren. Man märkte ändå att han njöt av tävlingen. Han har tävlat mycket i sitt liv och den här var ju bara 80cm så det var inte så ansträngande för honom. Jag kände att banan gick jätte fint, med jämn fart och utan problem, men sedan hoppade han lite slarvigt över det nästsista hindret så bommen föll tyvärr. Han är ju också en häst som vägrar så fort han märker att det inte sitter en säker ryttare på ryggen, men det gick alltså fint och han hoppade gärna. I vår klass gick det inte riktigt lika fint för alla, två av oss klarade det felfritt, en föll av hästen och en blev diskad p.g.a. två vägran. Jag borde också ha kunnat rädda situationen sa min ridlärare, alltså undvika att bommen föll, men fast jag tittar på filmen ser jag inte att hästen skulle ha hoppat av för tidigt, så jag vet inte var jag gjorde fel, förutom att jag nog slappnade av för mycket när jag såg att det gick så bra och det bara var två hinder kvar.
Det var alltså en mycket spännande dag och på morgonen fick vi också se en flickorna från vårt stall vinna 120 cm klassen. Den enda som klarade banan felfritt och flickan är bara 14 och tävlade mot ridlärare och andra vuxna, så det var fint att se.

Ce l'abbiamo fatta a partecipare alla gara di salto sabato, anche se ancora il giorno prima non sapevamo chi avrebbe montato chi e se avremmo potuto partecipare perché la ragazza del nostro istruttore tra un pò partorirà. Sabato mattina siamo andati al maneggio a prendere i cavalli dal paddock ed aiutare a caricarli e poi tutti verso Ceri perché prima c'erano le categorie alte ed alcuni del maneggio partecipavano.
Alla fine ho montato Turbine alla gara insieme alla ragazza che monta con me la mattina. Sofia poteva scegliere tra Kenny e Gamberetta, ma siccome Kenny faceva già la gara con tre bambine e Gamberetta solo con una, alla fine lei ha montato Gamberetta. Prima della gara le è salita l'ansia e avrebbe voluto cambiare cavallo, aveva paura di non riuscire a tenerla. Invece ha fatto un percorso tranquillo e controllato, proprio bello! Dopo la gara le sono uscite le lacrime per il sollievo. Tutte le ragazze del nostro maneggio che hanno fatto la categoria 60 hanno fatto percorso netto ed hanno preso la coccarda. Bravissime!
Anch'io ero contenta della mia gara, anche se al penultimo ostacolo Turbine ha toccato la barriera e ho avuto 4 penalità, ma per il resto è andato bene e senza esitazioni. L'istruttore dice che avrei potuto evitare l'errore, ma anche guardando il film non capisco bene come, ma forse imparerò ancora! L'unica cosa forse che mi sono rilassata troppo perché stava andando bene ed erano rimasti solo due ostacoli. Non mi sono neanche scordata il percorso che per fortuna era facilissimo! Alcuni degli ostacoli mi sono sembrati un pò più alti rispetto all'altra gara che ho fatto a giugno, ma il percorso era semplice e con girate molto larghe. Bello. Chissà se ancora riuscirò ad imparare a calcolare le distanze...
È stata una giornata bella ed emozionante all'aria aperta con tempo bello. La mattina abbiamo anche visto una delle ragazze del nostro maneggio vincere la 120. Bravissima!

I nostri percorsi

Söndagslektion

Det här veckoslutet var vi ensamma hemma jag och flickorna då pappan och Daniele var på fotbollsläger. Det betydde att jag måste turas om med ridningen med Sofia. Hon fick rida klockan 10 och jag skulle rida klockan 11. Tur att vi hade all tid i världen idag och ingen som väntade på oss hemma, för min lektion började 12 tiden och slutade 2. Sofia var lite skraj för Kenny ville inte hoppa och ridläraren var inte på något värst snällt humör (när är han det?). Som sagt så övar vi hoppning varje gång nu, undrar hur gott det gör för hästarna, fast vi nu inte hoppar värst höga hinder. Sofia skulle inte ha velat hoppa banan, men F. låter sig inte bevekas av lite tårar och till sist tog hon mod till sig och det gick ju fint! Kenny hoppar bra, men behöver en ganska bestämd ryttare, annars vägrar han gärna.

Annat var det med mig. Tyvärr kunde jag inte rida Hale Bopp för han hade feber, stackaren. Fick Nevada i stället så klart. Det gick en aning bättre än senast, jag hade intalat mig själv om att det inte är farligt om han drar ner huvudet, galopperar tungt och tar jätte hopp över hindren, det gäller bara att hållas med. Han hoppar ju gärna så det är inte problemet. Men jag har enorma svårigheter att hålla honom i gång och enligt. F. beror det på mina händer som inte hålls stilla. Och dom hålls väl inte stilla för att jag får skänkla honom så hårt hela tiden. Jag fick låna längre sporrar också och F. visade hur jag skulle ha tårna utåt och trycka hårt med sporrarna och hur jag skulle ge tre ordentliga rapp baktill med spöet - inga mjuka metoder alltså, men dom fungerar väl inte längre med den hästen...Det är också en av orsakerna varför jag verkligen inte rider honom gärna. Jag fick ta om banan flera gången och den sista gången som gick lite bättre var jag så slut och så kruttorr i munnen att jag inte kom ihåg att jag var på väg till sista hindret och därför kom jag inte ihåg vilket det var så vi missade alltså det sista. Men jag var tvungen att säga till F. att jag inte klarade av att ta det en gång till. Jag hade ätit senast på morgonen och klockan var redan två. Sofia har blivit en duktig fotograf också! Roligt att hon var med idag och tog bilder!

Sofia och Gamberetta

Sedan vi kom tillbaka från Finland har Sofia mest ridit Gamberetta, en mycket pigg ponny som har slängt av en och annan liten ryttare genom att småstegra och sedan bocka och därför inte är så populär. Sofia har blivit duktig på att hålla honom i styr fast hon inte heller har kunnat undvika att falla av några gånger när Gamberetta plötsligt bockar. På torsdagen när det igen hoppades bana red Sofia Kenny och en annan flicka Gamberetta, men hon drog iväg med henne i full galopp så till sist fick de byta ponny så Sofia fick rida banan en sista gång ännu med Gamberetta. Det började bra, men det tredje hindret, en oxer hoppade Gamberetta över med ett sånt jätte språng så Sofia hade ingen möjlighet att hållas i sadeln. Efter att dom landat föll hon av. Hindret var ca 70-80 cm och det såg ut som om Gamberetta skulle ha hoppat nästan dubbelt så högt. Efter att ha kollat att Sofia inte gjort sig illa så satte ridläraren F. en av de större flickorna på Gamberettas rygg och lät henne hoppa lite högre hinder och Gamberetta flög över dem utan problem, så F. var mycket nöjd över att han nu upptäckt att han har en ponny som kan hoppa! Gamberettas hov träffade Sofia lite på ryggen, men som tur inget allvarligt. Tyvärr fick jag inte jätte hoppet på bild fast jag var flitigt framme med kameran.

Da quando siamo tornati dalla Finlandia Sofia ha montato quasi sempre Gamberetta, una ponetta vivace che è riuscita più volte a disarcionare le ragazzine impennandosi un pò e poi sgroppando. Sofia ha imparatato a controllarla abbastanza bene, ma anche lei è caduta alcune volte quando Gamberetta ha sgroppato all'improvviso. Giovedì Sofia ha montato Kenny e hanno fatto il percorso. Visto che la ragazza che la montava non la controllava tanto bene, hanno fatto scambio di pony a fine lezione e Sofia ha provato a fare il percorso anche con Gamberetta. Arrivate al terzo ostacolo Gamberetta ha fatto un salto che sembrava quasi il doppio dell'ostacolo che era di 70-80 cm. Un salto enorme e naturalmente Sofia è caduta dopo il salto. Una volta accertatosi che non si fosse fatta male F. ha chiamato una delle ragazze dell'agonistica cha ha saltato con Gamberetta un ostacolo abbastanza alto e Gamby l'ha saltato senza problemi. F. ha poi detto tutto contento che così ha scoperto che ha un pony che salta. Sofia ha ricevuto un colpo alla schiena dallo zoccolo di Gamberetta, ma per fortuna niente di grave. Purtroppo non ho fotografato il saltone anche se ho fatto diverse foto durante la lezione.

En mera lyckad hopplektion med Impero - Un pò meglio con Impero

For till stallet ganska nervös över att jag skulle bli tvungen att rida Nevada igen. Jag hade nog då sagt till min ridkompis att det kunde vara hennes tur att rida Nevada ifall vi måste ta honom igen, vilket hon motvilligt gick med på. När vi kom till stallet syntes ingen till och hästarna hade inte hämtats från hagen. Fältet var ganska vått efter att det regnat föregående dag och på natten och vi tänkte att kanske det inge gick att hoppa eller att ridläraren glömt att vi skulle komma. Groomen som jobbar där sa att ta hästarna och rid själva så länge, kanske det inte blir någon lektion. Vi tog då Hale Bopp och Impero som jag redan hade ridit en gång, men aldrig hoppat med. Impero är också ganska trög, men inte tung som Nevada. Dessutom är han i grund och botten mycket samarbetsvillig och snäll. Till sist kom vår ridlärare och lät oss hoppa samma bana som senast fast det var vått. Impero kändes mycket lätt att rida efter att jag kämpat så med Nevada, han lyfter lätt galopp, är inte någon speciellt pigg häst, men hoppar ändå helt villigt. Det började regna lite medan vi hoppade banan, men den här gången gick det bra för mig redan vid första försöket, hurra! Fick beröm igen, så det måste helt enkelt vara så att jag och Nevada inte passar ihop. Nevada är egentligen privat, men får användas av ridskolan och vanligtvis brukar han bara ridas av sin ägare, en ung flicka som tycker mycket om honom. Jag har inte sett någon annan rida honom på länge, så varför måste då jag! På morgonen är det ju inte så att dom andra hästarna är upptagna heller.

Devo dire che stamattina quando sono andata al maneggio ero un pò in ansia perché non avevo nessuna voglia di montare di nuovo Nevada. So che non bisognerebbe arrendersi di fronte alle difficoltà, ma è anche vero che andare a cavallo secondo me dovrebbe essere soprattutto uno svago e un divertimento. 
Quando io e l'altra ragazza che monta la mattina siamo arrivate non c'era nessuno e non avevano tirato fuori nessun cavallo. Il campo era bagnato perché il giorno prima e la notte aveva piovuto. Il groom che lavora al maneggio ci ha detto che non sapeva niente della nostra lezione ma che forse potevamo prendere i cavalli e montare da sole intanto. Così abbiamo preso Hale Bopp e Impero. Avevo montato Impero una volta, ma non ci avevo mai saltato. Anche lui è un pò pigrotto, ma non è pesante come Nevada. È molto collaborativo e buono e salta anche abbastanza volentieri anche se non ha tanto impulso. Alla fine è arrivato anche l'istruttore che ci ha fatto fare lo stesso percorso dell'altra volta - sotto la pioggia perché nel frattempo ha iniziato a piovere un pò. Questa volta sono riuscita a farlo bene al primo tentativo. Devo quindi dedurre che non riesco proprio più a collaborare con Nevada.

Hopplektion - kunde gå bättre - Lezione di salto - potrebbe andare meglio

När hingsten såldes tänkte jag först att jag ska rida bara två gånger om veckan och inte tre, men sedan tänkte jag att det är bäst att passa på så länge som vädret är fint och det har det ju varit, det bästa möjliga ridvädret egentligen, så jag går tre gånger om veckan åtminstone i oktober. Jag har ridit Hale Bopp flera gånger och varit glatt överraskad över hur trevlig han är att rida nu. Han som tidigare drog iväg i galoppen och var svår att hålla efter hindren var nu mycket lugnare och gladare också, inte ständigt med öronen bakåt som tidigare. Kanske det beror på att han nu rids regelbundet och främst av vuxna ryttare. Jag lyckades till och med hoppa bana med honom och fick komplimanger av ridläraren om hur han aldrig har sett mig rida så bra. Mina föräldrar var här i två veckor och kunde se efter Carlotta så att jag kunde gå på samma ridlektioner som Sofia, vilket ju var praktiskt.
Nu har dom åkt och mina morgonlektioner började igen. Jag fick sällskap av en ung flicka, vilket jag var glad över. Bara att när vi skulle ha vår första lektion så gjordes Hale Bopp och Nevada i ordning och hon meddelade att hon inte vågade rida Nevada, så det var bara för mig att rida honom. Det var inte roligt. Han kändes tyngre än någonsin. Tung och trög har han alltid varit, men efter att jag fått rida hingsten och andra fina hästar i Finland så kändes det ännu värre. Sedan när han fått upp farten efter att ha hoppat så galopperade han med så stora och tunga steg och drog huvudet långt ner så jag hade svårt att hålla in honom och få honom att vända. Vi hoppade bana och det gick dåligt för oss båda. Den andra flickan hade svårt att hålla Hale Bopp och så vägrade han flera gånger eftersom hon inte kom rakt till hindren och jag hade en framtung häst som drog ner huvudet och när jag saktade av så tappade vi galoppen och jag vågade inte hoppa i trav för då tar han såna skutt så jag inte hålls på ryggen. En gång föll jag på halsen på honom och F. gav mig rådet att galoppera i fältsits hela tiden, för då hölls jag bättre med i hoppet. På något sätt klarade jag till sist banan, för F. ger ju inte upp. Jag var så törstig så jag tänkte att snart faller jag av hästen och till sist hämtade F. en flaska vatten till mig och sedan var det bara att fortsätta. Det är meningen att vi ska delta i en hopptävling om en vecka så vi övar bana nu varje gång och jag hoppas att han inte får för sig att jag ska delta med Nevada, för då struntar jag i hela tävlingen. Det viktigaste är ju ändå att Sofia ska få delta, hon har ju aldrig deltagit i någon hopptävling. Jag saknar så den lilla söta vackra hingsten!

Quando è stato venduto lo stallone ho pensato di andare a cavallo solo due volte a settimana e non tre, ma poi ho pensato che è meglio approfittare mentre il tempo è bello. Adesso è il tempo ideale per andare a cavallo, non troppo caldo e neanche freddo. Quindi continuo ad andare tre volte a settimana almeno ad ottobre. Ho montato Hale Bopp alcune volte e sono stata sorpresa dalla sua voglia di collaborare e dal fatto che non sia per niente difficile tenerlo al galoppo. Ho anche fatto un percorso con ostacoli bassi ed è andato bene. Ho persino avuto complimenti dall'istruttore per come lo conducevo. I miei genitori hanno passato due settimane qui da noi e così ho potuto montare insieme a Sofia mentre loro stavano con Carlotta.
Adesso però loro sono partiti ed ho iniziato di nuovo ad andare a lezione la mattina. Con me viene adesso anche un'altra ragazza e  ne sono contenta, solo che la prima volta che abbiamo fatto lezione insieme ci hanno sellato Hale Bopp e Nevada e lei ha detto che non voleva assolutamente Nevada, quindi è toccato a me. Che brutta esperienza. O sono peggiorata io, o è peggiorato lui dall'ultima volta che l´ho montato, fatto sta che l'ho trovato pesantissimo ed ho fatto una grandissima fatica a montarlo. Alla fine sono riuscita a fare il percorso in qualche modo perché F. non si arrende, ma avevo la bocca talmente asciutta che pensavo di cadere da cavallo da un momento all'altro. Quanto mi manca lo stallone!

Drömmen som inte uppfylldes

Den vita hingsten. Jag red honom varje gång när vi kom tillbaka från Finland, 3 gånger om veckan under september månad. Han var ursnäll att sköta och trevlig att rida, lämplig storlek, inte för stor och inte för liten. En dag när jag gick till stallet var han inte längre där. Såld, vet inte vart, fick aldrig ens veta vad han hette på riktigt. Hade redan hunnit leka med tanken att hyra honom eller t.o.m. kunna köpa honom till mig och Sofia. Att rida på det här stallet känns inte alls lika roligt nu, men det går väl om....hoppas jag...

Lo stallone bianco. L´ho montato ad ogni lezione da quando siamo tornati dalla Finlandia, 3 volte a settimana durante il mese di settembre. Carattere buonissimo, piacevole da montare, ancora fresco e non "rovinato" come tanti altri cavalli della scuola, era della misura giusta - non troppo grande, non troppo piccola. Non c'è più al maneggio. Venduto, non so dove e non so neanche come si chiama in realtà, solo "Stallone". Adesso vado al maneggio con meno entusiasmo, non mi diverte più come prima, ma passerà... spero...