mercoledì 28 marzo 2012

Nyheter på hästfronten - Novità dal nostro mondo equestre

Det har hänt en del på hästfronten sedan jag senast uppdaterade. Vi har hunnit med många tävlingar - jag en 1-dags och en 2-dagars tävling och Sofia därtill en 3-dagars tävling. Jag har fallit av två gånger under den senaste månaden och båda gångerna i samband med hinder, vilket inte är så trevligt. Allt bra, men jag är lite mer nervös nu när jag ska hoppa. Nu har vi också båda äntligen fått vår s.k. "brevetto" som tillåter oss tävla i högre klasser än 70 cm för ponnyer och 80 cm för hästar. Sofia har nu tävlat i 90 cm klassen och jag i 1m. Roligt och svårt!

Bland Sofias kompisar har många nu börjat få löfte om att få hyra en häst och en av dem har t.o.m. fått en egen häst. Vad jag skulle kunna ge samma till Sofia, men tyvärr går det inte...
På stallet går det mer eller mindre bra, fast det är inte en så bra anda bland kompisarna som jag skulle önska. Jag märker att det är ganska mycket tävling mellan dem och lite gräl om vem som rider vilken ponny eller häst och kritik om hur andra rider älsklingshästen. Vår ridlärare är mycket tävlingslysten och tycker att man deltar i tävlingar bara för att vinna, för gör man inte det kan man lika gärna stanna hemma. Han orkar inte heller ordna några roliga klubbtävlingar där man bara skulle ha det roligt och som kanske kunde göra stallandan lite bättre. På dom flesta stallen här brukar det ordnas små klubbtävlingar då och då och vi skulle sedan gå och välja just ett sådant stall där det aldrig ordnas några. Men det perfekta stallet är verkligen svårt att hitta. 

Lilla Carlotta hade en paus i ridningen efter jullovet och började nu igen. Vårt stall är ju inget för henne och jag funderade länge på om hon skulle tillbaka till stallet där hon red före jullovet och som vi nog tyckte helt bra om. Men så råkade jag hitta ett litet och lugnt stall dit det är kortare väg och hon provade där. Hittills har vi tyckt att det var ett jätte bra val.

Quanto tempo che non aggiorno! Sono successe un pò di cose nel nostro mondo equestre. Abbiamo fatto diverse gare - io una di un giorno, una di due giorni e Sofia oltre a queste anche una di tre giorni. Sono caduta da cavallo due volte nell'ultimo mese, sempre saltando ostacoli. Questo ha aumentato il mio nervosismo di fronte ai salti, ma cercherò di superarlo. Abbiamo finalmente avuto tutte e due il brevetto che ci consenti di gareggiare a categorie oltre le 70 con i pony e oltre le 80 per i cavalli. Divertente e anche difficile.

Tra le amiche di Sofia cominciano ad esserci promesse di mezze fide e una cara amica ha persino avuto il cavallo suo. Quanto mi piacerebbe poter esaudire anche il desiderio di Sofia di un pony o cavallo suo/nostro, ma purtroppo non è possibile.  Al maneggio tra le amiche di equitazione l'atmosfera non è dei migliori, c'è un pò di competitività, un pò di litigi su chi monta quale cavallo e chi monta il cavallo meglio, ecc. Purtroppo il nostro istruttore è uno super competitivo che dice che si gareggia solo per vincere, altrimenti puoi anche startene a casa e di organizzare sociali o passeggiate a cavallo, dove rilassarsi e divertirsi un pò, non se ne parla nemmeno. Secondo me dei momenti un pò più giocosi e leggeri di socializzazione al maneggio potrebbero migliorare anche l'intesa tra le ragazze. Ma purtroppo, tra tutti i maneggi abbiamo scelto l'unico che non organizza niente del genere. È davvero difficile trovare il maneggio perfetto. Con questo non voglio dire che a noi non interessi gareggiare. Ci piace, eccome. Per Sofia sono bellissime esperienze e anche per me una bella soddisfazione riuscirci.

Carlotta aveva fatto una pausa dopo le vacanze di natale, visto che faceva freddo e buio presto. Avevo intenzione di riscriverla al maneggio dove montava prima di natale e dove non si trovava per niente male. Ma là l'iscrizione era aumentata un bel pò e ho poi scoperto un maneggio piccolo e tranquillo, più vicino a casa dove abbiamo fatto la prova. Ci è piaciuto e adesso Carlotta ha cominciato là e per il momento siamo contentissime.