Min absoluta favorit har varit Morena, fuxen som jag red i januari. Den vågade jag hoppa vilka hider som helst med. Liten och pepprig, men snäll var den. Tyvärr blev den halt och fick sedan gå eftersom det visade sig att den hade en senskada.
Sedan var det ett par gånger en skimmel hingst som hette Delicious och vars ena öga var blått. Den var Ok, men inte min typ. Den blev sedan såld.
Så har det varit Alibabà, en riktigt trevlig häst, som har en aning hård mun, men är annars mycket trevlig. Den har just blivit såld.
En liten fux som hette Peter Pan tyckte jag också att var trevlig att rida och min ridlärare skulle ha sålt den till mig billigt. Synd att vi inte har råd att betala underhåll för två hästar. Han sålde den sedan mycket snabbt.
Sedan kom det en fux som inte var så jätte rolig att rida, för den tyngde hemskt på handen och var helt omöjlig att samla ihop alls. Annars var den nog helt snäll.
Sedan var det en brun häst som vi kallade maxi Danhill, för den liknade ganska mycket ponnyn Danhill som Sofia hyrde. Den var jätte trevlig att rida och tyvärr är den också nu såld.
Sedan red jag en gång en gigantisk häst som Sofia också red och inte tyckte om något vidare. Hon kallade den "Mammuten". Den var mycket konstig och skrämde nästan ihjäl mig. Från att ha varit lite trög först blev den helt tokig när jag hoppade ett litet hinder med den. Den ville inte stanna och när jag började sakta in dess galopp började den istället hoppa på stället och stegrade sig flera gånger. Som tur hölls jag kvar. Efter det fick den hästen gå.
En gång har jag ridit Zafire, en privathäst vars ägare har slutat rida. Helt OK, men den har en otrevlig ovana att slänga med huvudet hemskt när den blivit lite uppvärmd. Mammuten var ännu så i starkt minne så jag vågade inte hoppa med den, fast jag antar att den skulle ha varit helt snäll. Kanske en annan gång om det blir någon sådan.
På senaste tiden har jag ridit en trevlig brun häst, Eurogirl, och som jag har hoppat med också och det har gått bra. Men jag har förstått att den också troligen blir snart såld.
Vår Icoon har jag däremot ridit bara en gång på det nya stallet och då också bara en stund när vi provade att rida den barbacka. Ironiskt nog har vi en egen häst som jag aldrig rider, eftersom Sofia tävlar den och det blir då alltid hon som rider den.
Ho contato di aver montato 10 cavalli diversi da quando sto al nuovo maneggio. In tre mesi ho montato tanti cavalli e di tanti di questi non so neanche i nomi. I cavalli vanno e vengono e vengono chiamati "baio", "saura", il 7 anni, ecc. Questo aspetto non mi piace un granché e a volte penso che non ha neanche tanto senso montare così. Il lato postivo è che posso montare cavalli buoni e che imparo a montarne di tanti tipi.
La mia preferita in assoluto era Morena, la sauretta che montavo a gennaio. Era la cavalla ideale per me,di piccola statura, molto vivace, ma controllabile. Con lei mi sentivo sicura di saltare qualsiasi ostacolo o percorso. Purtroppo si è fatta male al tendine e tutto è finito così.
Un paio di volte ho montato uno stallone grigio, Delicious. Bravo, ma non il mio tipo. È stato poi venduto.
Dopo c'era Alibabà che non era male, anche se un pò duro in bocca. Adesso sembra è appena stato venduto.
Poi c'era un Peter Pan con cui mi trovavo molto bene. Il proprietario del maneggio mi ha proposto di comprarlo, ma purtroppo non ce la posso fare a mantenere due cavalli. Dopo pochissimo tempo l'ha venduto.
Poi ho montato alcune volte una saura che teneva sempre il collo lungo e non c'era verso di metterla un pò alla mano. Per il resto era una brava cavalla.
C'era poi il baio che chiamavamo Maxi Danhill, perché assomigliava un pò al pony Danhill. Era bravissimo e molto piacevole da montare. Naturalmente anche lui è stato venduto.
Una volta ho montato un baio gigante che Sofia aveva soprannominato Il Mammut dopo averlo montato una volta. A lei non piaceva e così l'ho dovuto montare io. Da cavallo un pó dormiglione, dopo un piccolo ostacolo è impazzito. Ha cominciato a correre e quando cercavo di rallentarlo si è arrabbiato ed ha cominciare a saltellare sul posto impennandosi diverse volte. Per fortuna non sono caduta, anche se ho avuto la tentazione di scendere.
Una volta ho montato Zafire, un cavallo privato di un ragazzo che non sta più venendo a montare. È bravo, ma ha il vizio di beccare tantissimo, soprattutto quando si scalda un pó. Avevo "Il Mammut" ancora troppo fresco nella mente ed ho preferito non saltarci. Sarà per un'altra volta, se mai capiterà.
Ultimamente ho montato una baia molto brava di nome Eurogirl con cui ho anche fatto qualche saltino. Sicuramente anche lei tra poco sará venduta.
Ironia della sorte, adesso che abbiamo un cavallo nostro, non lo monto mai perché Sofia ci fa le gare e quindi ci si vuole allenare lei. A questo maneggio ci sono salita solo una volta quando Sofia ha voluto provarlo a pelo.
