Regionala ponnymästerskapen - I campionati regionali pony

I början av juni var det dags för de regionala ponnymästerskapen som ordnades i militärstallet i Tor di Quinto. Sofia och Topaz tävlade i 110 cm klassen och det gick verkligen bra. Ja, det var verkligen mycket nära en medaljplats och det var inte utan att jag började tänka att hon kanske inte borde ha bytt ponny. Men det är ju hon som ska rida den, inte jag och om det började kännas osäkert var det förstås bättre att byta. Säkerheten framför allt.
Det var ett nära på tillfälle nu också, som lyckligtvis slutade väl. Hon skulle sitta upp på Topaz och som vanligt höll ridläraren i den. Hade han inte hållit i dess tyglar med all sin kraft så skulle nog Topaz ha stuckit så långt som de stora fälten räckte och Sofia hade fallit av, så hon blev nog ganska skrämd. Men trots allt gick alltså tävlingarna bra. Den första dagen vann hon. Den andra dagen kom hon tyvärr dåligt till det sista hindret och Topaz fällde bommen, annars hade hon tävlat om guld eller silvermedalj i omhoppningen. Men nu blev det i varje fall en fjärde plats. Fint gjort!

All'inizio di giugno c'erano i campionati regionali pony dai Lanceri di Montebello a Tor di Quinto. Sofia e Topaz hanno gareggiato nella 110 e la gara è andata molto bene. Sono arrivati ad un soffio dalla medaglia e a dire la verità mi è venuto il pensiero che forse non doveva avere così tanta fretta di cambiare pony. Ma alla fine sul pony ci deve stare lei e se non si sentiva più sicura, va bene così. Alla fine prima di tutto viene la sicurezza.
Anche questa volta c'era una situazione che poteva finire male, ma per fortuna è finita bene. Quando Sofia stava salendo in sella Topaz stava per prendere uno dei suoi fugoni. Fortunamente a tenerlo era il suo istruttore e non io. Lui è riuscito a fermare il pony prima che partisse, altrimenti non so dove arrivava su quei prati immensi... Sofia si è spaventata, ma la gara è andata comunque bene. Il primo giorno hanno vinto ed il secondo giorno, purtroppo, sono arrivati male all'ultimo ostacolo e Topaz ha preso la barriera, altrimenti avrebbero gareggiato per l'oro o l'argento nel barrage. Così sono arrivati comunque al quarto posto. Bravissimi!

Sofia rider andra hästar - Altri cavalli da montare per Sofia

Medan Danhill vilade fick Sofia emellanåt rida andra ponnyer och också en stor häst. Hon red Topaz och fick också träna med den till de regionala mästerskapen. Sedan red hon några gånger Kita och ett par gånger en stor häst som var i stallet för att säljas. Det var ett bra tillfälle för henne att prova på att rida stor häst emellanåt. Så tills sist gick tiden ganska snabbt och snart fick hon börja skritta Danhill igen.

Mentre Danhill stava a riposo Sofia montava altri pony e cavalli. Il proprietario di Topaz è stato gentile e le ha proposto di fare le regionali con lui e così si è messa ad allenarsi con lui. Poi ogni tanto muoveva Kita, una pony privata ed un paio di volte un cavallo in vendita che stava al maneggio. Era una buona occasione per lei di provare a montare un cavallo grande e l'esperienza le è piaciuta. Così il tempo è passato abbastanza velocemente e tra poco era di nuovo ora di iniziare a passeggiare Danhill che si stava riprendendo bene.

En påtvingad paus - Una pausa forzata

Efter tävlingen i Afrodite märkte vi tyvärr att Danhill hade ont i det ena frambenet och den blev ordinerad 1 månads vila i hagen. En sån otur. Så efter att Sofia hade haft den bara lite på 2 månader blev det en paus i deras träningar. Det var bara att hoppas att den skulle återhämta sig möjligast bra och möjligast snabbt.

Dopo la gara all'Afrodite, purtroppo, Danhill è dovuto rimanere a riposo al paddock per circa un mese perché aveva male alla zampa anteriore. Che sfortuna. Una pausa forzata dopo soli due mesi da quando l'abbiamo preso. Ma adesso c'era solo da sperare che si riprendesse al più presto e nel migliore dei modi.

Första 115 cm tävlingen och ridlärarfunderingar - La prima 115 e pensieri sugli istruttori

8-10 maj var det tävlingar igen för Sofia och Danhill. Nu var det dags för deras första 115 cm klass. Det blev inte en felfri bana någon av de tre tävlingsdagarna.
Den första dagen var det tävling med omhoppning, men Danhill fällde ett hinder, så det blev ingen omhoppning för dom.

Den andra dagen var det tidhoppning. Sofia och Danhill hade en av dom bästa tiderna bland 56 deltagare, men tyvärr 2 nedslag.

Den tredje dagen i tvåfashoppningen gick det sämst, för det blev ett nedslag och en vägran. Sofia var ganska arg och besviken sista dagen och mest var hon frustrerad över att hon inte riktigt fick några råd av sin ridlärare. Hon ville såklart veta vad hon själv gjort för fel och hur hon kunde förbättra sin ridning. Hennes ridlärare är mest specialiserad i dressyr och fastän han är en bra tränare också i hoppning kände Sofia att det kanske skulle vara dags att bli tränad i hoppning av någon annan. På vårt stall finns det för tillfället 5 ridlärare, så man har möjlighet att byta vid behov, men det visade sig sedan i praktiken att det inte var så enkelt. Ridlärarna vill inte hamna i konflikt med varandra och de två nya ridlärarna som har kommit dit ganska nyligen vill inte att Sofias nuvarande ridlärare ska tänka att dom kommit dit för att ta elever av honom, så det hela är ganska komplicerat. Det positiva med den nuvarande ridläraren är att han inte har så många elever så undervisningen är bra och individuell. Dessutom har det ju uppstått ett bra förhållande mellan Sofia och honom, så till sist bestämde vi oss för att vänta och se vad som händer efter sommaren.

Nu har ju inte Danhill heller tävlat många gånger i såhär höga klasser, så vi vet ju inte hur mycket kapacitet den har, men Sofias ridlärare är övertygad om att den mycket väl kan klara av 115 och kanske också 120 cm banor. Det återstår att se. Helt dåligt gick det ju inte, men man strävar ju till felfria banor.

Dal 8 al 10 maggio Sofia e Danhill sono andate di nuovo in gara. Era arrivata l'ora Sofia di partecipare alla sua prima 115 con Danhill. In tre giorni di gara non sono riusciti a fare nessun netto.
Il primo giorno era una gara a barrage consecutivo, ma purtroppo Danhill ha fatto una barriera e non hanno potuto fare il barrage.

Il secondo giorno era una gara a tempo. Il tempo di Sofia e Danhill era tra i migliori su 56 partenti, ma purtroppo le barriere questa volta erano 2.

L'ultimo giorno è stato risultato peggiore, perché hanno fatto una barriera ed anche un rifiuto. Dopo l'ultima gara Sofia era delusa e arrabbiata, ma la cosa che le faceva arrabbiare non era tanto il risultato, quanto il fatto che non avesse avuto tanti consigli dall'istruttore. Avrebbe voluto capire dove avesse sbagliato e in cosa poteva migliorare ed aveva l'impressione che l'istruttore non sapesse cosa dirle. Sofia ha cominciato a pensare che forse era arrivata l'ora di provare a farsi allenare da qualcun'altro nel salto. Il suo istruttore è fondamentalmente un istruttore da dressage e al maneggio ha un gruppo di dressage che lui allena e in gara vanno sempre molto bene.
Al nostro maneggio in questo momento ci sono ben 5 istruttori di diversi livelli e per le due discipline, salto e dressage, quindi la possibilità di cambiare istruttore c'è. Ma nella pratica non è così semplice. Gli istruttori non vogliono calpestarsi i piedi e i due istruttori di salto che sono arrivati da poco vogliono mantenere buoni rapporti con gli altri istruttori, quindi hanno consigliato di aspettare almeno fino ai campionati italiani. D'altro lato di positivo c'è che l'attuale istruttore non ha tanti allievi di salto, quindi le lezioni sono molto individuali e poi si è creato anche un bel rapporto tra lui ed i suoi allievi, quindi non è così semplice cambiare. A questo punto aspetteremo settembre e vediamo cosa succede.

Bisogna vedere anche fin dove arriveranno le capacità di Danhill che effettivamente non ha molte esperienze in categorie superiore alle 110. Secondo l'istruttore di Sofia lui non ha problemi ad arrivare anche fino alle 120. Chissà, staremo a vedere. Le gare non sono andate malissimo considerando che erano appena due mesi che si allenano insieme.

Sjunde plats i Södra och Mellersta Italiens mästerskap - Settimo posto ai Campionati Centro-Meridionali

På den senaste tiden har jobbet tagit all min datortid, så jag har inte hunnit blogga. På stallet har jag nog som tur varit regelbundet, vilket behövs efter att man har suttit många timmar vid datorn. Vad har hänt här under maj månad och den senaste delen av april?
För det första deltog Sofia och Danhill i ett mästerskap för Södra och Mellersta Italien. Hon hoppade 110 cm där. Tävlingen ordnades i Atina, precis som förra året och med Danhill fick hon samma resultat som förra året med Topaz, nämligen en 7:e plats. Den här gången var det inte så många felfria banor, så med ett nedslag den första dagen och två den andra dagen kom hon i varje fall med i prisutdelningen då de 10 första fick pris.

Vi hade det riktigt trevligt där. Vi sov på samma bed & breakfast ställe där vi har sovit tidigare. Det är sä vackert och trevligt inrett och det sköna är också att man kan be dom laga mat och kan äta middag där om man inte har lust att åka någonstans på kvällen. Där finns också en simbassäng, men nu var det ännu för kallt, så det fanns inte vatten i den.

Nell'ultimo periodo ho dovuto dedicare tutto il mio tempo al computer al lavoro e non ho potuto aggiornare il blog. Per fortuna sono comunque potuta andare al maneggio al pomeriggio. Serve veramente per staccare dopo tante ore al computer. Ma cosa è successo qui durante il mese di maggio e l'ultimo periodo di aprile?
Alla fine di aprile Sofia e Danhill hanno partecipato ai campionati Centro-Meridionali. Li hanno fatti ad Atina in provincia di Frosinone, come l'anno scorso e il risultato di Sofia con Danhill è stato lo stesso dell'anno scorso con Topaz - un settimo posto. C'erano pochi netti, quindi una barriera il primo giorno e due il secondo sono comunque bastati per arrivare in premiazione.

Sono state 3 belle giornate. Abbiamo soggiornato nello stesso Bed & Breakfast dove abbiamo dormito altre volte ad Atina. Il posto è molto carino e la cosa bella è che la signora ti cucina una buonissima cena la sera, se glielo chiedi e puoi così evitare di uscire ancora per cercare un posto dove andare a mangiare. C'è anche la piscina, ma adesso faceva ancora troppo freddo e non era ancora aperta. Un'altra cosa bellissima è il profumo dei cornetti appena sfornati quando vai giù a fare colazione!

Barbackaridning på gröna fält - A pelo in collina

På våren är den gröna kullen vid vårt stall härligt grönt, senare på sommaren blir det gult. En vacker vårdag tog ridläraren Sofias grupp dit och rida. Sofia och hennes kompis hade varit på tävlingar nyligen, så de skulle rida lite lugnare och bad därför om att få rida utan sadel. Det skulle jag också vilja göra!

 

In primavera la collina davanti al maneggio è verdissimo. Più tardi in estate si secca e si ingiallisce, ma in primavera è bellissimo. Una bella giornata di primavera l'istruttore ha portato il gruppo di Sofia a montare là. Sofia e la sua amica erano appena state in gara il week-end e dovevano fare un lavoro tranquillo con i pony, quindi hanno chiesto di montare a pelo. Bello, lo vorrei fare anche io!

Sofias och Danhills första 110 cm klass - La prima 110 di Sofia e Danhill

Den 11.4 hoppade Sofia sin första 110 cm klass med Danhill. Tävlingen ordnades i Casale di San Nicola och den här gången var det bara en dag. Det gick riktigt bra, en felfri bana och resultatet var en andra plats. Det här var en deltävling av en ponny cup som ordnas på stallet. Den här gick ju bra, så hoppas dom kan delta också i dom andra tävlingarna.

11.4 Sofia ha fatto la sua prima 110 in gara con Danhill. La gara si è svolta a San Nicola ed era di un solo giorno questa volta. È andata molto bene. Hanno fatto netto e sono arrivati al secondo posto. Questa era una tappa di un trofeo pony. Quest'anno la Fise Lazio non ha organizzato il trofeo pony, ma vari maneggi stanno organizzando piccoli trofei. Speriamo di riuscire a partecipare anche alle altre tappe, visto che questa è andata bene.