Hästmässa i Rom - Roma Cavalli

På lördagen var vi på hästmässa Roma Cavalli som ordnades i Rom nu för andra gången. Roligt. Vi var där tillsammans med Sofias ridkompisar som nu rider i olika stall, men roligt att man lyckas träffas ganska ofta i alla fall! Vi tittade på olika hopptävlingar, såg fina hästar och tittade på allt möjligt roligt som där fanns att köpa och fyndade lite också. Vi var där hela dagen och också 5-åriga Carlotta orkade förvånansvärt bra och var på gott humör, fast hon blev trött.

Sabato siamo stati a Roma Cavalli. Che bello! Abbiamo visto belle gare, bei cavalli e c'erano tante cose da comprare e abbiamo anche trovato delle buone offerte. Carlotta è stata bravissima ed ha resistito con noi fino alle 22.30 quando siamo andate a casa, tutte stanchissime. Siamo andate con delle amiche di equitazione di Sofia. Stanno tutte ormai sparse in maneggi diversi, ma per fortuna riusciamo a vederci abbastanza spesso.

Funderingar om stallbytet - Riflessioni sul cambio di maneggio

Funderingar om stallbytet. Börjar tänka om jag borde ha lämnat kvar Sofia i det gamla stallet i alla fall. Hon börjar nämligen vara lite olycklig över att hon inte håller på och tränar till tävlingar medan hennes kompisar från det gamla stallet under de två senaste veckorna har deltagit i två tävlingar och i båda fick dom rida två banor med två olika ponnyer. Hon hörde ju till just den gruppen och var en av dom bästa där och nu rider hon en ponny som inte är van vid att hoppa och har en ny ridlärare som är mycket försiktigare av sig och hon har inte fått öva på att hoppa bana mer på länge. Jag förstår att hon känner sig lite frustrerad. Vår ridlärare där i gamla stallet har sina sidor, men han uppskattade ju Sofia mycket och tyckte att hon har talang. Aldrig vet man om man gör rätt och nu känns det nog nästan omöjligt att återvända dit heller.
Själv är jag ju jätte nöjd med det nya stallet där jag känner att jag äntligen kanske kan bli av med några fel som jag hade fått när jag red själv utan ridlärare när jag hade egen ponny som tonåring. Jag får ju tävla också, fast i en lägre klass, men det spelar inte en så stor roll, huvudsaken att man har något att se fram emot och att öva för. Hästarna är också trevliga att rida. Nu har jag fått rida Lillo, ett fullblod som kom till stallet några veckor sedan. Han var och är fortfarande ganska mager och ridläraren låter mig nu jobba med honom för att få honom att bli häst, som han säger.

Förra lördagen hoppade vi och det gick bra för oss båda. Sofia hoppade för första gången ett rättuppstående hinder med Hidalgo. Hittills hade hon bara hoppat kryss. Det gick bra och han vägrade inte en enda gång. Jag sa till ridläraren att nu borde dom börja öva bana, men han tyckte att det måste någon större göra som är mera bestämd än Sofia. Men han kunde väl låta henne hoppa först två hinder i rad och sedan så småningom utöka till en bana, först bara kryss, osv. Det kan ju inte vara omöjligt nu när Sofia och Hidalgo börjar samarbeta bättre. Hon behöver ju också ha något mål när hon nu rider tre gånger om veckan och inte bara känna att hon blir och stampa på stället och tvärtom går bakåt jämfört med vad hon gjorde tidigare då hon tävlade och övade bana och hoppade enskilda hinder på t.o.m. 1 meter, osv.

Adesso iniziamo il nostro terzo mese nel nuovo maneggio. È normale che ci sia un periodo di rodaggio quando si cambia maneggio e ci si deve abituare ai cavalli, il tuo istruttore deve conoscerti, ecc. Solo che adesso vedo che Sofia comincia a scoraggiarsi un pò per il fatto che tutte le sue amiche vanno in gara e lei no. Adesso è iniziata la stagione delle gare e siamo andate a vedere le sue amiche e naturalmente Sofia non ha potuto non pensare al fatto che se non cambiava maneggio anche lei era una di loro. Spero di non aver fatto male a farle cambiare. Forse dovevo lasciare Sofia là, ma poi stare in due maneggi diversi sarebbe diventato impossibile.
Hidalgo non è abituato a saltare e fare percorsi e per Sofia purtroppo non ci sono alternative in questo maneggio e non ho ben capito se hanno intenzione oppure no di acquistarne altri. Quando ci siamo iscritte sembrava di sì, ma adesso non lo so. C'è sempre qualcosa che non va...
L'altra volta abbiamo saltato ed è andato molto bene. Sofia ha fatto il suo primo verticale con Hidalgo e lui non ha mai scartato. Ho detto all'istruttore che sarebbe ora di iniziare anche a fare dei percorsi, ma lui dice che non li vuole far fare a Sofia perché non la vede abbastanza decisa, che ci vorrebbe una un pò più esperta. Ma magari potrebbe intanto iniziare con una linea di due ostacoli e poi aumentarli piano piano. Almeno avrebbe un obiettivo anche Sofia perché così le sembra di rimanere ferma e di essere addirittura tornata indietro rispetto a come stava all'altro maneggio dove faceva le gare, percorsi e saltava anche ostacoli singoli fino ad un metro.
Io sto montando spesso Lillo che è arrivato al maneggio da qualche settimana. Era ed è ancora magro e deve lavorare per diventare "cavallo" come dice l'istruttore.

Hästar som kommer och går - Cavalli che vengono cavalli che vanno

Jag har tyvärr ingen möjlighet varken att köpa eller hålla häst, men det finns två hästar som jag har fått rida under det senaste året, som jag verkligen saknar och skulle ha velat köpa om jag bara hade kunnat. Båda hade kunnat bli fina tävlingshästar också för Sofia i framtiden.
Den ena är den vita angloaraben vars ägare jag har hittat via facebook. Har fått reda på att den heter Mupal, när den var i vårt gamla stall fick man ju aldrig veta vad den hette. Det är en lycklig 12-13 årig flicka som fick honom till julklapp och nu tävlar hon med honom och tävlingarna har gått riktigt bra. Honom såg jag på tävlingen på söndagen.

Den andra är Costantino, som kanske skulle ha varit ännu lämpligare för oss -hoppade bra, lätt riden och ung. Jag kom så bra överens med honom och när vi hoppade förlät han mig alla mina fel och vägrade aldrig utan hoppade mjukt och fint. Nu är han inte mera i vårt gamla stall, utan han fördes tillbaka till ägaren för att säljas vidare. Jag hittade på nätet stuteriet där han är född och där fanns ursöta bilder på honom som föl. Han har mycket bra hopphästar i sin släkt.

 

Nell'ultimo anno mi sono innamorata di due cavalli che avrei comprato se solo avessi potuto. Uno era lo stallone grigio di cui ho poi trovato la proprietaria su facebook. Ho scoperto che si chiama Mupal. Quando stava al mio vecchio maneggio non si sapeva neanche il nome. Adesso è di una ragazza che ha iniziato a farci le gare e sta andando bene.

L'altro è Costantino che è stato l'ultimo cavallo che ho montato all'altro maneggio. Adesso non sta più là, è stato dato indietro per essere venduto. Quello credo che sarebbe veramente stato veramente il cavallo ideale per noi - adatto anche a Sofia per l'indole buono e la stazza non troppo grande. Sarebbe potuto diventare un ottimo cavallo di gare per lei più in là...  Ho trovato in internet il sito del suo allevamento dove c'erano delle foto carinissime di lui da puledro! Mi manca!

Hopptävling - Garetta di salto

På söndagen hade vi en lyckad och trevlig dag på tävlingen. Det var alltså till sist bara jag och Alessia som deltog och vi "började om från början" och deltog i 60 cm klassen med Apollo. Jag vet inte varför, men jag var precis lika nervös och spänd som om det hade varit 80 cm. Jag var rädd för att jag skulle få nån plötslig black-out i hjärnan och glömma banan, fast den är super enkel i dom lätta klasserna och det bara är 6 hinder i 60 cm. Sen var jag lite nervös på hur Apollo bär sig åt på tävlingar eftersom han nyligen hade deltagit med en av flickorna på stallet och vägrat på första hindret och hon föll av. Jag hade ingen orsak att vara nervös märkte jag sedan. Han bar sig åt exemplariskt och var jätte duktig. Det viktiga med honom är att hålla en bra rytm och sitta stilla och vänta på hindret och inte luta framåt för tidigt, för då vägrar han. Jag var spänd i framhoppningen, men när jag väl var framme på banan så gick allt hur lätt som helst. Efter det skulle jag gärna ha velat delta i 80 cm också, men varje häst får tävla högst två gånger, så det gick inte.
Jag var den första i min klass, så jag hann just lära mig banan, snabbt gå till framhoppningen och sedan var det min tur. Alessia hoppade också felfritt. Alla felfria kommer på första plats och bland dem lottas det ut en som får första pris och Alessia lyckades bli utlottad och fick pokal och en pikètröja. Vi andra fick rosett.
Sofia var med och hjälpte oss att göra i ordning Apollo och tog fina foton på oss.
Vi träffade vår ridlärare från det andra stallet och alla våra kompisar därifrån som deltog i tävlingen, för stallet är ju precis bredvid. Efteråt gick vi och åt på restaurangen i vårt gamla stall och det var trevligt och som sagt något jag saknar i vårt nya stall.
Jag såg också den vita hingsten, som jag blev så förtjust i då på hösten. Jag hade råkat hitta hans nya ägare på face book och pratade med henne. Såg inte hennes tävling tyvärr, för just då måste vi iväg och föra Apollo tillbaka till vårt stall.

Domenica abbiamo passato una giornata piacevole e divertente alla gara. Dal nostro maneggio eravamo solo io ed Alessia con Apollo e abbiamo iniziato "da capo" facendo solo una B60. Ero tesa come se fosse stata la prima volta, soprattutto in campo prova. Avevo paura di avere un black-out e dimenticare il percorso, anche se è semplicissimo nelle categoria ludiche. Poi, visto che poco fa un'altra ragazza del nostro maneggio è stata eliminata al primo ostacolo per rifiuto e caduta, non sapevo come si sarebbe comportato Apollo in gara. Ma tutte le paura erano infondate, perché Apollo si è comportato benissimo. Appena entrata in campo gara mi sentivo più tranquilla e tutto è andato bene. Avrei fatto volentieri anche una 80 dopo, ma un cavallo può fare al massimo due gare, quindi sarà per un'altra volta. Alessia è stata sorteggiata come prima classificata ed ha ricevuto la coppa ed una polo.
Sofia ci ha aiutate a preparare Apollo e ci ha fatto delle bellissime foto. Abbiamo rivisto tutte le amiche del nostro vecchio maneggio che hanno gareggiato, visto che il maneggio è proprio là accanto. Dopo abbiamo pranzato al ristorante del vecchio maneggio. È stato molto piacevole e come ho detto, è una delle cose che mi mancano dall'altro maneggio. A Sofia sicuramente mancano le amiche e Gamberetta, il pony con cui ha fatto tutte le sue gare di salto.
Ho visto anche lo stalloncino grigio di cui mi ero così innamorata quest'autunno. Avevo trovato la nuova proprietaria su face book e l'ho riconosciuta dalle foto. Abbiamo parlato, ma purtroppo non ho visto la sua gara perché sono dovuta tornare al maneggio a sistemare Apollo.

Apollo

Apollo är en underbar häst. Han är ett engelskt fullblod och en före detta galopphäst som användes i steeplechase. När han inte längre kunde tävla, skulle han ha gått mot ett tråkigt öde om inte han räddats och vår ridlärare börjat skola om honom till ridhäst. Nu är han 18 år och har tävlat i hopptävlingar och används nu i ridskolan. Men det är så härligt att se hur de här ridskolehästarna verkligen behandlas med yttersta respekt. De går aldrig mer än två timmar per dag, de rids mycket omväxlande och med lätt hand och inga stränga bett och lätta hjälper poängteras hela tiden av ridläraren. Följaktligen är alla hästarna mycket trevliga att rida.
Nu har ridläraren satt upp ett program för oss. På tisdagen koncentrerar vi oss på sitsen och att få hästen i form, på torsdagen eller fredagen gymnastik, vilket innebär små hinder eller bomövningar och på lördagen hoppar vi bana. Idag var Apollo så fin så nu har jag redan glömt hur skrämd jag blev när jag hoppade bana på söndagen och inte kunde kontrollera situationen riktigt. Skulle nog hellre vilja delta i 80 cm och inte 60 som ridläraren har bestämt att vi ska göra för att börja vår "tävlingskarriär" här. Jag tycker att 60 blir lite väl lågt och är rädd att Apollo knappt kommer att notera att det är några hinder och kanske slarvar därför, men nu är det ju inte jag som bestämmer utan ridläraren, och han är mycket försiktigare än den vi hade i det andra stallet.
Hur som helst, det finns bara två saker som jag längtar efter från vårt gamla stall. Den ena är restaurangen där det var trevligt att stanna och äta ibland efter ridningen och den andra att det finns ett annat stall bara några hundra meter därifrån och där ordnas det ofta tävlingar. Det är just dit vi ska nu på söndagen, men nu måste vi alltid betala transport om vi ska tävla någonstans. Nå, allt kan man inte få! 
I går hade vi en mycket bra lektion. Det var vi tre - jag, Sofia och Alessia. Sofia fick koncentrera sig lite på att styra Hidalgo dit hon ville. Hon skulle rida bredvid hindren i trav och galopp som om det var en bana. Sedan fick hon hoppa ett kryss och idag var det hennes tur att bekanta sig med marken - hon föll av när Hidalgo tog ett jätte hopp över hindret, men slog sig som tur inte.

Apollo è un cavallo meraviglioso. È un ex. galoppatore che faceva le siepi. Adesso ha 18 anni e viene utilizzato per la scuola. È davvero bello vedere come qui ci sia il massimo rispetto per i cavalli della scuola - lavorano al massimo due ore al giorno, vengono montati in modo vario e non con imboccature forti e l'istruttore ci parla sempre dell'importanza di utilizzare aiuti leggeri. Di conseguenza è un piacere montarli perché non sono rovinati da maniere troppo forti.
Ieri a lezione Apollo era così bravo che ho già dimenticato la difficoltà che avevo con lui in percorso e vorrei provare a fare la 80 e non la 60 come ha invece deciso l'istruttore per farci prendere confidenza con questi cavalli in gara. Ho paura che 60 sia un pò poco stimolante e che anche Apollo quasi non li consideri neanche ostacoli, ma il nostro istruttore è molto prudente a differenza di quello che avevamo prima.
Comunque, dall'altro maneggio mi mancano solo un paio di cose - una è il ristorante dove era molto piacevole fermarsi a volte dopo la lezione e l'altra il fatto che ci sia un maneggio a poche centinaia di metri dove spesso organizzano gare e quindi puoi partecipare senza prendere il van. È proprio là che faremo la gara questo week-end.
Ieri è toccato a Sofia cadere. Ha saltato una crocetta, Hidalgo ha saltato grande e lei è caduta, ma per fortuna non si è fatta male.

Banhoppning med vägran och fall - Percorso con rifuti e cadute

Nu har vi hoppat, så att vi kan inte klaga! Vi har också ridit nästan varje dag den här veckan, för vi skulle ta igen lektionerna som vi inte använt då vi var en vecka på skidsemester. Vi har hoppat något smått varje lektion och så bad han mig och en annan flicka som ska tävla nästa vecka att komma på söndagen och öva bana, så han skulle se vem som rider vilken häst. Jag vet inte om han blev klokare, för den andra flickan föll av två gånger när Sole vägrade och jag en gång när Apollo tvärstannade från full galopp. Det var mer spännande än jag väntat mig att hoppa bana med Apollo. Jag tror att hans forna liv som galopphäst vaknade till, för han började öka galoppen och flög över hindren i sådan fart så jag tyckte att det började kännas att jag tappade kontrollen helt. Jag hade absolut ingen kontroll över hur många galoppsteg det var mellan hindren som var i linje och inte heller över hur tidigt eller sent han hoppade av. Jag råkade lite i panik och saktade av för mycket före den sista oxern. Sedan satte jag fart på honom igen, men det var för sent tydligen, för han tvärnitade och jag hölls inte kvar. Som tur landade jag bra och slog mig inte alls. Sedan fick jag ta om oxern och vi klarade det då. Ridläraren har nu i alla fall fått för sig jag ska rida Apollo och inte Sole, för jag får fart på Apollo, som annars lätt brukar galoppera för långsamt mot hindren och då lätt vägrar. Jag skulle nog gärna ha provat banan också med Sole... Nu finns 60 cm klassen både som ponny- och som hästklass här i Italien, så vi kan ju börja med 60 i stället för 80.
Alla tre barnen ville följa med till stallet idag. Carlotta åkte omkring med rullskridskor med ridlärarens dotter, Sofia fick rida lilla ponnyn Dotty lite och hjälpa till med ponnylektionen och Daniele följde också med och tittade på hästarna och jag lyckades övertala honom att ta bilder när jag hoppade. Roligt att alla trivs så bra på det här stallet. På torsdagen var det helg här i Italien och vi provade restaurangen som finns här bredvid  stallet och sedan red jag och Sofia och Daniele och Armando spelade fotboll på tennisplan.

Adesso abbiamo saltato un bel pò, non ci possiamo lamentare! Abbiamo montato quasi tutti i giorni questa settimana, perché dovevamo recuperare le lezioni che non abbiamo fatto quando siamo andati in settimana bianca. Abbiamo fatto qualche saltino a tutte le lezioni. Poi l'istruttore ha voluto che io e l'altra ragazza che deve fare la gara tra una settimana venissimo domenica mattina solo per provare un percorso e per vedere chi monta quale cavallo in gara. Non so se questa lezione ha chiarito le sue idee, perché l'altra ragazza è caduta due volte per rifiuti di Sole e io una volta per un rifiuto di Apollo. Apollo aveva preso una velocità che non mi aspettavo proprio durante il percorso. Non avevo nessun controllo su quanti tempi di galoppo erano sulle linee e neanche se saltava da vicino o da lontano. Alla fine sono entrata un pò in panico, perché stavo veramente perdendo il controllo e ho rallentato un pò troppo davanti all'ultimo larghetto. Poi ho cercato di riprendere il galoppo, ma troppo tardi, perché Apollo ha fatto una frenata e io non mi sono tenuta. Per fortuna sono caduta bene e non mi sono fatta niente. Comunque, l'istruttore sembra ancora convinto che io debba fare la gara con Apollo e non con Sole perché con me prende questa "bella" velocità, mentre con tanti arriva troppo piano agli ostacoli e rifiuta. Avrei voluto provare il percorso anche con Sole.
Al limite farò la 60, visto che ho fatto così pochi percorsi con questi cavalli. Questa, in fondo, era solo la seconda volta che saltavo con Apollo, forse riuscirò ad imparare a conoscerlo meglio e così avrò più controllo sul percorso.
Oggi tutti e tre i figli sono voluti venire con me al maneggio. Carlotta andava in giro con i pattini insieme alla figlia dell'istruttore, Sofia ha montato un pò la piccola Dotty ed ha aiutato con la lezione di pony games e anche Daniele è voluto venire a vedere i cavalli. Sono riuscita a convincerlo a fare le foto mentre saltavo, così adesso ho qualche bella foto dei salti con Apollo.

Bra lektioner - Lezioni belle

Emellanåt tycker jag att vår ridlärare är lite frånvarande, men nu har de senaste två lektionerna varit riktigt bra. Fördelen är ju också att vi vanligtvis är bara tre på lektionen och vi travar inte efter varandra, utan får rida fritt. Jag har fått öva lite skänkelvikning med Sole som säkert inte är van vid att göra sånt. Några steg gick bra. Har också fått hoppa små kryss och en gång en liten bana. Sole hoppar gärna, åtminstone små hinder, bara man håller farten uppe. Nu rider jag bara Sole, eftersom jag ska tävla med henne om 10 dagar. I går skulle vi öva på att styra hästen utan tyglar med bara tyngden och skänklarna och att trava över kavalletter utan att hänga oss fast vid tyglarna. Vi travade fritt med långa tyglar en god stund. Sedan travade vi med långa tyglar över kavalletterna. Jag har ovanan att sticka ut armbågarna när jag hoppar och annars också, och nu fick jag speciellt koncentrera mig på att inte göra det. Jag går mycket gärna till stallet nu, för även om hästarna inte är så många så är de så välskötta och trevliga.

A volte mi sembra un pò assente il nostro istruttore, ma le ultime due lezioni sono state molto belle. Poi di buono c'è che di solito a lezione siamo solo in tre e non andiamo in sezione lungo la pista. Questo stimola anche i cavalli che non sono come alcuni cavalli da scuola che si svegliano solo quando seguono gli altri cavalli.
Ho provato a fare un pò di cessione alla gamba con Sole che sicuramente non è abituata a quel tipo di lavoro. Per un piccolo tratto è andata abbastanza bene. Poi abbiamo saltato delle crocette e una volta ho fatto un percorsino. Sole salta volentieri, almeno piccoli ostacoli, anche devo stare attenta a non farla spegnere prima dei salti. In questo periodo monto sempre Sole, visto che ci farò la gara tra 10 giorni.
L'altra volta abbiamo lavorato sulla conduzione senza redini. Abbiamo trottato a redini lunghe e dovevamo condurre il cavallo solo con il peso e con le gambe. Poi abbiamo fatto delle barriere sempre a redini lunghe per evitare che ci appoggiassimo alle redini. Ho la brutta abitudine di stare con i gomiti fuori quando salto e anche quando galoppo e adesso mi sono concentrata per cercare di levare questo vizio. Vado molto volentieri al maneggio adesso, perché anche se i cavalli non sono tanti, sono tutti così ben curati e bravi.