lunedì 14 ottobre 2013

På jakt efter ett nytt stall - In cerca di un nuovo maneggio

Jag har inte uppdaterat på en evighet och det har nog hänt ett och annat på hästfronten på den senaste tiden. När Sofia deltog i de regionala ponnymästerskapen hade vi ingen aning om att det skulle vara hennes sista tävling med Giorgia.

I juli skulle det ha varit Italienska ponnymästerskap i Cervia, men eftersom det innebär en del kostnader när man ska åka iväg längre vägar med en häst så var hon tyvärr tvungen att avstå från att delta den här gången. Det var synd eftersom det hade börjat gå mycket bättre för henne och Giorgia. Några dagar före de regionala mästerskapen hade de en övning då de till sist hoppade ett hinder på 140 cm. Det är inte varje ridskola som har sådana hopponnyer!. 
Sedan blev det en tid med mer avslappnat ridande eftersom ridläraren åkte iväg först till Cervia med ett par andra ponnyryttare och sedan var han borta på tävlingar utanför Rom praktiskt taget varje veckoslut innan vi åkte till Finland i medlet av juli. Vi passade på att rida lite utan sadel, byta häst och sådant som man aldrig får göra annars på vårt stall.







När vi sedan kom tillbaka i september hade situationen på stallet blivit olidlig för oss alla, ridläraren hade hamnat i gräl med en av delägarna och vi fick alla bli åskådare till ett fruktansvärt gräl innan vår ridlärare i medlet av september flyttade till ett annat stall och tog med sig ponnyerna och ett par av ridskolans hästar och alla de med privat häst som ville följa med honom. Att se det hemska grälet och den tråkiga andan på stallet var en stor kontrast till det lugna och trevliga stallet där vi red i Finland och Sofia ville inte höra talas om att följa med till det nya stallet trots att hennes kära Giorgia var där. Dessutom skulle det ha kostat oss ungefär dubbelt så mycket att rida där då stallet dit han flyttade är ett av de finaste i den här delen av Rom, så vi började söka efter ett annat stall att rida på. Det var inte det lättaste att hitta ett ställe där både jag, Sofia och Carlotta kunde trivas. Sofia ville till ett stall där några av hennes kompisar red, Carlotta ville stanna kvar där hon red och trivdes bra och jag ville hitta ett stall med bra hästar, bra ridlärare, ett stall där man har möjlighet att tävla, men där man kan trivas och tillbringa tid och också ha det roligt med hästarna utöver tävlingarna. Nu återstår det och se om det är helt omöjligt att hitta ett sådant stall. 

Quando Sofia ha partecipato alle regionali a giugno non abbiamo potuto immaginare che sarebbe stata la sua ultima gara con Giorgia. A luglio ci sarebbero stati gli Italiani pony a Cervia, ma visto che le trasferte con i cavalli sono sempre costosi, questa volta abbiamo dovuto rinunciarci. Era un peccato, visto che i percorsi di Sofia e Giorgia cominciavano ad andare molto meglio rispetto agli ultimi tempi. L'istruttore é partito con altre due allieve e dopo è andato fuori in gara fuori Roma quasi tutti i week-end prima della nostra partenza per la Finlandia a luglio. Abbiamo fatto poche lezioni "serie", ma ne abbiamo aprofittato per montare un pò a pelo e fare cose che normalmente non si potevano fare in questo maneggio, dove la parte ludica con sociali e un pò di divertimento con i cavalli mancava praticamente del tutto.
Quando siamo tornate dalla Finlandia a settembre la situazione al maneggio era diventata insostenibile a causa di liti tra l'istruttore ed un altro socio. Abbiamo assistito ad un bruttissimo litigio prima che l'istruttore prendesse i pony e un paio di cavalli della scuola e i privati che volevano seguirlo e si spostasse a metà settembre in un altro maneggio. C'era un grande contrasto tra il maneggio tranquillo con l'atmosfera serena dove montavamo d'estate in Finlandia e tutto ciò, quindi Sofia non ha voluto seguire l'istruttore al nuovo maneggio, nonostante ci fosse la sua amata Giorgia. Un altro problema era che il prezzo per noi nel nuovo maneggio sarebbe stato il doppio rispetto a prima ed essendo in tre a montare dobbiamo trovare il giusto compromesso anche per quanto riguarda il prezzo.
Siamo quindi andati alla ricerca di un nuovo posto dove poter montare in serenità. Volevo cercare di  trovare un posto dove potessimo montare tutte e tre. Sofia voleva andare in un maneggio dove montavano alcune sue amiche, Carlotta voleva rimanere dove stava, io volevo trovare un posto con dei buoni cavalli da montare, un bravo istruttore, dove poter fare sia gare che divertirsi con i cavalli al di fuori delle gare e dove poter passare del tempo piacevole. I cavalli e l'equitazione mi danno tanta carica e mi fanno stare bene e volevo trovare un posto dove andare volentieri. Naturalmente anche il prezzo dovrebbe essere accessibile. Ma trovare un posto del genere sarà un'impresa impossibile?

Nessun commento:

Posta un commento