Hopplektion - kunde gå bättre - Lezione di salto - potrebbe andare meglio

När hingsten såldes tänkte jag först att jag ska rida bara två gånger om veckan och inte tre, men sedan tänkte jag att det är bäst att passa på så länge som vädret är fint och det har det ju varit, det bästa möjliga ridvädret egentligen, så jag går tre gånger om veckan åtminstone i oktober. Jag har ridit Hale Bopp flera gånger och varit glatt överraskad över hur trevlig han är att rida nu. Han som tidigare drog iväg i galoppen och var svår att hålla efter hindren var nu mycket lugnare och gladare också, inte ständigt med öronen bakåt som tidigare. Kanske det beror på att han nu rids regelbundet och främst av vuxna ryttare. Jag lyckades till och med hoppa bana med honom och fick komplimanger av ridläraren om hur han aldrig har sett mig rida så bra. Mina föräldrar var här i två veckor och kunde se efter Carlotta så att jag kunde gå på samma ridlektioner som Sofia, vilket ju var praktiskt.
Nu har dom åkt och mina morgonlektioner började igen. Jag fick sällskap av en ung flicka, vilket jag var glad över. Bara att när vi skulle ha vår första lektion så gjordes Hale Bopp och Nevada i ordning och hon meddelade att hon inte vågade rida Nevada, så det var bara för mig att rida honom. Det var inte roligt. Han kändes tyngre än någonsin. Tung och trög har han alltid varit, men efter att jag fått rida hingsten och andra fina hästar i Finland så kändes det ännu värre. Sedan när han fått upp farten efter att ha hoppat så galopperade han med så stora och tunga steg och drog huvudet långt ner så jag hade svårt att hålla in honom och få honom att vända. Vi hoppade bana och det gick dåligt för oss båda. Den andra flickan hade svårt att hålla Hale Bopp och så vägrade han flera gånger eftersom hon inte kom rakt till hindren och jag hade en framtung häst som drog ner huvudet och när jag saktade av så tappade vi galoppen och jag vågade inte hoppa i trav för då tar han såna skutt så jag inte hålls på ryggen. En gång föll jag på halsen på honom och F. gav mig rådet att galoppera i fältsits hela tiden, för då hölls jag bättre med i hoppet. På något sätt klarade jag till sist banan, för F. ger ju inte upp. Jag var så törstig så jag tänkte att snart faller jag av hästen och till sist hämtade F. en flaska vatten till mig och sedan var det bara att fortsätta. Det är meningen att vi ska delta i en hopptävling om en vecka så vi övar bana nu varje gång och jag hoppas att han inte får för sig att jag ska delta med Nevada, för då struntar jag i hela tävlingen. Det viktigaste är ju ändå att Sofia ska få delta, hon har ju aldrig deltagit i någon hopptävling. Jag saknar så den lilla söta vackra hingsten!

Quando è stato venduto lo stallone ho pensato di andare a cavallo solo due volte a settimana e non tre, ma poi ho pensato che è meglio approfittare mentre il tempo è bello. Adesso è il tempo ideale per andare a cavallo, non troppo caldo e neanche freddo. Quindi continuo ad andare tre volte a settimana almeno ad ottobre. Ho montato Hale Bopp alcune volte e sono stata sorpresa dalla sua voglia di collaborare e dal fatto che non sia per niente difficile tenerlo al galoppo. Ho anche fatto un percorso con ostacoli bassi ed è andato bene. Ho persino avuto complimenti dall'istruttore per come lo conducevo. I miei genitori hanno passato due settimane qui da noi e così ho potuto montare insieme a Sofia mentre loro stavano con Carlotta.
Adesso però loro sono partiti ed ho iniziato di nuovo ad andare a lezione la mattina. Con me viene adesso anche un'altra ragazza e  ne sono contenta, solo che la prima volta che abbiamo fatto lezione insieme ci hanno sellato Hale Bopp e Nevada e lei ha detto che non voleva assolutamente Nevada, quindi è toccato a me. Che brutta esperienza. O sono peggiorata io, o è peggiorato lui dall'ultima volta che l´ho montato, fatto sta che l'ho trovato pesantissimo ed ho fatto una grandissima fatica a montarlo. Alla fine sono riuscita a fare il percorso in qualche modo perché F. non si arrende, ma avevo la bocca talmente asciutta che pensavo di cadere da cavallo da un momento all'altro. Quanto mi manca lo stallone!

Drömmen som inte uppfylldes

Den vita hingsten. Jag red honom varje gång när vi kom tillbaka från Finland, 3 gånger om veckan under september månad. Han var ursnäll att sköta och trevlig att rida, lämplig storlek, inte för stor och inte för liten. En dag när jag gick till stallet var han inte längre där. Såld, vet inte vart, fick aldrig ens veta vad han hette på riktigt. Hade redan hunnit leka med tanken att hyra honom eller t.o.m. kunna köpa honom till mig och Sofia. Att rida på det här stallet känns inte alls lika roligt nu, men det går väl om....hoppas jag...

Lo stallone bianco. L´ho montato ad ogni lezione da quando siamo tornati dalla Finlandia, 3 volte a settimana durante il mese di settembre. Carattere buonissimo, piacevole da montare, ancora fresco e non "rovinato" come tanti altri cavalli della scuola, era della misura giusta - non troppo grande, non troppo piccola. Non c'è più al maneggio. Venduto, non so dove e non so neanche come si chiama in realtà, solo "Stallone". Adesso vado al maneggio con meno entusiasmo, non mi diverte più come prima, ma passerà... spero...

27.8 Ovindoli

Vi åkte upp till bergen och hade en skön liten ridtur i Ovindoli. Den här gången fick vi galoppera också och det var roligt, särskilt den sista sträckan som vi fick galoppera lite mer. Jag red ut tillsammans med flickorna. Daniele var med Carlotta under tiden. Carlotta fick också rida lilla ponnyn Celestina. Först tyckte hon att hon skulle trava och galoppera, men när ponnyn tog några travsteg så tyckte hon att det var skrämmande och att det fick räcka.

Il 27.8 siamo andati ad Ovindoli e ho fatto una bella cavalcata in mezzo al verde insieme alle ragazze, Sofia e le sue amiche. Questa volta abbiamo anche galoppato e soprattutto l'ultimo pezzo un pò più lungo era bello. Io ho montato Alì. Anche Carlotta è salita sul pony Celestina. Ha detto che voleva galoppare e trottare, ma dopo due passi di trotto ha cambiato idea.

Våra ridlektioner i Italien har börjat igen

När vi kom tillbaka till Italien började vi snabbt med våra ridlektioner igen. Det hade skett lite ändringar på stallet under sommaren. Tidigare hade en del av stallet på andra sidan om vägen hyrts ut till en annan liten ridskola, men den hade flyttat bort och nu hade vårt stall alltså också den delen. Ridskolans hästar hade flyttats dit och där finns det också ett ridfält till, vilket ju är bra. Nu skulle stallägaren sköta om våra ridlektioner eftersom hans flickvän som tidigare höll lektionerna snart ska få barn. Han har tidigare bara hållit ridlektioner till privata som tränar för tävlingar. Den unga ridläraren som också brukade turas om med att ha våra ridlektioner skulle nu främst hålla lektioner till nybörjare. Det återstår att se om dessa ändringar är bra eller dåliga.
I alla fall var Sofia så spänd inför sin första ridlektion efter sommaren, så stallägaren frågade mig om hon var rädd för honom. Jag sa att onekligen är han respektingivande för en liten flicka. Men sedan märkte hon att han inte var så farlig och barn anpassar sig liksom bättre, så nu är hon mycket nöjd. För mig var det en stor kontrast efter mina ridlektioner i Finland. Han är nämligen en sådan typ som jag inte skulle kunna tänka mig att träffa på i något stall i Finland. Han tycker bara om hoppning och dressyr tycker han är onödigt och tråkigt. När han blir arg svär han och skriker så hårt att det hörs långa vägar. I hans träningsgrupp har det främst varit tonåringar som tävlar med sina egna hästar och vågar någon av dom säga emot eller öppna munnen när han skriker så skickar han dom ut från ridfältet och säger att dom behöver inte komma tillbaka igen. Sedan nästa gång är dom förstås där igen och allt är frid och fröjd tills han exploderar igen. Hästarna är tydligt rädda för honom och han är inte för några mjuka metoder. Man ska rida med sporrar och får man inte hästen att stanna så skaffar han snabbt fram ett hårdare bett. Sedan kan han nog också ha mycket bra lektioner när han är på lugnare humör, tekniskt är han mycket bra i hoppning och han gör defintivt inte det bara för att tjäna pengar. Ridlektionerna kostar inte mycket och lektionen tar alltid mer än en timme, oftast 1,5-2 timmar. Han slutar först när alla har lyckats med övningarna. Han har sina sidor alltså, vi får se hur det går!
Det hade i alla fall kommit tre nya hästar, vilket verkligen behövdes. En stor häst som verkar lugn och trevlig, kanske lite på den lata sidan, en ponny som redan hade kastat av några och sedan en fransk angloarabhingst som är vacker som en dröm. Jag tror att ponnyn och angloaraben är där på prov ännu och ingen på stallet vet vad dom heter på riktigt. Angloaraben kallas bara Hingsten och ponnyn kallas Gamberetta (räkan).
Vi rider nu tre gånger i veckan åtminstone i september när vädret är som bäst för ridning.

Första gången fick jag rida Hingsten och Sofia Kenny. Det gick bra och stallägaren tyckte, som jag också, att Sofia hade gjort stora framsteg. Själv kände jag mig lite otränad att hoppa och med en häst som jag inte känner och allt, så kändes det att det gick lite för fort. Det var bara små hinder, men vi skulle göra en volt och byta riktning efter varje hinder och redan på hindret försöka byta galopp. Jag var lite okoncentrerad och hoppade ibland fel hinder och stallägaren sa att det märks att jag inte har hoppat på länge. Men jag blev helt förtjust i Hingsten! Som tur var Daniele med oss på stallet, så han kunde vara med Carlotta och ta lite foton på oss! Vi var på samma ridlektion som några av eleverna som hör till stallägarens tävlingsgrupp.

Quando siamo tornati in Italia abbiamo presto ricominciato le nostre lezioni al maneggio. C'erano un pò di cambiamenti. Una parte del maneggio che prima era stata affittata ad un'altra scuola si era liberata e adesso i cavalli della scuola stanno là, dall'altra parte della strada. C'è anche un campo là. Siccome la nostra istruttrice, è alla fine della gravidanza, si occuperà il proprietario delle nostre lezioni. Prima lui insegnava solo ai privati del maneggio che fanno parte della squadra agonistica. L'altra istruttrice giovane con cui si alternava la nostra istruttrice, adesso dovrebbe occuparsi della scuola base. Staremo a vedere se tutti questi cambiamenti sono postivi o no.
Alla prima lezione Sofia era tesissima e l'istruttore ha chiesto se lei aveva paura di lui. Ho detto che effettivamente la metteva un pò in soggezione. Lui ha notato che Sofia durante l'estate era migliorata molto e lei ha visto che lui non era così pericoloso, anche se è capace di urlare e bestemmiare come pochi, e così, adesso è molto contenta. I bambini poi si adattano subito. Io ho sentito molto il contrasto tra queste lezioni e quelle in Finlandia, visto che lui ama solo il salto e trova il dressage una cosa inutile e noiosa. Mi sentivo un pò fuori allenamento per il salto e non riuscivo a concentrarmi bene, avendo anche un cavallo che non avevo mai montato prima. Sofia ha montato Kenny e io un nuovo stallone angloarabo francese di cui mi sono subito innamorata. Oltre a lui, che è in prova, c'è anche un altro cavallo nuovo ed un pony. Non si sa il nome dell'angloarabo, viene chiamato solo stallone. Abbiamo saltato piccoli ostacoli. Dopo l'ostacolo dovevamo fare un circolo cambiando direzione e giá sul salto pensare a cambiare galoppo. Abbiamo fatto lezione insieme ad alcune delle ragazze che hanno cavalli propri.

Blog Award

Jag och Sofia fick en bloggutmärkelse en tid sedan från Svensk tjej på vift. Det var en rolig överraskning. Vi har varit på semester och nu hinner jag äntligen svara på den! Man ska skriva 7 saker om mig själv och skicka den vidare till 7 bloggar. Det var jätte svårt att hitta på något, men här kommer nu 7 saker om oss:

1. Jag har bott i Italien nästan halva mitt liv redan (Pia)

2. Jag fick en egen ponny när jag var ungefär 13 år och hade den i 5 år. Till sist hade jag inte tillräckligt tid och lust mera att gå till stallet så ofta och kände mig hemskt skyldig samtidigt som jag var fäst i den och inte ville att den skulle säljas. (Pia)

3. När jag var liten, kanske 4 år, ville jag heta Anne och på alla mina teckningar som jag gjorde på dagis då står det Anne. (Pia)

4. Min älsklingshäst kallas Gamberetta. Den är ny på stallet och ingen vet vad den heter på riktigt så dom har kallat den så. (Sofia)

5. Jag tycker om att göra smycken av pärlor (Sofia)

6. Jag är rädd för att hoppa höga hinder (Pia)

7. Jag tycker om att hoppa hinder också utan häst (Sofia)

Vi skickar den vidare till några av dom många bloggarna som jag tycker om att läsa:
Kohti ratsastamisen taitoa
Tumpelompaa ratsastusta
Palikkaratsastaja
Maybemej
WoopsieDaisy
Il vaso di Pandora

La Dolce Vita - Elämä on suloista

Un pò di tempo io e Sofia abbiamo avuto questo premio da Svensk tjej på vift.. Che bella sorpresa! Siamo stati in vacanza e adesso ho finalmente un pò di tempo per renderlo pubblico. Dobbiamo dire 7 cose su di noi qui sul blog e assegnare il premio a 7 blog che ci piacciono. Che compito difficile! Ecco comunque 7 cose su di noi:

1. Ormai ho vissuto in Italia per quasi metà della mia vita! (Pia)

2. A 13 anni ho avuto un pony tutto mio e l'ho avuto per 5 anni. Alla fine non avevo più abbastanza tempo e voglia di andare al maneggio, ma nello stesso tempo ci ero affezionata e non avrei voluto venderlo. (Pia)

3. Quando avevo più o meno 4 anni volevo essere chiamata Anne invece di Pia e su tutti i disegni che ho fatto all'asilo in quel periodo la maestra ha scritto Anne.

4. La mia pony preferita è Gamberetta. È abbastanza nuova al maneggio e non sanno il suo vero nome, ma ormai tutti la chiamano Gamberetta. (Sofia)

5. Mi piace fare orecchini e bigiotteria di perline (Sofia)
6. Ho paura di saltare ostacoli troppo alti (Pia)
7. Mi piace saltare ostacoli anche senza cavallo (Sofia)

 L'abbiamo assegnato ad alcuni dei tanti blog che mi piace leggere. I link si trovano sopra nel testo in svedese.

Sommarens sista ridlektion i Finland

17.8 var det dags för vår sista ridlektion för den här sommaren på Talli Maxis. Vi fick privatlektion båda två med hästen Aino. Först var det Sofias tur. Aino tycktes vara lite på sin vakt när hon var ensam på fältet för hon stack iväg två gånger med Sofia för att hon blev skrämd för något. Den första gången var det visst ljudet på min kamera hon blev skrämd för, så jag tog inga bilder mer med systemkameran, utan tog bara med den lilla som är mer ljudlös. Men sedan blev hon igen skrämd för något när Sofia skulle lyfta galopp. Sofia hölls kvar på ryggen båda gångerna och lyckades stoppa Aino, men hon blev lite skrämd och ville inte mera galoppera. Då var lektionen i alla fall nästan slut och hon skrittade runt ännu och lugnade ner sig. Hennes sits hade blivit jätte mycket bättre nu. Roligt!
Sedan var det min tur och vi övade trav och galopp på cirkel och jag skulle hålla emot med yttertygeln och arbeta med innerskänkeln och ge efter och leka lite med inre tygeln och så småningom började Aino till sist tidvis arbeta bättre med ryggen. Roligt att märka, för hon brukar annars lätt hålla halsen ganska långt utsträckt. Jag var jätte nöjd med lektionen. Hoppas jag kan utnyttja något av det jag lärt mig också på hästarna i Italien, fast det är en lite annan ridstil där, så får se... 

L'ultima lezione quest'estate a Talli Maxis. Bello! Lezione privata sia per me che per Sofia. Abbiamo montato Aino tutte e due. Prima toccava a Sofia. Così da sola in campo Aino era un pò all'erta ed è partita due volte con Sofia perché si è spaventata di qualcosa. La prima volta era il suono della mia macchina fotografica e così ho fatto le foto solo con la piccola macchina fotografica e non con la reflex che ha un suono più alto. Poi un'altra volta alla partenza al galoppo e la seconda volta Sofia si è spaventata e non ha più voluto galoppare. Comunque è rimasta in sella ed è riuscita a fermarla tutte e due le volte. Ha migliorato il suo assetto tantissimo.
Poi era il mio turno e abbiamo lavorato con circoli in trotto e galoppo e con l'azione della redine esterna e gamba interna, mentre dovevo giocare con la redine interna e tenerla più leggera. Piano piano Aino ha ceduto un pò ed ha cominciato a lavorare, almeno a tratti, bene con la schiena. È stata una bellissima lezione! Adesso spero di riuscire a mettere in atto quello che ho imparato anche in Italia, anche se là il modo di montare è un pò diverso, quindi vedremo....

Ridning med systersdotters ponny

Här syns ett av mina stora fel bra på bild. Jag sänker lätt den inre handen lägre ner än den yttre och håller händerna för långt framme så att jag sitter framåtlutad. Jag fick prova på min systers dotters, Saaras ponny, Sälli. Hade alltså ingen ridlärare som sa något till mig och det var bra att Saara tog några bilder på mig, för där ser jag nu tydligt vilka fel jag gör. Så något konkret om min sits tror jag att jag har lärt mig under den här sommaren i Finland. Först CR-kursen och sedan Mervis timmar har verkligen hjälpt mig att bli medveten om mina fel. Och sedan det hjälper det jätte mycket att se sig själv på foton. Nu borde jag bara lära mig att korrigera dom här felen!
Sälli är en trevlig ponny. Han är stor och ganska kraftig och orkar bra bära en vuxen. Han är mycket pigg och känslig för sitsen. Man behöver bara luta bakåt så stannar han. Jag hoppade ett litet hinder och det tycks han tycka mycket om. Carlotta var med oss på stallet och hon fick också rida några varv så att jag ledde henne och hon var mycket nöjd! Stackars Saara hade så ont i ryggen så hon red inte den här gången, bara så mycket att hon red Sälli till ridbanan.

Ecco uno dei miei errori ben visibile in queste foto. La mano interna più giù rispetto all'altra e le mani troppo in avanti e così anche le spalle vanno troppo in avanti. Il corso di CR e le lezioni di Mervi mi hanno aiutato ad accorgermi di questi errori, ma ancora non riesco a correggerli da sola.
Ho provato il pony di Saara, la figlia di mia sorella. Sälli è un pony grande e robusto e può benissimo esere montato da un adulto. È piacevole da montare e molto avanti ma nello stesso momento sensibile, per fermarlo basta andare un pò indietro con il peso. Ho saltato un piccolo ostacolo e Sälli era molto contento di saltare. Dopo Carlotta ha fatto qualche giro su Sälli. Era felicissima!