Vårt stall är inget dressyrstall. Här finns intresse bara för hoppning, men jag lyckades ändå få delta i en liten dressyrtävling tillsammans med min dotter och hennes kompisar. Jag såg att det skulle ordnas dressyrtävling i ett stall som är så nära vårt stall att man kan rida dit och tänkte att det är mitt livs chans att få delta i en sån, om inte jag köper en egen häst. Sedan hade ju både Sofia och hennes kompisar börjat drömma om att få tävla och jag tänkte att en dressyrtävling kunde vara en bra start, för fastän det kräver mycket tålamod och precision så är det lugnare än hopptävlingar och kan därför vara lättare som första tävling. Vi lyckades alltså få vår vilja fram och i sista minuten förbereddes vi så att vi lärde oss programmet och efter att ha provat dom olika hästarna och dom flesta uteslutits som olämpliga för dressyr, så fick vi använda tre hästar, två personer per häst. Vi fick alla delta i samma klass eftersom jag inte har utfört ridkortet som behövs för lite svårare klasser, men huvudsaken var att få delta och ha det roligt. Det visade sig att det fanns mycket olika nivåer inom samma klass, för där fanns några ryttare på ridlärarnivå som deltog med sina unghästar som också var fina hästar och inga ridskolehästar, så riktigt rättvist var det inte. Riktigt rättvist var det ju inte heller att jag skulle delta i samma klass som barnen, men det jämnades ut lite med att Nevada, hästen jag red är så trög så jag hade svårt att få honom att fatta galopp. Han blev inte alls piggare på tävlingen, utan snarare tvärtom, så jag svettades och var högröd i ansiktet och en galoppfattning gick dåligt, men annars gick det hyfsat och jag fick 60%. Det gick bra för barnen också som alla fick över 50%. Roligt var det och jag tappade två kg med all spänning och tränande före tävlingen. Skulle behöva sådan stimulans lite oftare! Sofia var också överlycklig och jätte duktig var hon.
Il maneggio dove montiamo adesso, come tanti altri maneggi qui in Italia, è un maneggio con tanto interesse per il salto ostacoli e non per il dressage, purtroppo. Avendo visto che nel maneggio vicino al nostro organizzavando una gara di dressage, ho comunque iniziato a chiedere se era possibile partecipare e se anche i bambini potessero farlo. Alla fine, in fretta e furia ci siamo preparate per una categoria elementare io, mia figlia e le sue amiche. I cavalli da poter portare in gara erano solo tre e al massimo due persone potevano montare lo stesso cavallo, quindi solo sei persone potevano partecipare. Ho dovuto gareggiare nella stessa categoria con loro non avendo ancora il brevetto, ma almeno il compito era reso un pò più difficile per me perché Nevada, il cavallo che montavo io, è davvero difficile da svegliare. Anche la situazione della gara non l'ha stressato minimamente, è rimasto il solito dormiglione e io, rossa in faccia che cercavo disperatamente di farlo galoppare. Infatti, una partenza al galoppo è andato male. Con noi c'erano poi anche due persone con il primo grado, quindi il livello era davvero disomogeneo. Comunque l'importante è stato poter partecipare! Sofia era felicissima, era la sua primissima gara. Ho totalizzato 60% e anche le ragazze tutte sopra 50%, quindi è andato benissimo considerando davvero la poca preparazione! La tensione e i preparativi mi hanno anche fatto perdere due chili, quindi ci vorrebbere stimoli di questo genere un pò più spesso! Speriamo di poterne fare altre in futuro!
Sofia och Kenny - Sofia e Kenny
Det har kommit en ny ponny till stallet. Vad roligt. Stallägaren är ingen ponnyälskare, det har han låtit oss förstå, men jag är så glad att han har bestämt sig för att köpa någon ponny i alla fall! När vi kom till stallet var ponnyn redan utlovad till en annan flicka för den timmen, men mitt i timmen ville hon byta för att hon var rädd, så Sofia fick rida den. Ponnyn heter Donald och är riktigt söt. Stallägaren var så nöjd för att han hade hittat en ponny som såg ut som en liten häst. Donald är lite envis och går gärna direkt bakom föregående häst och nafsar den i baken. Han är känslig i munnen och lyfter upp huvudet, men han söt är han och Sofia tyckte om honom och lyckades galoppera, fast han alltid drog iväg mot dom andra hästarna.
