Sommarminnen - Ricordi estivi

Här kommer ett litet kollage från sommaren i Finland. Vi red på det lilla stallet Hepola som vi har upptäckt och där vi trivs jätte bra. Den här sommaren red jag oftast den stora skimmeln Toronto och ett par gånger ponnyn Sepeteus. Sofia red mest ponnyn Jolle, men provade också Sepe och Toronto. Vi var med på hopplektionern alltid när det ordnades sådana, red en gång barbacka och sista dagen hann vi delta i stallets klubbtävling. Det skulle ha varit möjligt att rida en dressyrbana också, men tävlingen ordnades så i sista minuten, så jag hann tyvärr inte lära mig något dressyrprogram. I tävlingen red jag Toronto och Sofia Jolle. Det var riktigt roligt. På en hopplektion lyckades jag falla två gånger av Sepe som inte tyckte om att vi hoppade för långt ifrån, så den vände och bockade efter hindret.
Sofia var också på sommarläger på samma ställe som förra året, men det blev kanske inte sommarens bästa upplevelse p.g.a. språkproblemet. Hon kan ju inte finska och de andra flickorna på lägret kunde inte svenska. Årets lägertävling var orjentering till häst. I år blev det tyvärr inte av att gå på någon långritt med islandshästarna eftersom det var skogshuggning på gång i terrängen där vi brukar rida.

Ecco un piccolo collage che raccoglie alcuni momento della nostra estate in Finlandia. Abbiamo montato al maneggio che abbiamo scoperto l'anno scorso e dove ci troviamo sempre benissimo. Io ho montato quasi sempre un cavallo grande grigio che si chiama Toronto ed un paio di volte il pony grigio Sepeteus. Sofia ha montato spesso il pony Jolle, ma ha provato anche Sepeteus e Toronto. Abbiamo fatto una lezione a pelo, lezioni di salto ogni volta che si organizzavano e alla fine abbiamo anche partecipato al sociale di salto. C'era anche la possibilità di fare il dressage, ma purtroppo non ho fatto in tempo ad impararmi la ripresa all'ultimo momento. Ad una lezione di salto sono riuscita a cadere due volte da Sepeteus che non apprezzava la partenza grande e alla girata dopo l'ostacolo ha sgroppato. Essendo riuscita a disarcionarmi una volta, da bravo pony ha rifatto la stessa cosa ed io, naturalmente, sono caduta di nuovo.
Sofia è andata al campo estivo, come l'anno scorso. Non è stato il suo ricordo più bello quest'estate a causa dei problemi con la lingua. Lei non parla il finlandese e le altre ragazze non parlavano lo svedese. Come gara finale quest'anno c'era l'orienteering a cavallo. Purtroppo quest'estate non abbiamo potuto fare la solita passeggiata lunga con i cavalli islandesi, perché stavano tagliando il bosco e quindi non c'erano belle passeggiate da fare. Sarà per l'anno prossimo.

På jakt efter ett nytt stall - In cerca di un nuovo maneggio

Jag har inte uppdaterat på en evighet och det har nog hänt ett och annat på hästfronten på den senaste tiden. När Sofia deltog i de regionala ponnymästerskapen hade vi ingen aning om att det skulle vara hennes sista tävling med Giorgia.

I juli skulle det ha varit Italienska ponnymästerskap i Cervia, men eftersom det innebär en del kostnader när man ska åka iväg längre vägar med en häst så var hon tyvärr tvungen att avstå från att delta den här gången. Det var synd eftersom det hade börjat gå mycket bättre för henne och Giorgia. Några dagar före de regionala mästerskapen hade de en övning då de till sist hoppade ett hinder på 140 cm. Det är inte varje ridskola som har sådana hopponnyer!. 

Sedan blev det en tid med mer avslappnat ridande eftersom ridläraren åkte iväg först till Cervia med ett par andra ponnyryttare och sedan var han borta på tävlingar utanför Rom praktiskt taget varje veckoslut innan vi åkte till Finland i medlet av juli. Vi passade på att rida lite utan sadel, byta häst och sådant som man aldrig får göra annars på vårt stall.

När vi sedan kom tillbaka i september hade situationen på stallet blivit olidlig för oss alla, ridläraren hade hamnat i gräl med en av delägarna och vi fick alla bli åskådare till ett fruktansvärt gräl innan vår ridlärare i medlet av september flyttade till ett annat stall och tog med sig ponnyerna och ett par av ridskolans hästar och alla de med privat häst som ville följa med honom. Att se det hemska grälet och den tråkiga andan på stallet var en stor kontrast till det lugna och trevliga stallet där vi red i Finland och Sofia ville inte höra talas om att följa med till det nya stallet trots att hennes kära Giorgia var där. Dessutom skulle det ha kostat oss ungefär dubbelt så mycket att rida där då stallet dit han flyttade är ett av de finaste i den här delen av Rom, så vi började söka efter ett annat stall att rida på. Det var inte det lättaste att hitta ett ställe där både jag, Sofia och Carlotta kunde trivas. Sofia ville till ett stall där några av hennes kompisar red, Carlotta ville stanna kvar där hon red och trivdes bra och jag ville hitta ett stall med bra hästar, bra ridlärare, ett stall där man har möjlighet att tävla, men där man kan trivas och tillbringa tid och också ha det roligt med hästarna utöver tävlingarna. Nu återstår det och se om det är helt omöjligt att hitta ett sådant stall. 

Quando Sofia ha partecipato alle regionali a giugno non abbiamo potuto immaginare che sarebbe stata la sua ultima gara con Giorgia. A luglio ci sarebbero stati gli Italiani pony a Cervia, ma visto che le trasferte con i cavalli sono sempre costosi, questa volta abbiamo dovuto rinunciarci. Era un peccato, visto che i percorsi di Sofia e Giorgia cominciavano ad andare molto meglio rispetto agli ultimi tempi. L'istruttore é partito con altre due allieve e dopo è andato fuori in gara fuori Roma quasi tutti i week-end prima della nostra partenza per la Finlandia a luglio. Abbiamo fatto poche lezioni "serie", ma ne abbiamo aprofittato per montare un pò a pelo e fare cose che normalmente non si potevano fare in questo maneggio, dove la parte ludica con sociali e un pò di divertimento con i cavalli mancava praticamente del tutto.
Quando siamo tornate dalla Finlandia a settembre la situazione al maneggio era diventata insostenibile a causa di liti tra l'istruttore ed un altro socio. Abbiamo assistito ad un bruttissimo litigio prima che l'istruttore prendesse i pony e un paio di cavalli della scuola e i privati che volevano seguirlo e si spostasse a metà settembre in un altro maneggio. C'era un grande contrasto tra il maneggio tranquillo con l'atmosfera serena dove montavamo d'estate in Finlandia e tutto ciò, quindi Sofia non ha voluto seguire l'istruttore al nuovo maneggio, nonostante ci fosse la sua amata Giorgia. Un altro problema era che il prezzo per noi nel nuovo maneggio sarebbe stato il doppio rispetto a prima ed essendo in tre a montare dobbiamo trovare il giusto compromesso anche per quanto riguarda il prezzo.
Siamo quindi andati alla ricerca di un nuovo posto dove poter montare in serenità. Volevo cercare di  trovare un posto dove potessimo montare tutte e tre. Sofia voleva andare in un maneggio dove montavano alcune sue amiche, Carlotta voleva rimanere dove stava, io volevo trovare un posto con dei buoni cavalli da montare, un bravo istruttore, dove poter fare sia gare che divertirsi con i cavalli al di fuori delle gare e dove poter passare del tempo piacevole. I cavalli e l'equitazione mi danno tanta carica e mi fanno stare bene e volevo trovare un posto dove andare volentieri. Naturalmente anche il prezzo dovrebbe essere accessibile. Ma trovare un posto del genere sarà un'impresa impossibile?

Ny häst på stallet - Nuova cavalla al maneggio

En nyhet på stallet är att det hade kommit en ny häst när vi kom tillbaka från vår påsksemester i bergen. Den heter Marzia och är en egensinnig maremma häst. Dess ägare är en flicka som kommit till vårt stall nyligen och som låter ridskolan använda den. Hon har två andra tävlingshästar och har väl inte mera på länge ridit Marzia. Det roliga är att den är pigg och framåt, men det tråkiga är att den är mycket svår att hoppa med. Jag fick rida den genast när vi kom tillbaka från semestern. Vi fick hoppa ett litet kryss med bom framför och efter, men det gick inte så bra. Den ville först inte hoppa alls och sedan hade den väldig fart och tog ett jätteskutt över hindret och bommarna. Annars var det ju en efterlängtad nyhet för hela ridskolan.

Una novità c'è al nostro maneggio. Quando sono tornata dalle vacanze di pasqua, ho subito montato una nuova cavalla maremmana che sia chiama Marzia. È una cavalla privata, ma viene utilizzata per la scuola. É molto sveglia ed in avanti, ma sembra non abbia tanta voglia di saltare. La prima volta ci ho saltato una crocetta con una barriera davanti, ma non è andato tanto bene. Prima non voleva proprio saltarla e poi ci andava velocissima ed ha fatto un saltone, anche se l'ostacolo era piccolo. Per il resto l'arrivo di Marzia è stata una bella novità per tutti quelli che montano i cavalli della scuola.

Regionala ponnymästerskap - Campionati regionali pony

I början av juni tävlade Sofia i de regionala ponnymästerskapen i Rom i ett stall som heter Cassia Antica Country Club. Nu hade Sofias och Giorgias samarbete börjat fungera bättre och tävlingarna gick ganska bra. Vi var nog inte så nöjda med organisationen. Tävlingarna skulle pågå i två dagar med två deltävlingar, men när det var deras tur att tävla så bröt ett hemskt åskväder ut och då det var dom sista tävlingarna för dagen beslöt dom sig för att avbryta tävlingen och resultaten för dom som hunnit tävla i ösregnet räknades inte. I stället fick dom hoppa två gånger samma bana följande dag, 95 och 100 cm, resultaten räknades ihop och det räknades som en tävling, vilket innebar att det inte delades ut pris för båda tävlingarna skilt som det egentligen borde ha gjorts. Så det var prisutdelning genast efter tävlingen och sedan ännu en prisutdelning för hela mästerskapet i klassen där samma ekipage fick pris igen, vilket var ganska dumt. Och speciellt då det gällde under 13-åringar förstår man ju att den som vann den första tävlingen, men kanske inte fick så bra resultat i den andra tyckte att det inte var så rättvist att det inte blev någon prisutdelning också för de enskilda tävlingarna som det egentligen borde ha varit. För Sofia gick det i alla fall överlag ganska bra och hon red en felfri bana och en med en vägran. Hon var mycket lycklig över att hon lyckats så bra nu med Giorgia efter många misslyckanden. I hela tävlingen kom hon på 11 plats och de 10 första fick rosett.

All'inizio di giugno Sofia ha partecipato ai campionati regionali pony al maneggio Cassia Country Club nella categoria Under 13. Il posto era molto bello, ma l'organizzazione poteva essere migliore. La gara dei pony era di due giorni, ma sabato, quando toccava alla categoria di Sofia, è iniziato un fortissimo temporale e hanno dovuto sospendere la gara. Visto che era l'ultima gara della giornata, alla fine hanno deciso di rimandarla al giorno successivo ed i risultati dei binomi che già avevano gareggiato sotto la pioggia sono stati annullati. Domenica hanno trasformato la loro gara in una gara unica con due percorsi uguali a tempo, uno di 95 e l'altro 100 cm. I tempi e gli errori sono stati poi sommati e la premiazione era unica per entrambe le gare. Quindi se vincevi la prima gara e l'altra non andava tanto bene non venivi premiato per niente. Inoltre hanno premiato due volte gli stessi binomi. Hanno fatto la premiazione della gara subito dopo la gara e poi la premiazione del campionato Under 13, ma essendoci stata solo una gara, i premiati erano gli stessi. Pazienza, comunque Sofia e Giorgia sono state brave e sono arrivate all'11 posto. I primi 10 sono stati premiati. Hanno fatto un rifiuto nel primo percorso e nel secondo netto e dopo tante gare andate male Sofia era molto contenta.

Tävlingar i april - Gare ad aprile

I slutet av april ordnades det tävlingar i Greenfield, stallet nära oss, så vi båda deltog. Jag och Perseo lyckades faktiskt få en rosett på lördagen. Vi kom på 4:e plats i tidhoppning. Lyckades rida möjligast korta vägar och Perseo hoppade duktigt. Jag tävlade i 100 cm klassen båda dagarna. På söndagen rev vi ett hinder i första fasen och kom inte vidare till följande fas. Det var mitt fel, för jag fick den att hoppa av för tidigt. Vi blev på 7:e plats tillsammans med några andra som hade 4 fel i första fasen.
För Sofia däremot gick det inte så bra. Giorgia har börjat springa förbi hindret alltid när hon kan och det hände två gånger båda dagarna, så hon blev diskad. Inte så roligt, men svårigheter är ju till för att övervinnas, så vi får hoppas att dom gör det! Hon tävlade i 110 cm på lördagen och 100 på söndagen.

Alla fine di aprile c'erano due giorni di gara al Greenfield, il maneggio vicino al nostro e abbiamo partecipato tutte e due. Sabato sono riuscita a piazzarmi al 4:o posto nella B100 a tempo. Sono riuscita a fare le girate neccessarie e Perseo è stato bravissimo e non abbiamo fatto errori. Invece domenica nella gara a fasi abbiamo fatto una barriera perchè l'ho fatto partire da lontano, quindi non abbiamo potuto continuare in seconda fase.
Sofia invece ha problemi con Giorgia che ha cominciato a scartare quando può. L'ha fatto due volte sia sabato che domenica, quindi purtroppo è stata eliminata entrambi i giorni. Ma, le difficoltà sono fatte per essere superate, quindi speriamo che ci riescano e che tornino a collaborare come prima! Ha  gareggiato nella B110 sabato e B100 domenica.

Ponnytävlingar med lite för avslappnad stämning - Gare pony un pò troppo rilassate

I grannstallet ordnades det ponnytävlingar den 24 mars, så Sofia och stallets tre andra ponnyryttare deltog. Tyvärr gick det inget vidare för någon av dem. Den som klarade sig bäst rev tyvärr ett hinder, tiden var den nästbästa i klassen. Sofia fick igen en förbiridning och dessutom fick de 1 felpoäng för att de överstigit max. tiden, så det var ju inte så bra med tanke på att det var tidhoppning. Klassen var 100 cm. Ridläraren var arg på dom alla för han tyckte att de inte alls koncentrerat sig och lite rätt hade han nog. Det verkade som om dom tog det lite för avslappnat i och med att tävlingen ordnades i stallet bredvid vårt stall och det var tydligen inte tillräckligt spännande för att dom skulle försöka riktigt på allvar.

Il 24 marzo c'erano le gare pony al maneggio vicino al nostro, quindi le quattro "ponare" del maneggio hanno partecipato. Non è andata bene per nessuna di loro. Quella che ha fatto la gara migliore ha fatto una barriera, ma per il tempo sarebbero arrivate al secondo posto. Sofia ha avuto di nuovo uno scarto e in più una penalità per il tempo, quindi non tanto bene considerando che era una gara tempo. Era una BP100. L'istruttore era arrabbiato con loro ed ha detto che non si sono impegnate e che sono andate là solo a fare brutta figura. Non aveva tutti i torti, anche a me sono sembrate un pò troppo rilassate. Forse il fatto di andare in gara al maneggio vicino al nostro le ha fatto prendere la gara con un pò troppo relax e poco impegno.

Två bra tävlingsdagar i mars - Due belle giornate di gara a marzo

Det var länge sedan jag uppdaterade här. Det har hänt ett och annat smått. I början av mars hade vi vår fösta tävling för i år. Det var en 2-dagarstävling i stallet här bredvid.
Första dagen tävlade Sofia i 90 och 100 cm klassen. 90 cm gick felfritt och dom fick rosett och pokal, men i 100 cm red hon förbi första hindret. Det var tidridning och det första hindret skulle vi ta lite snett för att komma möjligast snabbt till följande hinder och hon red förbi det, men andra gången gick det som tur och resten av banan gick felfritt. Vår ridlärare blev arg på henne för att hon inte ridit alla de snäva vägar som han sagt när vi lärde oss banan. Han var nämligen vid det andra fältet där han hade andra elever som tävlade i högre klasser och kom just lämpligt för att se Sofias tävling. Han hade lämnat en av sina mer erfarna elever att hjälpa oss i framridningen och hon hade sagt till Sofia att ta inte ta i onödan för snäva svängar för att inte riskera en till vägran, så då gjorde Sofia förstås det och just när hon gjorde det kom han och tyckte att hon struntade totalt i vad han säger.
Också andra dagen hände det samma i 100 cm klassen, en förbiridning. Något som Sofia borde jobba på alltså med Giorgia.

För mig var det två riktigt bra dagar. Första dagen tävlade jag med Perseo i 100 cm och det gick bra trots att jag hörde att hovarna tog i något hinder, men bommarna föll som tur inte. Dessutom lyckades jag rida en ganska bra tid, vilket inte är så illa med Perseo som är en ganska så långsam häst. Resultatet blev en 9:e plats på ungefär 60 deltagare och vi kom med i prisutdelningen.
Följande dag fick jag delta i 110 cm klassen för första gången och jag var ganska nervös över det. Det var tidridning i andra fasen. Två nedslag blev det och 1 felpoäng för att vi översteg tiden. Det andra nedslaget på sista hindret var helt mitt fel för jag blev plötsligt osäker på om jag höll på att rida mot rätt hinder, vilket jag nog gjorde, men vi tappade rytmen helt när jag började tveka. Men jag skulle inte ha trott att jag skulle tävla i 110 cm det veckoslutet så jag var glad bara över det och att vi klarade det relativt bra ändå. Perseo nog en så duktig häst!

È passato tanto tempo dall'ultimo aggiornamento e un pò di cose sono successe. Abbiamo fatto la prima gara dell'anno all'inizio di marzo. Era una gara di due giorni al maneggio vicino al nostro.
Il primo giorno Sofia ha fatto prima una 90 e poi una 100. Nella 90 ha fatto netto. Nella 100, che era a tempo, dovevamo venire un pò in diagonale al primo ostacolo per arrivare più velocemente al secondo ostacolo. Giorgia ha scartato il primo ostacolo la prima volta, la seconda per fortuna l'ha saltato e il resto del percorso è andato bene. L'istruttore si è arriabbiato con lei perché non ha fatto tutte le girate strette che ci aveva detto di fare in ricognizione. Ma il motivo era che quando noi stavamo in campo prova lui stava seguendo altri allievi nell'altro campo ed aveva delegato ad una sua allieva di seguirci. Lei, avendo visto lo scarto al primo ostacolo, ha suggerito a Sofia di girare più largo per evitare un altro rifiuto. In quel momento è arrivato il nostro istruttore pensando che a Sofia non importasse di seguire i suoi consigli e non le ha dato nessuna possibilità di spiegare cosa era successo.
Sofia ha avuto uno scarto anche nella 100 del secondo giorno, quindi sicuramente è una cosa sulla quale dovrebbe lavorare con Giorgia.
Per me sono state due belle giornate. Il primo giorno sono riuscita a fare netto nella 100 ed anche un buon tempo, cosa non tanto facile con Perseo che non è proprio un cavallo veloce. Siamo arrivati al 9 posto su ca 60 partenti.
Il secondo giorno l'istruttore ha deciso di farmi fare la 110. La mia prima 110. Ero un pò agitata e quando sono arrivata all'ultimo ostacolo ho avuto un attimo di blocco, perché ho pensato di aver sbagliato ostacolo. Così abbiamo perso il ritmo e abbiamo fatto la seconda barriera. In più c'era una penalità per aver superato il tempo massimo. Comunque, a parte il mio stupido errore, ero contenta della mia prima esperienza nella 110. Perseo è bravissimo!