mercoledì 19 novembre 2014

Solnedgång på stallet - Tramonto al maneggio

En eftermiddag i oktober då ingen av oss red, men vi åkte till stallet och longerade Topaz, hade jag tid att ta några bilder på Sofia och Topaz när solen började gå ner. Det var en vacker dag och den kvällen hade himlen fantastiska färger.
























Era un pomeriggio ad ottobre. Nessuno di noi aveva montato quel giorno, ma siamo andate al maneggio a girare Topaz. Finalmente avevo tempo di fare un pò di foto di Sofia e Topaz in collina mentre il sole tramontava. C'era una bellissima luce e dopo il cielo si è colorato di fantastiche sfumature.

venerdì 7 novembre 2014

Halloweentävling på stallet - Sociale di Halloween al maneggio

Till Halloween ordnades det en liten lekfull tävling för dom yngre på stallet. Carlotta deltog så klart. Först gjordes ponnyerna i ordning. Några blev målade och dekorerade Halloween till ära. Sedan fick var och en rida en gymkhana bana med små hinder, slalom o.s.v. Sofia och ett par av hennes större kompisar ville också delta. Sofia fick rida banan barbacka på en hennes kompis ponny. Tyvärr fick vi riktigt stora inte delta den här gången, utan jag fick nöja mig med att titta på. Det ordnades på fredag eftermiddag, så det hade nog blivit mycket sent om alla hade varit med.
Sofia blev sedan kvar och äta middag på stallet, medan Carlotta ville ut på "bus eller godis"-runda med sin kompis.

Per Halloween c'è stato un sociale per i più piccoli. Carlotta ha partecipato, naturalmente. Prima hanno spazzolato, decorato e sellato i cavalli. Hanno montato ed imparato il percorso di gymkhana con piccoli ostacoli, tazze, slalom, ecc. insieme all'istruttrice e ognuno a turno ha fatto il percorso. Anche Sofia e qualche sua amica ha voluto partecipare. Sofia ha fatto il percorso a pelo con il pony della sua amica. Questa volta il sociale è stato organizzato solo per i piccoli, ma mi sono divertita a guardarli e fare le foto.
Dopo Sofia è rimasta al maneggio a cena. Carlotta, invece. ha voluto fare il giro di dolcetto e scherzetto insieme ad un'amica.

mercoledì 22 ottobre 2014

Carlotta börjar hoppa - I primi salti di Carlotta

Nu har det blivit dags också för Carlotta att börja hoppa sina första små hinder. Hon hade provat ett par gånger också på våren. Första gången i februari tappade hon kontrollen över Diamante som hoppade ett hinder på 70 cm i stället för det lilla krysset som den skulle hoppa och hon föll av. Diamante galopperade sedan runt fälet i full fart och hoppade krysset utan någon på ryggen för att undvika alla som försökte ta fast den. Carlotta drog den slutsatsen att hoppning inte var speciellt roligt.

Men nu har hon fått hoppa något smått nästan på varje lektion och har upptäckt att det är roligt och nu börjar hon önska att hon ska få börja tävla snart. Hon har ridit den pigga ponnyn Angel många gånger nu på sista tiden och idag fick hon den envisa lilla Amarena, som hon brukade falla av varje gång som hon red den. Den här gången gick det bra, hon börjar behärska den på ett helt annat sätt, fast hon inte hölls så bra med i hoppen. Nu väntar hon ivrigt på sina första tävlingar, får se när det blir!


Il primo approccio di Carlotta a febbraio con il salto non è stato bellissimo. A febbraio ha fatto la sua prima crocetta con Diamante. Ha perso il controllo di Diamante che, invece della crocettina è andata a saltare un ostacolo da 70 cm e Carlotta è caduta, Diamante si è fatta un pò di giri del campo da sola a galoppo sfrenato e per non farsi prendere ha saltato la crocetta da sola. Carlotta ha dichiarato che il salto ostacoli non era la sua disciplina.
Adesso le cose sono cambiate. Da quando siamo tornate dopo l'estate a quasi ogni lezione hanno fatto qualche saltino e adesso Carlotta non vede l'ora di iniziare con le gare. Ha saltato alcune volte con Angel che è una pony giovane e sprintosa e molto brava. L'ultima volta ha saltato con la piccola testarda Amarena che l'ha fatta cadere diverse volte, praticamente ogni volta che la montava. Adesso la gestiva già meglio e questa volta è rimasta in sella, anche se non riusciva sempre a seguirala bene ai salti. Aspettando le prime gare!

lunedì 29 settembre 2014

Ponyadi 2014

När vi var i Finland fick vi till Sofias stora glädje veta att hon hade valts och representera Lazio i Ponyadi som hölls i Alviano i Umbrien. Det är en stor ponnytävling med alla möjliga tävlingar - hoppning, dressyr, fälttävlan, mounted games, endurance, o.s.v. Hela Italien är representerad. I hoppning fanns det både lag- och individuella tävlingar och Sofia tävlade i de individuella tävlingarna i 100 cm klassen. Allt som allt hade det valts 7 ekipage från Lazio till ponnyhoppningen, 4 som tävlade i 100 cm och 3 i 110 cm.
En vecka före tävlingarna ordnades det en träff på ett stall i Rom där Lazios hopplag träffades och hoppade en bana och det kollades att dom var i gott tävlingsskick och bekräftades att de skulle representera Lazio på tävlingarna.

Quando stavamo in Finlandia è arrivata la notizia che Sofia avrebbe partecipato alle Ponyadi ad Alviano in Umbria. Le Ponyadi sono una grande manifestazione con tutte le possibili immaginabili gare pony dal dressage al salto ostacoli ai pony games ed al voltaggio, ecc. Ci sono squadre da tutta l'Italia. In salto ostacoli c'erano sia gare a squadre che quelle individuali. In tutto sono stati selezionati 7 binomi a rapresentare il Lazio - 4 per la categoria BP100 e 3 per la BP110.
Una settimana prima delle gare siamo andati ad un incontro con tutti i selezionati ed il tecnico selezionatore che doveva controllare lo stato di in cui si trovavano i binomi e confermare la loro partecipazione alla gara. 

Tävlingarna var från den 10 till den 13 september, så de avslutade Sofias sommarlov. När jag började boka sovplats där så var det redan mycket fullbokat och det närmaste jag hittade var på 20 km avstånd från stallet. Sofia hade som tur fått rum tillsammans med några vänner som redan i god tid hade bokat en lägenhet på stallområdet och dom hade en ledig plats. Då kunde dom sköta om ponnyerna, turas om att gå upp tidigt och mata dem och sådant.

Le gare si sono svolte dal 10 al 13 settembre, appena prima dell'inizio delle scuole. Quando ho iniziato a prenotare l'alloggio era già tutto occupato nelle vicinanze del maneggio ed ho trovato solo un agriturismo a 20 km dal maneggio dove ho prenotato per me e Carlotta. Per Sofia c'era un posto libero in un appartamento al maneggio che era stato prenotato dall'istruttrice di una amica di Sofia, quindi lei ha potuto pernottare là ed occuparsi dei pony insieme alle altre ragazze.

Jag och Carlotta övernattade på en "agriturismo". Det var riktigt bra. Frukosten var inkluderad och man kunde äta middag där också, vilket vi gjorde två gånger. Maten var jätte god. Det serverades samma mat till alla gästerna, men var det något man inte tyckte om eller kunde äta så lagade de något annat. Det var mycket trevligt att sitta till färdigt dukat bord efter en hel dag på tävlingarna. Den enda nackdelen var att det var man åt alldeles för mycket, det var så gott och så mycket mat.

Vädret var mycket omväxlande. När vi kom dit var det så varmt så vi glömde helt ta med annat än sandaler till Carlotta och när vi hade varit på stallet och åkt till vårt övernattnignsställe gick vi raka vägen till simbassängen och njöt så av det. Men sedan började regnen och det blev säkert 10 grader kallare. Det kom riktiga skyfall, men dom gick sedan om som tur och solen kom fram emellanåt.
 Sista dagen var det riktigt varmt igen.

Il nostro agriturismo era tranquillo e comodo. C'era la prima colazione inclusa e si poteva anche cenare là. Si mangiava benissimo e tantissimo.

Il tempo era molto variabile. Quando siamo arrivate ad Alviano faceva così caldo che io e Carlotta siamo andate direttamente in piscina appena arrivate all'agriturismo. Poi però sono iniziate le piogge e le temperature si sono abbassate sicuramente di 10 gradi. C'erano piogge forti, ma passavano e poi usciva di nuovo anche il sole. L'ultimo giorno faceva di nuovo caldo.

Under öppningsceremonin regnade det tyvärr, men annars hade Sofia tur, för under hennes tävlingar regnade det inte.
Tävlingarna började riktigt bra med tidhoppning första dagen. Sofia och Topaz kom på 3:e plats av 47 ekipage. Följande dag hoppades det först en bana och sedan samma bana på nytt för alla utom de som blivit diskade i den första. Sofia fick ett nedslag på den andra banan.
Tredje dagen var det ingen tävling för dem som kommit med i finalen. 30% togs till finalen och de andra tävlade en tröstetävling den tredje dagen. Sofia kom med i finalen. Den första banan gick bra tills Topaz vägrade på det sista hindret. Som tur fick Sofia den att hoppa det, men det blev också en felpoäng för överskriden tid. Då trodde vi och också Sofias ridlärare att tävlingen var över för hennes del och Sofia gick och sadlade av och duschade ponnyn. Men man borde ha läst genom reglerna bättre, för det var omhoppning för alla utom dom som blivit diskade. När vi fick veta det blev det mycket bråttom för Sofia startade först och måste lära sig en ny bana också. Hon fick panik och grät och mådde inte alls bra när tävlingen började. Topaz kände det förstås och genast på första hindret tvärvägrade den och Sofia föll av. Hon slog axeln och ryggen och mådde dåligt. Det hade kollats genast efter fallet att hon inte slagit sig allvarligt, men eftersom hon började ha huvudvärk, kände sig snurrig och sa att hon inte orkade stå och gå, så förde jag henne till ambulansen för jag tänkte att hon kanske hade slagit huvudet i alla fall. Det var en panikattack sa läkaren efter att han kontrollerat blodtrycket, pulsen o.s.v. Hon fick vila lite och så småningom började hon må bättre. Så allt slutade väl i alla fall. Hädanefter kommer jag att läsa genom alla tävlingsregler mycket noga, eftersom man tydligen inte kan lita på att ridläraren gör det. Jag tror faktiskt att man antagligen kunde ha undvika detta om hon hade börjat sin tävling lika lugnt och säkert som hon gjort de andra dagarna.

Durante la cerimonia di apertura purtroppo ha piovuto, ma per il resto Sofia è stata fortunata, perché non ha mai dovuto fare la gara sotto la pioggia.
Le gare sono iniziate benissimo con una gara a tempo il primo giorno. Sofia e Topaz sono arrivati al terzo posto su 47 partecipanti. Il giorno successivo era a due manche, quindi prima un percorso e poi un secondo percorso uguale al primo e si sommavano le penalità. Sofia ha fatto netto il primo percorso ed una barriera al secondo.
Il terzo giorno c'era la gara di consolazione per chi non era arrivato nel finale dove arrivava il 30% dei binomi. Sofia ce l'ha fatta, quindi riposo il terzo giorno e poi finale il quarto. Hanno fatto un bel percorso, ma purtroppo Topaz ha rifiutato l'ultimo ostacolo - che rabbia! Ma per fortuna l'ha saltato la seconda volta. Hanno comunque avuto anche una penalità per il tempo superato. E qui ho imparato qualcosa, devo sempre leggere per bene tutti i regolamenti delle gare perché non sempre gli istruttori lo fanno. Abbiamo pensato che ci fosse il barrage solo per i netti, quindi Sofia è andata a dissellare e lavare Topaz. Poi abbiamo saputo che era a due manche anche questa e partecipavano tutti in seconda manche, tranne gli eliminati. Quindi di corsa a risellare e imparare il nuovo percorso, perché Sofia era la prima a partire. A questo punto le è preso il panico ed è andata in gara panicando e piangendo. Non bene. Topaz l'ha sentito ed ha fatto una frena già al primo ostacolo e Sofia è caduta. Hanno subito controllato che non si fosse fatta nulla di grave, ma poco dopo ha cominciato a sentirsi male, le girava la testa e non si reggeva bene in piedi. L'ho portata all'ambulanza con la paura che si fosse comunque battuta la testa. Ma dopo aver fatto tutti gli accertamenti il medico ha detto che aveva iperventilato ed avuto un attacco di panico che si stava riassestando adesso. L'hanno fatta stendere nell'ambulanza e piano piano si è cominciata a sentire meglio. Sono quasi sicura che tutto questo si poteva evitare se fosse andata in gara tranquilla come ha fatto gli altri giorni.

I det stora hela var det i alla fall en jätte rolig erfarenhet för henne och jag är glad att hon fick den chansen! Det var dessutom sista gången hon kunde vara med på den här tävligen, eftersom den var för under 14-åriga ponnyryttare.

Comunque le ponyadi sono state una bellissima esperienza e sono contenta che abbia avuto la possibilità di partecipare. Era anche l'ultima volta per lei, visto che è una gara pony per chi ha meno di 14 anni.

venerdì 19 settembre 2014

Tillbaka i Italien - Tornate in Italia

Så var det dags att komma tillbaka till Rom. Sofia hade redan varit här i 10 dagar då hon måste börja träna till Ponyadi, en stor ponnytävling som hon hade blivit vald till för att representera regionen Lazio. Dom började den 10 september. Topaz mådde bra här, hade varit ute i hagen och blivit riden då och då av sin ägare.

Jag red Zaruta dom två första gångerna. Den hade inte blivit riden på en tid, så före den första lektionen longerade jag den. Den tog några bocksprång där, men var sedan helt lugn när jag red. Jag hade ju inte hoppat på hela sommaren och inte ridit så mycket heller och kände mig ganska otränad.
Men eftersom jag tyckte att det var ganska trist att komma tillbaka hit efter en och en halv månad i Finland, så var det bra för mig att komma upp på hästryggen ganska snabbt. Det piggar alltid upp.

Ora di tornare a Roma. Sofia era già tornata prima per iniziare ad allenarsi per le ponyadi che iniziavano il 10 settembre. Topaz stava bene, era stato al paddock ed era stato montato ogni tanto dalla sua proprietario.

Io ho montato Zaruta la prima volta. Prima della lezione l'ho girata, visto che non veniva montata da tanto. Ha fatto qualche sgroppata là, ma poi quando l'ho montata era tranquilla. Mi sentivo abbastanza fuori allenamento soprattutto per i salti, visto che in Finlandia non ho montato tanto e non ho saltato per niente questa estate. Comunque ho fatto bene ad andare a montare appena tornata, visto che sentivo un pò di nostalgia della Finlandia e quando monto mi sento subito meglio.

Följande gång föreslog dom att jag skulle rida Coral Bay. Det var en ny häst som har varit här på stallet och sedan hade hyrts ut till någon som inte skötte om den, så den hade magrat och inte blivit väl behandlad. Det är stallägarens systers häst, men hon rider den tydligen inte. I alla fall hade dom då märkt att den var i dåligt skick och tagit den hit och har tänkt hyra den till någon här på stallet, eftersom den är en riktigt bra hopphäst.

När jag tog den från hagen hade den alltså inte ridits på länge, så jag skulle longera den. Den var såpass vild, så jag bad en av stallarbetarna göra det. Den var rädd för allting och ville inte gå förbi springmaskinen som finns före ridfältet. Jag fick hjälp, men den stack iväg två gånger tills vi till sist lyckades. Före lektionen bad jag ridläraren rida den för att se hur den uppförde sig. När han sa att den var helt OK, så satt jag upp på den, ganska spänd efter att ha sett den uppföra sig så vilt. Skrittade och travade runt på volt och så småningom slappnade vi båda av och det gick riktigt fint. Fick ta några små hopp också. Red den också följande dag innan vi åkte iväg till Ponyadi.

Alla lezione successiva dovevo montare Coral Bay, un nuovo arrivato che era stato al nostro maneggio tempo fa, ma era stato dato in fida a qualcuno che non se n'era occupato, quindi adesso era stato riportato qui. Era da un pò che non veniva montato, quindi dovevo girarlo prima. Solo che era talmente irrequieto quando l'ho portato dal paddock che ho chiesto ad uno dei groom di farlo. Poi dovevo per portarlo in campo aveva paura di passare davanti alla giostra. Nonostante il fatto che mi fossi fatta aiutare per portarlo, ci è scappato due volte. Ho chiesto all'istruttore di salirci prima di montarlo e quando lui ha detto che era tranquillo, ci sono salita io. Ero abbastanza tesa dopo aver visto quanto era agitato prima, ma piano piano ci siamo rilassati tutte e due. Ho trottato e galoppato al circolo e poi ci ho fatto anche qualche piccolo satino. Era bravissimo.

venerdì 29 agosto 2014

Ridning på stubbåkern - Galoppo nei campi

Jag hann rida en gång till i Hepola innan vi åkte tillbaka till Italien. Tiina hade frågat vem som ville rida på stubbåkern ifall det var möjligt, och det ville jag förstås. Då satt hon mig på en sådan lektion där vi kunde rida ut. På sista tiden har det regnat lite varje dag och så också den här dagen. Vi provade i alla fall på att rida på stubbåkern, för Tiina sa att sedan kommer dom att plöjas, så det går inte sedan mera. Det var jag och tre andra flickor av vilka en skulle rida Jolle och vi andra fick välja mellan Humu, Lissu, Kiksu och Pikku Myy. Jag valde Pikku Myy, de två andra tog Humu och Kiksu och Tiina själv red Veikko.
Pikku Myy är en ung föredetta travare. Den blev mycket het ute på åkern. Först travade vi lite självständigt på cirklar. Sedan efter varandra och där blev det lite problem, eftersom Kiksu ville förbi och Myy blev nervös av att ha den bakom. Dom är båda före detta travare och har tävlandet i blodet. Vi bytte plats och då blev det bättre. Blev jag lite efter fick Myy panik och började stegra sig och bocka, så jag fick se till att inte få för mycket mellanrum till Kiksu. Men jag fick inte heller vara helt bakom dess svans eftersom den kunde sparka. Vi travade raskt för att värma upp dem och sedan galopperade vi. Då lät vi dem galoppera så hårt de ville på den raka sträckan och före kurvan måste man sakta av eftersom det kunde vara halt. Det var nog så roligt! Så synd, så synd att jag inte fick någon dit och ta bilder. Landskapet och hela situationen var så vacker så jag skulle ha velat kunna fördubbla mig själv och både ta bilder och rida! Knäppte några med min lilla kamera från hästryggen och bad Tiina ta några innan vi gick tillbaka till stallet. Det här var en upplevelse som jag är så glad över att jag fick!










Un'altra bellissima esperienza prima di tornare in Italia! Sono andata a montare a Hepola e abbiamo montato nel campo tagliato dove si poteva ancora montare prima che venga arato. Qui ultimamente ha piovuto un pò tutti i giorni, ma quel giorno era abbastanza asciutto da poterci andare.
Ho montato Pikku Myy, una ex trottatrice giovane. Nel campo si scaldava tanto, come un pò tutti i cavalli. Ma i più caldi erano lei ed un altro ex trottatore, Kiksu, che ormai è vecchietto, ma non dimostra l'età che ha. Hanno la voglia di gareggiare nel sangue.
Prima abbiamo fatto un pò di circoli ognuno per se. Poi in sezione prima al trotto per riscaldarli. Già là Pikku Myy ha iniziato ad innervosirsi perché Kiksu che stava dietro voleva superarla. Abbiamo cambiato posto ed andava meglio. Dovevo solo stare attenta a non avere troppa distanza tra me e Kiksu, altrimenti Myy entrava in panico e cominciava ad impennarsi e sgroppare. Non potevo neanche attaccarmi troppo, perchè Kiksu calcia. Poi abbiamo galoppato sul lato lungo. Abbiamo lasciato i cavalli liberi a galoppare al massimo, ma senza superarci. Bellissimo! Prima della curva dovevamo rallentare per non rischiare scivoloni.
Quanto mi è dispiaciuto non aver avuto nessuno che ci facesse le foto. Ho scattato qualche foto in sella. Avrei voluto potermi sdoppiare per poter sia fotografare che montare! Il paesaggio, il cielo e tutto era bellissimo!

Sälli

En sån trevlig vecka. Jag hann rida tre gånger! När Sofia och Armando redan hade åkt tillbaka till Rom bjöd Saara oss och rida hennes Sälli. Sälli bor ute på landet tillsammans med arabhästen Siiri. Först red jag och sedan Carlotta. Carlotta klarade den bra, den ville bara dra ner huvudet emellanåt, men gjorde inget annat dumt. Sälli var trevlig. Bara galoppen rullade inte så bra, utan den satt sig emot lite, vilket syns också på bilderna. Saara sa också att den varit en aning lat på sista tiden. Efter ridningen fick Sälli vältra sig på ridfältet. En lycklig häst!


















Che bella settimana! Ho montato tre volte. Quando Sofia e Armando erano già tornati in Finlandia, Saara ci ha invitati a montare Sälli. Sälli vive in campagna insieme al purosangue arabo, Siiri. Prima ho montato io e poi Carlotta. Quando lo montava Carlotta, Sälli cercava di tirare giù la testa, ma Carlotta è riuscita a tirarla su e poi ha fatto il bravo. Sälli è bravissimo, solo al galoppo non era tanto fluido, come si vede anche dalle foto. Saara ha detto che ultimamente era un pò pigro. Quando abbiamo montato, l'abbiamo lasciato libero nel campo dove si è subito rotolato. È un pony molto fortunato e felice.