Ponnyflickan Carlotta - Carlotta e i pony

Också Carlotta har blivit en riktig ponnyflicka och väntar ivrigt på sin veckolektion. Hon galopperade för första gången redan under provlektionen på det här stallet och nu kan hon galoppera, vilket är roligt. Första gången red hon en lurvig och ganska lat ponny som heter Ramses.

Carlotta ormai aspetta con ansia la sua lezione settimanale. Già alla prova ha fatto il suo primo galoppo con Ramses che è un pony rotondo e abbastanza pigrotto.

Sedan har hon ridit en lite större ponny som heter Sultan och som hon tyckte att var lite väl stor och en gång Diamante som var av lämplig storlek och också lämpligt pigg.

Poi ha montato una pony un pò più grande di nome Sultan che le è sembrata anche troppo grande e una volta Diamante, che invece è della taglia giusta e nè troppo pigro, nè troppo in avanti. 

Några gånger har hon ridit en liten och ganska pigg ponny som heter Amarena och som hon har fallit av redan flera gånger.

Alcune volte a montate la piccola peperina Amarena. La fa cadere praticamente ogni volta che la monta.

 Men hennes favorit och den som hon känner sig allra tryggast med är nog lilla söta Neve.

Ma il suo pony preferito con cui si sente più tranquilla è sicramente il piccolo e carinissimo Neve.

Sofias första tävling på det nya stallet - Prima gara di Sofia al nuovo maneggio

Bara en vecka efter att vi flyttat till det nya stallet var det tävlingar där. Sofia var inskriven med Giorgia egentligen, men eftersom det blev som det blev så deltog hon istället med en av det nya stallets ponnyer som heter Ignazio. Ignazio kan hoppa, men är verkligen trög. Men det var vad den här ridskolan bjuder på i ponnyväg, så hon deltog med den. Hon fick hoppa en 80 cm bana båda dagarna och det gick felfritt. Första dagen ville Ignazio vända bort i ett hörn och hon fick 4 felpoäng p.g.a. att den satt sig emot lite där, men annars gick det alltså bra. Jag tävlade inte eftersom jag inte kände hästarna och inte ännu ens hade provat på att hoppa med någon av dem.

 Solo una settimana da quando ci siamo spostate c'era una gara al maneggio. Sofia doveva partecipare con Giorgia, ma visto come sono andate le cose, l'ha fatto con un pony di questo maneggio che si chiama Ignazio. Ignazio salta, ma è un pigrone tremendo e farci un percorso deve essere una bella fatica. Sofia ci ha fatto una 80 tutte e due i giorni ed ha fatto netto, solo che il primo giorno Ignazio ha fatto difesa in un angolo, voleva tornare indietro e per questo le hanno dato 4 penalità.
Io non ho fatto la gara perché ancora non conoscevo bene i cavalli e non ci avevo neanche saltato.

Situationen i det nya stallet - La situazione al nuovo maneggio

Hösten har kommit på allvar nu också hit till Rom. Vi har haft två mycket regniga dagar nu så vi har inte kunnat gå till stallet. Nu har jag äntligen tid att uppdatera om hur vi trivs på det nya stallet. Vi rider nu i stallet där vi alltid har deltagit i tävlingar eftersom det ligger på promenadavstånd från vårt gamla stall. För mig har det varit en slags kulturschock att byta stall den här gången. Trots att stallet är fint och bekvämt och trevligt att vistas på känner jag att innehållet ändå inte är det jag hade blivit van vid. Det goda är att jag och flickorna nu rider alla tre på samma stall. Carlotta ville bli kvar i sitt gamla stall som var lite längre borta, men hon märkte snabbt att hon egentligen trivs mycket bättre här. Här finns finns en hel grupp med barn i hennes ålder som rider och hon har det jätte roligt tillsammans med dom och ponnyerna. Ponnyridskolan just för hennes ålder och hennes kunskapsnivå fungerar mycket bra och ridläraren är aktiv och bra.
Stallet är mycket större än det vi var vana vid och det betyder att det finns flera ridfält och flera ridlärare för olika nivåer och som alla kostar olika. Smakar det så kostar det som det heter, vill man ha bättre undervisning så får man betala mer. Och egentligen har både jag och Sofia nått en nivå där vi borde ha en egen häst för att i det här stallet kunna fortsätta att rida på samma nivå som vi var vana vid. Jag var bortskämd med att få mycket bra undervisning, speciellt i hoppning och att få använda ridskolans hästar att hoppa med så mycket jag bara själv klarade av och samma gällde inte minst Sofia som fick delta i alla olika ponnymästerskap med ridskolans ponny som hoppade mycket bra för att vara en ridskoleponny.
Här har Sofia fått koncentrera sig mer på dressyr och har deltagit i två dressyrtävlingar och det har ju varit bra eftersom den delen saknades i vårt gamla stall. Men hon som var van vid att hoppa 100-110 cm banor på tävlingarna och tekniskt svåra banor och intressanta hoppövningar på hemmaträningarna började förstås bli lite frustrerad av att bara rida dressyr och hoppa bara några små hinder på hopplektionerna och se på när hindren höjdes för dom som hade egen ponny. När sedan chansen att hyra en bra hopponny erbjöds till henne beslöt vi oss att ta den och nu har hon just börjat sitt äventyr med ponnyn Topaz.
Vad beträffar ridskolan för vuxna som rider stora hästar så är den faktiskt inget vidare. Hästbeståndet är minst sagt fattigt - det finns bara två hästar som man kan använda. Eleverna är inte heller värst många, så det positiva är förstås att vi aldrig är värst många på lektionerna. Här anses det väl att den som rider ridskolans hästar inte har någon som helst ambition att tävla eller annat så det satsas inte alls på. Ofta har vi ridit uppe på en kulle för att minst vara i vägen när ridfälten har varit upptagna. Tyvärr kostar det mig dessutom mycket mer än det kostade i den gamla ridskolan, så jag kan bara säga att hade jag någon möjlighet att återvända dit så skulle jag göra det, men det är ju tyvärr inte möjligt.

L'autunno è arrivato sul serio anche qui a Roma. Adesso piove quasi ininterrottamente da due giorni e non siamo potute andare al maneggio. Colgo l'occasione per aggiornare e raccontare del maneggio dove ci siamo iscritte. Il maneggio è a due passi dal vecchio maneggio, infatti quando stavamo là partecipavamo a tutte le gare che venivano organizzate qui, visto che ci potevamo andare a cavallo senza spendere per il trasporto.
Anche se il maneggio è molto bello e molto più accogliente e comodo del nostro vecchio maneggio, devo dire che ancora dopo due mesi mi sento un pò spaesata qui. Il maneggio è molto più grande e ci sono diversi campi e diversi istruttori di tutti i livelli e per tutte le tasche. Il problema è che purtroppo per continuare a montare al livello al quale eravamo arrivate sia io che Sofia, qui avremmo bisogno del cavallo nostro e anche di pagare di più per avere un bravo istruttore.
La cosa positiva è che possiamo montare tutte e tre allo stesso maneggio. Carlotta che non voleva cambiare dal maneggio dove montava, adesso si trova molto bene. C'è un gruppo di bambini della sua età e si diverte tantissimo con loro e con i pony. Per la sua età ed il suo livello la scuola pony funziona molto bene e l'istruttrice è brava, attiva e molto organizzata.
Sofia ha avuto l'occasione di fare un pò di dressage che sicuramente è stato molto utile, visto che questo all'altro maneggio mancava. Ha partecipato anche a due gare di dressage. Ma lei, che era abituata a saltare 100-110 in gara e a casa fare percorsi tecnici e difficili ed esercizi di salto impegnative, dopo due mesi di dressage e solo piccoli salti ha cominciato a sentirsi un pò frustrata a vedere alzare i salti solo a quelle con i pony di proprietà. Quando si è presentata l'occasione di una mezzafida di un pony che salta molto bene abbiamo deciso di provarci e adesso ha appena iniziato la sua nuova avventura con Topaz. Vedremo come va!
Per quanto riguarda la scuola cavalli, è davvero molto misera considerando anche che non si paga affatto poco. I cavalli da utilizzare per la scuola sono solo due. Gli allievi non sono tanti e di conseguenza a lezione non siamo mai troppi. Ma per me è poco stimolante in quanto la scuola cavalli qui non è considerata per chi vuole fare le gare, ma solo per chi vuole venire a montare per passare un pò di tempo. Spesso ci troviamo a fare lezione in collina quando gli altri campi sono occupati. Devo dire che mi mancano le impegnative lezioni di salto e tutto il resto anche se qui il contorno, cioè il posto sicuramente è più bello.

Sommarminnen - Ricordi estivi

Här kommer ett litet kollage från sommaren i Finland. Vi red på det lilla stallet Hepola som vi har upptäckt och där vi trivs jätte bra. Den här sommaren red jag oftast den stora skimmeln Toronto och ett par gånger ponnyn Sepeteus. Sofia red mest ponnyn Jolle, men provade också Sepe och Toronto. Vi var med på hopplektionern alltid när det ordnades sådana, red en gång barbacka och sista dagen hann vi delta i stallets klubbtävling. Det skulle ha varit möjligt att rida en dressyrbana också, men tävlingen ordnades så i sista minuten, så jag hann tyvärr inte lära mig något dressyrprogram. I tävlingen red jag Toronto och Sofia Jolle. Det var riktigt roligt. På en hopplektion lyckades jag falla två gånger av Sepe som inte tyckte om att vi hoppade för långt ifrån, så den vände och bockade efter hindret.
Sofia var också på sommarläger på samma ställe som förra året, men det blev kanske inte sommarens bästa upplevelse p.g.a. språkproblemet. Hon kan ju inte finska och de andra flickorna på lägret kunde inte svenska. Årets lägertävling var orjentering till häst. I år blev det tyvärr inte av att gå på någon långritt med islandshästarna eftersom det var skogshuggning på gång i terrängen där vi brukar rida.

Ecco un piccolo collage che raccoglie alcuni momento della nostra estate in Finlandia. Abbiamo montato al maneggio che abbiamo scoperto l'anno scorso e dove ci troviamo sempre benissimo. Io ho montato quasi sempre un cavallo grande grigio che si chiama Toronto ed un paio di volte il pony grigio Sepeteus. Sofia ha montato spesso il pony Jolle, ma ha provato anche Sepeteus e Toronto. Abbiamo fatto una lezione a pelo, lezioni di salto ogni volta che si organizzavano e alla fine abbiamo anche partecipato al sociale di salto. C'era anche la possibilità di fare il dressage, ma purtroppo non ho fatto in tempo ad impararmi la ripresa all'ultimo momento. Ad una lezione di salto sono riuscita a cadere due volte da Sepeteus che non apprezzava la partenza grande e alla girata dopo l'ostacolo ha sgroppato. Essendo riuscita a disarcionarmi una volta, da bravo pony ha rifatto la stessa cosa ed io, naturalmente, sono caduta di nuovo.
Sofia è andata al campo estivo, come l'anno scorso. Non è stato il suo ricordo più bello quest'estate a causa dei problemi con la lingua. Lei non parla il finlandese e le altre ragazze non parlavano lo svedese. Come gara finale quest'anno c'era l'orienteering a cavallo. Purtroppo quest'estate non abbiamo potuto fare la solita passeggiata lunga con i cavalli islandesi, perché stavano tagliando il bosco e quindi non c'erano belle passeggiate da fare. Sarà per l'anno prossimo.

På jakt efter ett nytt stall - In cerca di un nuovo maneggio

Jag har inte uppdaterat på en evighet och det har nog hänt ett och annat på hästfronten på den senaste tiden. När Sofia deltog i de regionala ponnymästerskapen hade vi ingen aning om att det skulle vara hennes sista tävling med Giorgia.

I juli skulle det ha varit Italienska ponnymästerskap i Cervia, men eftersom det innebär en del kostnader när man ska åka iväg längre vägar med en häst så var hon tyvärr tvungen att avstå från att delta den här gången. Det var synd eftersom det hade börjat gå mycket bättre för henne och Giorgia. Några dagar före de regionala mästerskapen hade de en övning då de till sist hoppade ett hinder på 140 cm. Det är inte varje ridskola som har sådana hopponnyer!. 

Sedan blev det en tid med mer avslappnat ridande eftersom ridläraren åkte iväg först till Cervia med ett par andra ponnyryttare och sedan var han borta på tävlingar utanför Rom praktiskt taget varje veckoslut innan vi åkte till Finland i medlet av juli. Vi passade på att rida lite utan sadel, byta häst och sådant som man aldrig får göra annars på vårt stall.

När vi sedan kom tillbaka i september hade situationen på stallet blivit olidlig för oss alla, ridläraren hade hamnat i gräl med en av delägarna och vi fick alla bli åskådare till ett fruktansvärt gräl innan vår ridlärare i medlet av september flyttade till ett annat stall och tog med sig ponnyerna och ett par av ridskolans hästar och alla de med privat häst som ville följa med honom. Att se det hemska grälet och den tråkiga andan på stallet var en stor kontrast till det lugna och trevliga stallet där vi red i Finland och Sofia ville inte höra talas om att följa med till det nya stallet trots att hennes kära Giorgia var där. Dessutom skulle det ha kostat oss ungefär dubbelt så mycket att rida där då stallet dit han flyttade är ett av de finaste i den här delen av Rom, så vi började söka efter ett annat stall att rida på. Det var inte det lättaste att hitta ett ställe där både jag, Sofia och Carlotta kunde trivas. Sofia ville till ett stall där några av hennes kompisar red, Carlotta ville stanna kvar där hon red och trivdes bra och jag ville hitta ett stall med bra hästar, bra ridlärare, ett stall där man har möjlighet att tävla, men där man kan trivas och tillbringa tid och också ha det roligt med hästarna utöver tävlingarna. Nu återstår det och se om det är helt omöjligt att hitta ett sådant stall. 

Quando Sofia ha partecipato alle regionali a giugno non abbiamo potuto immaginare che sarebbe stata la sua ultima gara con Giorgia. A luglio ci sarebbero stati gli Italiani pony a Cervia, ma visto che le trasferte con i cavalli sono sempre costosi, questa volta abbiamo dovuto rinunciarci. Era un peccato, visto che i percorsi di Sofia e Giorgia cominciavano ad andare molto meglio rispetto agli ultimi tempi. L'istruttore é partito con altre due allieve e dopo è andato fuori in gara fuori Roma quasi tutti i week-end prima della nostra partenza per la Finlandia a luglio. Abbiamo fatto poche lezioni "serie", ma ne abbiamo aprofittato per montare un pò a pelo e fare cose che normalmente non si potevano fare in questo maneggio, dove la parte ludica con sociali e un pò di divertimento con i cavalli mancava praticamente del tutto.
Quando siamo tornate dalla Finlandia a settembre la situazione al maneggio era diventata insostenibile a causa di liti tra l'istruttore ed un altro socio. Abbiamo assistito ad un bruttissimo litigio prima che l'istruttore prendesse i pony e un paio di cavalli della scuola e i privati che volevano seguirlo e si spostasse a metà settembre in un altro maneggio. C'era un grande contrasto tra il maneggio tranquillo con l'atmosfera serena dove montavamo d'estate in Finlandia e tutto ciò, quindi Sofia non ha voluto seguire l'istruttore al nuovo maneggio, nonostante ci fosse la sua amata Giorgia. Un altro problema era che il prezzo per noi nel nuovo maneggio sarebbe stato il doppio rispetto a prima ed essendo in tre a montare dobbiamo trovare il giusto compromesso anche per quanto riguarda il prezzo.
Siamo quindi andati alla ricerca di un nuovo posto dove poter montare in serenità. Volevo cercare di  trovare un posto dove potessimo montare tutte e tre. Sofia voleva andare in un maneggio dove montavano alcune sue amiche, Carlotta voleva rimanere dove stava, io volevo trovare un posto con dei buoni cavalli da montare, un bravo istruttore, dove poter fare sia gare che divertirsi con i cavalli al di fuori delle gare e dove poter passare del tempo piacevole. I cavalli e l'equitazione mi danno tanta carica e mi fanno stare bene e volevo trovare un posto dove andare volentieri. Naturalmente anche il prezzo dovrebbe essere accessibile. Ma trovare un posto del genere sarà un'impresa impossibile?

Ny häst på stallet - Nuova cavalla al maneggio

En nyhet på stallet är att det hade kommit en ny häst när vi kom tillbaka från vår påsksemester i bergen. Den heter Marzia och är en egensinnig maremma häst. Dess ägare är en flicka som kommit till vårt stall nyligen och som låter ridskolan använda den. Hon har två andra tävlingshästar och har väl inte mera på länge ridit Marzia. Det roliga är att den är pigg och framåt, men det tråkiga är att den är mycket svår att hoppa med. Jag fick rida den genast när vi kom tillbaka från semestern. Vi fick hoppa ett litet kryss med bom framför och efter, men det gick inte så bra. Den ville först inte hoppa alls och sedan hade den väldig fart och tog ett jätteskutt över hindret och bommarna. Annars var det ju en efterlängtad nyhet för hela ridskolan.

Una novità c'è al nostro maneggio. Quando sono tornata dalle vacanze di pasqua, ho subito montato una nuova cavalla maremmana che sia chiama Marzia. È una cavalla privata, ma viene utilizzata per la scuola. É molto sveglia ed in avanti, ma sembra non abbia tanta voglia di saltare. La prima volta ci ho saltato una crocetta con una barriera davanti, ma non è andato tanto bene. Prima non voleva proprio saltarla e poi ci andava velocissima ed ha fatto un saltone, anche se l'ostacolo era piccolo. Per il resto l'arrivo di Marzia è stata una bella novità per tutti quelli che montano i cavalli della scuola.

Regionala ponnymästerskap - Campionati regionali pony

I början av juni tävlade Sofia i de regionala ponnymästerskapen i Rom i ett stall som heter Cassia Antica Country Club. Nu hade Sofias och Giorgias samarbete börjat fungera bättre och tävlingarna gick ganska bra. Vi var nog inte så nöjda med organisationen. Tävlingarna skulle pågå i två dagar med två deltävlingar, men när det var deras tur att tävla så bröt ett hemskt åskväder ut och då det var dom sista tävlingarna för dagen beslöt dom sig för att avbryta tävlingen och resultaten för dom som hunnit tävla i ösregnet räknades inte. I stället fick dom hoppa två gånger samma bana följande dag, 95 och 100 cm, resultaten räknades ihop och det räknades som en tävling, vilket innebar att det inte delades ut pris för båda tävlingarna skilt som det egentligen borde ha gjorts. Så det var prisutdelning genast efter tävlingen och sedan ännu en prisutdelning för hela mästerskapet i klassen där samma ekipage fick pris igen, vilket var ganska dumt. Och speciellt då det gällde under 13-åringar förstår man ju att den som vann den första tävlingen, men kanske inte fick så bra resultat i den andra tyckte att det inte var så rättvist att det inte blev någon prisutdelning också för de enskilda tävlingarna som det egentligen borde ha varit. För Sofia gick det i alla fall överlag ganska bra och hon red en felfri bana och en med en vägran. Hon var mycket lycklig över att hon lyckats så bra nu med Giorgia efter många misslyckanden. I hela tävlingen kom hon på 11 plats och de 10 första fick rosett.

All'inizio di giugno Sofia ha partecipato ai campionati regionali pony al maneggio Cassia Country Club nella categoria Under 13. Il posto era molto bello, ma l'organizzazione poteva essere migliore. La gara dei pony era di due giorni, ma sabato, quando toccava alla categoria di Sofia, è iniziato un fortissimo temporale e hanno dovuto sospendere la gara. Visto che era l'ultima gara della giornata, alla fine hanno deciso di rimandarla al giorno successivo ed i risultati dei binomi che già avevano gareggiato sotto la pioggia sono stati annullati. Domenica hanno trasformato la loro gara in una gara unica con due percorsi uguali a tempo, uno di 95 e l'altro 100 cm. I tempi e gli errori sono stati poi sommati e la premiazione era unica per entrambe le gare. Quindi se vincevi la prima gara e l'altra non andava tanto bene non venivi premiato per niente. Inoltre hanno premiato due volte gli stessi binomi. Hanno fatto la premiazione della gara subito dopo la gara e poi la premiazione del campionato Under 13, ma essendoci stata solo una gara, i premiati erano gli stessi. Pazienza, comunque Sofia e Giorgia sono state brave e sono arrivate all'11 posto. I primi 10 sono stati premiati. Hanno fatto un rifiuto nel primo percorso e nel secondo netto e dopo tante gare andate male Sofia era molto contenta.