Min hopplektion - La mia lezione di salto

Min tur att ha hopplektion på Koivurinteen talli. Vi får turas om, dels för att det är ganska dyrt och dels för att det blir lite svårt för mig att hjälpa Sofia med språket medan jag rider. Jag fick också rida Nilla. Nilla var lite lat först och ville emellanåt stanna helt och inte gå framåt, men när vi började hoppa blev den riktigt pigg. Det märks att den tycker om att hoppa. Själv hade jag inte hoppat på länge och det kändes lite osäkert, men roligt. Jag vet inte varför jag har börjat spänna inför hoppandet mera än tidigare nu på vårt nya stall. Jag är liksom mera rädd för att jag gör något fel, så jag spänner mig och det är ju inte alls bra. Vi hoppade inga höga hinder, inte mer än 60-70 cm, men vi gjorde bra övningar och det skulle vara roligt att gå på dom här hopptimmarna oftare medan vi är här, men vi får se om vi hinner.
Efter uppvärmningen där vi skulle trava i rask takt och göra volter självständigt. Sedan skulle vi trava över bommer och göra galoppfattningar. I galoppen drog Nilla lite utåt när vi skulle över bommarna som var placerade så att vi skulle göra en cirkel, så jag fick ta om det några gånger. Vi hoppade sedan över två små hinder i en båge och skulle räkna galoppstegen mellan dem. Första gången gick bra, men sedan började jag igen ha för bråttom att komma över hindren och fick stackars Nilla att hoppa av för tidigt, så vi kom inte rätt till det andra hindret. Vi hoppade sedan en liten bana och Nilla var jätte duktigt, men jag väntade inte alltid tillräckligt på att hon skulle hoppa, så jag störde henne lite. När ska jag lära mig...

Il giorno successivo era il mio turno fare una lezione di salto a Koivurinteen talli. Mi hanno dato Nilla, lo stesso pony che ha montato Sofia.  Non abbiamo saltato tanto, solo 60-70 cm al massimo, ma l'esercizio era bello e mi piacerebbe riuscire a venire a farne altre di lezioni di salto quest'estate. Ultimamente ho troppa ansia per i salti. Non so perché, ma da quando ho cambiato maneggio, purtroppo mi sento molto meno sicura ai salti. Forse dipende dal fatto che saltiamo poco rispetto a dove stavo prima e ho troppa paura di sbagliare. Spesso anche se sbagli finisci la lezione così, mentre al maneggio dove stavamo prima si continuava fino a riuscirci, anche per due ore, se era neccessario. Ma almeno alla fine andavi via contenta di esserci riuscita.
Prima abbiamo fatto delle barriere a terra in circolo. Nilla a volte tirava troppo verso l'esterno e l'ho dovuto ripetere alcune volte. Poi abbiamo fatto due ostacoli di seguito che erano disposti un pò ad arco e dovevamo contare i tempi di galoppo tra gli ostacoli. Poi un percorso che Nilla ha fatto bene, ma io no, perché mi affrettavo troppo e alcune volte l'ho fatta saltare troppo presto. Non so quando imparerò a non farlo... Nilla è un pony grande con la quale siamo riuscite a saltare sia io che Sofia. L'istruttrice ci ha chiesto se ce la portiamo in Italia :)