Äntligen fick vi rida igen! Vi hade ridlektion på Hempyöli alle tre på eftervarandra följande lektioner.
Först var det Carlottas tur. Hon fick rida en finsk häst som hette Tilli. Tilli var riktigt snäll, men kanske lite trög. Carlotta var energisk och fick den att göra som hon ville och hon fick mycket beröm för det. Hon galopperade också flera gånger och efter lektionen sken hon som en sol. Tilli blev hennes älsklingshäst efter Diamante i Italien.
Sedan var det min tur. Både jag och Sofia skulle rida den privata finska hästen som hette Oiva. Enligt dom som jag pratade med var det en riktigt trevlig häst. Och visst var den det. Den var riktigt pigg och gjorde snällt allt man bad den om. Bara galoppen tyckte jag var lite obekväm, den rullade inte på riktigt bra. De sista gångerna gick det nog bättre. Eftersom det var mycket varmt och torrt och dammigt, så red vi på gräsfältet som inte dammade så mycket. Vi gjorde övergångar skritt - halt - skritt, trav - skritt, trav - halt. Sedan galopperade vi på ena långsidan. Men det konstiga var att vi aldrig bytte varv under lektionen. På Sofias lektion gjorde dom det, men galopperade bara i det ena varvet. En till negativ sak var att lektionen räckte bara 45 minuter, förutom Sofias som var träningsgruppens lektion och kostade lite mera. Annars var alla på stallet mycket trevliga och dom verkade ha många trevliga lektionshästar. Några privata också som ibland går på lektionerna. Det som var trevligt för mig var att det fanns många vuxna ryttare, mammor som jag, vilket det oftast inte finns i Italien, i varje fall inte där jag ridit.
Finalmente siamo andate a montare! Sia io, Sofia che Carlotta avevamo lezione, una dietro l'altra.
Prima è toccato a Carlotta. Lei ha montato il cavallino finnico, Tilli. Tilli era molto bravo, forse un pò comodone, ma Carlotta è stata molto energica ed è riuscita a farlo andare come voleva lei. Ha galoppato diverse volte senza problemi. Dopo la lezione Carlotta era felicissima. Tilli è diventata il suo secondo cavallo preferito, dopo Diamante naturalmente.
Poi era il mio turno. Sia io che Sofia abbiamo montato un altro cavallino finnico, Oiva, che era privato. Un cavallo bravissimo e abbastanza in avanti. Solo il galoppo era un pò scomodo, soprattutto all'inizio. Abbiamo montato sul campo in erba perché l'altro era troppo polveroso. Abbiamo fatto transizioni passo - alt - passo, trotto - passo - trotto - alt. Poi abbiamo galoppato sul lato lungo. Ma la cosa strana è che non abbiamo mai cambiato di mano. Alla lezione di Sofia sì, ma hanno galoppato solo ad una mano. Un'altra cosa negativa era che la lezione durava solo 45 minuti, tranne quella di Sofia che era per l'agonistica e che costava di più. Per il resto al maneggio erano tutti gentilissimi e c'erano tanti bei cavalli e pony per la scuola. Anche alcuni privati che vengono utilizzati per la scuola ogni tanto. Una cosa bella per me è il fatto che tante mamme montano, mentre in Italia sono sempre l'unica mamma a lezione.
Nessun commento:
Posta un commento