Sommarens ridtur med islandshästar - Il trekking dell'estate con cavalli islandesi

Har blivit lite efter med min hästblogg, men nu ska jag ta igen. Medan jag väntar på att ridningen här i Italien ska bli lite mer givande ska jag komma ihåg våra goda ridminnen från sommaren i Finland. Jag längtar verkligen efter alla dom fina hästarna som jag fick rida i Finland, för just nu är situationen med ridskolehästarna i vårt stall i Italien inget vidare. Några hästar har sålts och dom som finns kvar är inte i bra form och det verkar inte som om det har tänkt investeras i några nya hästar heller, utan man får tydligen lov att köpa en egen häst om man vill rida en trevlig, pigg och känslig häst. Ponnyer för Sofia finns det och dom mår riktigt bra så för hennes del är allt bra som tur.
Efter Sofias roliga ridläger beställde vi genast en ridtur på samma stall. Vi red ut i skogen och hade en jätte god lunch med grillad kyckling, god sallad, grillade marshmallows, pannkaka och kaffe och allt som allt var vi ute i fem timmar. Det är livet! Det enda som störde oss och dom stackars hästarna var bromsarna och dom små flugorna och knotten som kom in i ögonen, munnen och öronen om man inte viftade med en lövruska hela tiden. Det bästa sättet att hålla dom borta var förstås att tölta, trava och galoppera och det gjorde vi alltid när det var möjligt. Det var igen jag, Sofia, min systers dotter Saara och hennes dotter Renja. Jag red Fögur, Sofia Flygill, Saara Katla, Renja Jolly och Sisko Hrefna. Efter lunchen ville Sofia rida utan sadel och hon fick då byta till Katla som är lättare att rida än Flygill som roade sig med att dra ner huvudet för att äta hela tiden. Fögur var mycket ivrig när vi galopperade eller töltade, men det var ändå inte svårt att kontrollera den. Islandshästar är härliga!

Nell'attesa di ritrovare l'entusiasmo di montare al nostro maneggio qui in Italia, ecco un pò di ricordi delle nostre cavalcate in Finlandia. Quanto mi mancano tutti i bei cavalli che ho montato là. La situazione dei cavalli della scuola dove montiamo al momento non è dei migliori. Alcuni cavalli sono stati venduti e quelli che sono rimasti non sono in gran forma e non sembra che ci sia alcuna intenzione di investire in nuovi cavalli. Il succo del discorso è che sei costretto a comprarti un cavallo tuo se vuoi montare un cavallo piacevole, sensibile e in buona forma. I pony per Sofia ci sono e sono e stanno bene, quindi per lei fortunatamente la situazione è buona.
Dopo il bel campo estivo di Sofia abbiamo subito prenotato un trekking allo stesso maneggio. Abbiamo passato 5 ore nel bosco tra la cavalcata e il buonissimo pranzo. Sisko ci ha fatto petti di pollo alla brace, una freschissima insalata, marshmallows, caffè ed un buon dolce. L'unica cosa che dava fastidio a noi ed ai poveri cavalli erano i tafani ed i moscerini che andavano in bocca, nel naso e nelle orecchie come ti fermavi. L'unica cosa da fare era cacciarli via con un rametto con delle foglie oppure andare al trotto, galoppo o tolt. Io ho montato Fögur che era molto in avanti, ma comunque ben controllabile, Sofia ha montato Flygill, Saara Katla, Renja Jolly e Sisko Hrefna. Dopo il pranzo Sofia ha voluto montare a pelo e l'ha fatto con Katla che è più facile da montare rispetto a Flygill che tira giù la testa e ti strappa le redini dalla mano per mangiare appena può. Comunque, quanto mi piacciono i cavalli islandesi e le loro morbide andature!

Årets ridläger - Campo estivo

Några dagar efter att vi kommit till Finland började Sofias ridläger. Den här gången blev det ett helt finskspråkigt läger i ett litet stall med islandshästar som vi lärde känna förra sommaren och där vi hade haft härliga långritter och en rolig utan sadel lektion. Med på lägret var också Sofias kusin som är lika gammal som hon. Till sist var det bara tre flickor som deltog på lägret, så det blev ett litet och mysigt sällskap där ingen blev utanför trots språksvårigheter. Eftersom Sofias två tidigare ridläger inte varit så lyckade p.g.a. att hon inte talar finska så kom jag överens med Sisko att hon kunde åka hem om hon inte trivdes och jag skulle också ha kunnat delta i lägret om det behövdes (vilket jag också hade haft stor lust att göra). Men det behövdes alltså inte och för första gången trivdes Sofia jätte bra på ridlägret. Jag är så glad att det blev en rolig erfarenhet för henne! För mig som inte fick vara med var det roligt att få lite bilder som Siskos dotter hade tagit! Dom hade dressyr, hoppning, red utan sadel ensamma och två på samma häst, grillade korv och marshmallows på stranden, osv. Sista dagen hade dom en rolig lägertävling. Också mammor och syskon fick sedan prova på deras bana och det var inte alls lätt kan jag lova! Mina döttrar var mycket snabbare än jag på att göra jorden runt och att ställa sig på huk på hästryggen, osv. Några goda skratt fick vi oss och efteråt kaffe, saft och blåbärspaj.

Pochi giorni dopo il nostro arrivo in Finlandia è iniziato il campo estivo di Sofia. Quest'anno è andata insieme alla cugina al campo estivo al piccolo maneggio con cavalli islandesi dove avevamo fatto dei bellissimi trekking ed una divertentissima lezione a pelo l'anno scorso. Dato che Sofia non sa il finlandese e per questo motivo le sue ultime due esperienze ai campi estivi a cavallo non sono state tanto positive, mi ero accordata con Sisko di pagarlo giorno per giorno e all'occorrenza, era possibile anche per me partecipare (il che non mi sarebbe dispiaciuta, visto il posto e le persone ed i cavalli fantastici). Non ce n'è stato bisogno perché questa volta l'esperienza è stata positivissima e Sofia si è divertita dall'inizio alla fine. Quando trovi delle persone così simpatiche, non importa se non parli la stessa lingua a perfezione! Erano solo tre ragazze oltre a Sisko e le sue due figlie. Mi ha fatto tantissimo piacere avere un pò di foto scattate da una delle figlie, visto che non ho potuto partecipare di persona. Hanno fatto lezioni di salto e di dressaggio, hanno montato a pelo da sole ed in due, hanno fatto dei barbeque in spiaggia con salsicce e marshmallows, ecc.  L'ultimo giorno hanno fatto una divertente garetta, adatta ai diversi livelli che avevano le ragazze. Anche noi genitori e fratelli o sorelle abbiamo potuto provare il percorso dopo e hanno vinto alla grande le mie figlie molto più veloci a fare il giro del mondo, a stare accovacciati sul cavallo, ecc! Ci siamo fatte tante belle risate e dopo c'era il caffè con una buonissima torta di mirtilli.

Regionala och italienska ponnymästerskap - Campionati regionali e nazionali pony

För Sofias del blev juni en månad med viktiga och stora tävlingar som nog gav henne fina erfaranheter att minnas en längre tid framåt. 9-10.6 deltog hon i de regionala ponnymästerskapen i Equiconfor tillsammans med tre andra ponnyryttare från stallet. Klasserna dom kunde delta i var antinge 80 cm klassen för under 11-åringar och 90-95 cm klassen för under 13-åringar. P.g.a. sin ålder var Sofia den enda som inte kunde delta i den lättare klassen, utan var tvungen att delta i den högre, trots att hon egentligen var den som hade mindre erfarenhet av tävlingar i 90 cm klassen och inte heller riktigt kände ponnyn som hon skulle delta med. Av ridskolans ponnyer är Giorgia den som hoppar bäst och därför fick hon rida den. Hon hade inte mycket tid att träna med Giorgia och det var deras första tävling tillsammans.
Tävlingarna gick allt som allt fint. Av ca 50 deltagare kom Sofia och Giorgia på 19 plats. Första dagen kom hon med i prisutdelningen där de 10 första fick en rosett. Hon kom på 9:e plats med en felfri bana i tävlingen i två faser och den andra dagen fick hon två nedslag.

I slutet av juni bar det av till Cervia vid Adriatiska havet i Emilia Romagna där flickorna deltog i de Italienska ponnymästerskapen. Klasserna var lika också där, men förstås var det ännu mer spännande eftersom det var duktiga ponnyekipage från hela Italien som deltog.
Första dagen glömde Sofia tyvärr att rida förbi mållinjen, vilket ingen av oss, inte ens ridläraren hade märkt, så hon blev diskad. Hon fick bara ett nedslag och tävlingen gick annars så fint så det var verkligen synd. Tyvärr var det så att om man blev diskad någon av dagarna så kunde man tävla vidare, men resultaten räknades inte. Den andra dagen fick hon också ett nedslag och den tredje dagen red hon felfritt, men p.g.a. första dagens diskning fick hon inte vara med i omhoppningen. Det hade varit roligt att se hur det skulle ha gått, fastän hon inte hade kommit med i prisutdelningen. Det var närmare 150 ekipage som startade i hennes klass. En fin erfarenhet var det i alla fall och spännande för oss föräldrar som var och tittade på. Det var varmt och tävlingarna pågick på morgnarna. Efter tävlingarna hann vi inte ha det tråkigt, för då drog vår ridlärare oss med till den stora nöjesparken Mirabilandia och så fanns det en simbassäng i hotellet.

Giugno è stato un mese di gare importanti per Sofia. Dal 9 al 10 giugno ha partecipato ai campionati regionali pony all'Equiconfor insieme ad altre tre amiche che gareggiano con i pony. Le categorie alle quali potevano partecipare erano la 80 per gli under 11 e la 90-95 per gli under 13. Le altre tre hanno partecipato alle gare under 11, mentre Sofia che aveva già compiuto 11 anni ad ottobre ha dovuto fare la categoria più alta. In più è stata la sua primissima gara con la pony, Giorgia che salta meglio di Katerina con cui lei era abituata a gareggiare. Le gare sono andate molto bene considerando tutto questo. Il primo giorno ha fatto netto nelle due fasi ed è arrivata al nono posto. Il secondo giorno invece hanno fatto due barriere e nella classifica finale sono arrivate al 19 posto su 50 binomi.

Alla fine del mese siamo partite per Cervia dove c'erano i campionati italiani pony. Era una gara di tre giorni. Il primo giorno, purtroppo, Sofia ha dimenticato di tagliare il traguardo, ha girato prima ed è stata eliminata. Questo, purtroppo, comportava l'eliminazione dalla classifica finale. Ha potuto continuare a fare le gare, ma nella classifica finale tutti gli eliminati sono arrivati ultimi. Peccato, ma tutto fa esperienza. Il primo giorno aveva fatto una barriera, al secondo giorno hanno buttato giù lo stesso ostacolo, mentre il terzo giorno ha fatto netto, ma purtroppo, essendo stata eliminata il primo giorno, non ha potuto fare il barrage. La cosa più importante è stata comunque la bella esperienza ed il fatto di aver montato molto bene ed aver cominciato a fare binomio con Giorgia che è una bravissima pony.
Le gare si svolgevano la mattina ed il pomeriggio c'era la piscina dell'albergo e poi due pomeriggi abbiamo passato a Mirabilandia. Eravamo anche vicinissime alla spiaggia, ma non c'è stato tempo per andarci. Siamo tornate a casa stanchissime ma felici della bella esperienza.

Min nya lärare - Hale Bopp - Hale Bopp - il mio nuovo professore

Nu har jag ridit Hale Bopp på lektionerna. Han har varit en mycket bra hopphäst, går nu på lektionerna och är ganska trög när det gäller att bara trava längs med spåret. Får han någon roligare uppgift så vaknar han nog. Hoppning är han alltså bra på, men han är ytterst noga med hur ryttaren bär sig åt. Han vill ha en stabil tygelkontakt före hoppet och ger man efter med tygeln för tidigt så bromsar han tvärsäkert. Likaså om han känner att man lutar framåt för tidigt. Första banan hoppade vi så att han tvärstannade framför varje nya hinder. Nu går det lite bättre och vi har lyckats hoppa en bana med bara en eller två vägran. Hurra! Det blir nog knappast någon tävlingshäst för mig, men en bra lärare är han. Han är också av lämplig storlek för mig som inte tycker om att rida för stora hästar.

Ultimamente a lezione sto montando quasi sempre Hale Bopp. È un cavallo che sta al maneggio da tanti anni ed è stato un bravissimo cavallo da salto. Adesso è un cavallo da scuola che è molto tranquillo e anche abbastanza pigro se si tratta di trottare lungo la pista. Se gli dai un compito un pò più interessante si sveglia. Al nostro primo percorso metteva il freno davanti ad ogni nuovo ostacolo. È un cavallo che richiede molto da chi lo monta. Vuole un contatto stabile con le redini prima del salto e non accetta precedute. Se lasci le redini prima del salto, la frena è sicura. Adesso siamo riusciti a fare il percorso anche con solo uno o due rifiuti. Evviva! Non sarà sicuramente un cavallo di gare per me, ma è un ottimo professore. È anche della grandezza giusta per me che con cavalli troppo grossi non mi trovo bene.

Sofia på tävling - Sofia in gara

16-18.3 deltog Sofia in en 3-dagars tävling ungefär 80 km från Rom. Eftersom det kostade ganska mycket den här gången så fick jag avstå från att tävla och i stället bara njuta av att titta på tävlingarna och fota. Första dagen verkade det först att vi inte skulle komma iväg, för just som vi skulle åka iväg med våra bilar fick vi veta att hästtransporten gått sönder på vägen. Felet kunde som tur repareras och ponnyklassen som Sofia och hennes kompisar skulle delta i började lite försenat, så vi hann bra till sist.
Det var 90 cm igen. Första dagen var det clear-round och Sofia och Flicka fick en felfri bana och vann rosett och pokal. Följande dag var det tidhoppning. Sofia skulle ha haft den bästa tiden, men tyvärr hann hon inte svänga in på nästsista hindret i tid, så hon red förbi och fick därför en vägran. Sista dagen var det hoppning i två faser. Om den första fasen med 8 hinder var felfri fick man fortsätta och hoppa 5 till och då skulle man rida snabbt för det togs tid. Sofia fick en rivning i första fasen. Det var bara en i hela klassen som kom vidare till andra fasen, en flicka från vårt stall, så hon vann klassen fast hon höll på att glömma banan i andra fasen och red en onödig runda som gav henne 4 fel. Hästarna övernattade där, men vi körde av och ann 3 dagar i rad. Tröttsamt, men roligt och inget regn som tur!

16-18.3 Sofia è andata in gara a Ninfa, ca 80 km da Roma. Questa volta costava di più e mi sono goduta le gare da spettatrice facendo tantissime foto.
Il primo giorno era a precisione. Sofia e Flicka hanno fatto netto ed hanno vinto una coppa e la coccarda. Il secondo giorno era a tempo. Sofia ha fatto un ottimo tempo, ma purtroppo non è riuscita a girare al penultimo ostacolo e così ha avuto un rifiuto. Il terzo giorno era a fasi consecutive con 8 ostacoli nella prima fase e se facevi netto continuavi per altri 5 salti che erano a tempo. L'unica che è arrivata nella seconda fase era una delle amiche di Sofia del nostro maneggio che ha vinto, anche se nella seconda fase si è dimenticata quale ostacolo doveva saltare ed ha fatto un giro inutile che le ha dato 4 penalità. Sofia e Flicka hanno fatto una barriera nella prima fase e sono arrivate al secondo posto.
I cavalli sono rimasti là tre giorni, ma noi abbiamo fatto su e giù con le macchine. È stato un pò faticoso, ma anche tre giorni belli ed emozionanti. Per fortuna il tempo è stato bello e non ha piovuto.

Hästbyte - Cambio di cavallo

Efter tävlingen fick jag börja rida hästen Nero. Den tycker jag om att jobba med bara jag inte behöver hoppa med den. Den är mycket framtung och tycker om att ha halsen utsträckt och efter hoppen sliter den tyglarna från mina händer. Det är säkert p.g.a. min dåliga sits, men det känns otrevligt och jag tappar helt kontrollen över den. I galoppen måste man noga hållas bakom den, då går den fint, men så fort man tappar balansen lite och tyngden förflyttas framåt så sträcker den ut halsen och blir som en giraff. Små hinder gick bra, men så fort dom höjdes lite och det var flera hinder efter varandra så hade jag stora svårigheter. Känns lite desperat. Det är visst bara snälla och duktiga Perseo som jag lyckas hoppa bana med.

Vår stora träningsgrupp - Il nostro grande gruppo a lezione

Hoppförsök med giraffhalsad häst - Tentativi di salti con cavallo dal collo da giraffa

Dopo la gara ho cominciato a montare Nero. Mi piace lavorarlo in piano, i problemi iniziano quando ci devo saltare. Finché i salti sono piccolissimi, ci riesco, ma come si alzano appena e se sono più salti di seguito, ho enormi difficoltà perché dopo il salto mi strappa le redini dalla mano. Lui tende a pesare in avanti e allungare il collo come una giraffa ed è molto sensibile all'assetto di chi lo monta. Se si perde un pò l'equilibrio e il peso va in avanti, lui allunga subito il collo e la testa in avanti. Conclusione - riesco a fare dei percorsi solo con il buono e bravo Perseo.

Min första tävling i 100 cm klassen - La mia prima 100

I mars hade jag min första 100 cm tävling med Perseo och Sofia tävlade i 90 igen med Flicka. Det var en två dagars tävling. Den första dagen lyckades jag rida en felfri bana, men jag hann och vågade inte svänga så snävt som jag borde ha gjort, så tiden blev dålig. Vi kom på nionde plats. Min ridlärare sa att nästa gång kan jag gå banan själv och inte lyssna på hans råd eftersom jag ändå inte följer dem. Men det var ju min första 100, så det kan väl förlåtas, jag var ganska nöjd i alla fall. Följande dag skulle det ha räckt att rida felfritt, men då gick jag och störde Perseo före det nästsista hindret och fick honom att hoppa av alldeles för tidigt så han rev det. Sofia och Flicka fick en nedrivning båda dagarna. Den första dagen vann den som red snabbast och felfritt och den andra dagen skulle man komma möjligast nära den idealiska tiden. Det var roligt och vädret var bra båda dagarna.

A marzo finalmente la mia prima 100 in gara! Avrei preferito fare una 90 prima, ma l'istruttore mi ha iscritta direttamente nella 100. Era una gara da due giorni. Il primo giorno io e Perseo abbiamo fatto netto, ma era una gara a tempo e non ero riuscita a fare le girate come dovevo, quindi il tempo non era buono. Siamo arrivati al nono posto. L'istruttore ha detto che non mi avrebbe più fatto la ricognizione, tanto facevo come mi pareva. Ma era il mio primo 100 quindi secondo me potevo essere perdonata ed ero abbastanza contenta lo stesso. Invece il secondo giorno che bastava fare netto, ho disturbato Perseo prima del settimo ostacolo e l'ho fatto saltare molto prima e naturalmente l'ostacolo è caduto. 4 penalità quindi. Sofia ha fatto barriera all'ultimo ostacolo il primo giorno e anche il secondo che era a regolarità una barriera. Ci siamo divertite comunque e il tempo era bello tutte e due i giorni.